I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Åh Flamman Jag lider med er allihop men faktiskt mest med dig. För jag tror att detta var värst för dig.
Ett barn är oftast "här och nu" på ett annat sätt. Oavsett hur ångestfyllt eller förtvivlat det är för stunden så är det för henne just för stunden - när hon sen leker eller gör något annat så är det det som gäller till 100%.

Som barn är man duktig på att låta alla känslor få plats, men en känsla i taget. Vi vuxna har dels lärt oss (på ont och gott) att styra våra känslor på ett annat sätt och framförallt har vi förmågan att "känna" parallella känslor om du förstår hur jag menar?
Vi kan njuta av mys till Så ska det låta samtidigt som en orosfågel fluttrar runt, barnet njuter av myset. punkt.

Läste ditt inlägg för Äldsta och hennes uppfattning (av egen och sina vänners erfarenheter) är att barnpsyk är det bättre alternativet. Hon upplever att de har haft bättre resurser och kompetens att handskas med 'sån't här'. Hon pratar också om skillnaden mellan en kurator och en psykolog.

Nu har ju barnens pappa inte flyttat till ett annat land (och han ligger trots allt en del i lä vad gäller drama jämfört med ditt ärkeex...) så våra förutsätttingar är ju annorlunda.

Mitt ärkeas åkte ut på en söndag och på måndagmorgonen följde jag och Äldsta med vår 9-åring in på skolan och pratade med hennes fröken och fritidspersonalen. De i sin tur kopplade in skolsyster och skolpsykologen. Skolpsykologen tog kontakt med både mig och exet och sedan fick Yngsta träffa en kandidat en gång i veckan. Kandidaten kom till skolan en dag i veckan och de barn som skulle träffa henne hade sina fasta tider. Fungerade jättebra och Yngsta var väldigt nöjd.
Kandidaten slutade sin praktik för jul så nu ska yngsta få träffa ordinarie skolpsykolog varannan vecka.

Skolpersonalen har varit klippor och haft god koll på Yngsta och de har varit jättetydliga med att hon bara behöver säga till så sätter nån sig med henne och pratar/lyssnar/tröstar. Det har också varit tydligt från början att skolpersonalen säger till mig om det har varit nåt men att det är Yngstas val att berätta om det.
jag är tacksam över att skolpersonalen värderar förtroende så högt som de gör.

Ta en kontakt med skolan (tillsammans med T) och låt dom hjälpa både T och dig.

För jag håller med Start - du behöver också få professionellt (hur stavas det då??) stöd i det här, det är en ruggigt tung börda och oro att bära för dig. Att då få träffa en barnpsykolog och få ta del av dennes kunskaper ger dig kunskap och en möjlighet att slippa ångestfylld oro som bara stjäl energi.

Kram på er

Stor varm innerlig kram Flamman. Du har fått så många kloka ord från Klockarbol m.fl. så jag skickar bara ett gäng styrkekramar till dig och flickorna!

HURRA Heloise för det bästa resultat ni kunde få!
En liten syster i magen, härligt!!

GRATTIS moster Blommis! Underbart att allt gick så bra!

Stor, stor varm kram Flamman! Klockarbol och många andra har sagt det så bra. 

Heloise: stort, stort, STORT GRATTIS till hela familjen Helipanzer!! Såå underbara nyheter!

Stort grattis till Moster Blommis också, vad skönt att allt gått bra! 

Åh vilka fantastiska nyheter från Helipanzers! Tjoho! Ett steg i taget och försök slå bort oron. Kram!

Grattis till systersonen PB. Hoppas oron kan släppa där också.

Heloise, tjoho!! Åh vad skönt med det beskedet.

Flamman, jag hoppas att ni hittar den hjälp och det lugn ni behöver i sinom tid.

Tack! Ja det är verkligen fantastiska nyheter Nu kan namndiskussionerna dra iggr på riktigt, ska det blir en Elvira eller en Sophie eller en Beatrice eller en....

Nåväl det har vi lång tid på oss att diskutera

GRATTIS HELIPANZER!!!  Verkligen underbara nyheter. Jag blir alldeles GLAD och VARM inombords. En lillasyster till världens bästa Elise.... Gud, jag började nästan gråta när jag läste om det...

Och GRATTIS moster Blomman    Tack gode Gud att det gick bra! Hur mår familjen nu

Stort TACK för alla stöttande ord. Specieltt tack till dig Klockarbol, som delar med dig av dina erfarenheter  Betyder mycket och jag har verkligen begrundat och tagit till mig dina ord.

Hade ett snack med T igår kväll. Hon sa mycket bestämt att hon inte vill gå varken till kurator eller BUP. Hon säger att hon inte alls menar att hon vill dö. Att det bara är sånt hon säger när hon är arg o ledsen.  Vi pratade lite runt det där med att inte slänga ord o fraser omkring en bara för att man är arg o ledsen, att man inte kan förvänta sig att omgivningen automatiskt vet att man inte menar det man säger. Att det är bättre att säga då att jag är JÄTTEARG, besviken, ledsen etc...
Så jag tror nog jag avvaktar ett tag, men håller uppsikt över henne och ser till att få de där stunderna på kvällen då vi pratar om ditt o datt, innan hon somnar.

Heloise - UNDERBARA nyheter!! Gud så skönt det måste vara att veta nu! En lillasyster minsann, visst gissade du på lillebror innan?

PB - grattis moster!! Vad skönt att allt gått bra för syrran din!

Flamman - så mkt klokt är redan sagt, så jag nöjer mig med att skicka lite kramar till dig!

BS - ang påklädningsracet - vi har precis som Flamman (?) tipsade om, börjat med att Amanda plockar fram nästa dags kläder precis innan hon går & lägger sig. Funkar bra faktist! Sen kan det ju ta hundra år ändå, men varje litet steg känns alltid bra     Maken lämnar ju Amanda hos dagmamman halv nio (tre dgr i veckan, tutti 15 h), men det är mer regel än undantag att klockan är närmare nio innan de kommer dit. Igår trodde vår dagmamma knappt sina ögon när de kom dit tjugo över åtta

Sept - var förbi bibblan igår, lånade Annika Lantz bok. Läste ett par kapitel innan jag somnade. En annan bok med stor igenkänningsfaktor är annars Satungsverserna av Kicki Edgren Nyborg http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9153434773
Hittade den på bibblan förra vintern när jag var där med barnen några ggr. På barnavdelningen fanns det en vuxenhylla inklämd, där jag hittade denna. Satt & småfnissade gott, minns att Amanda undrade vad jag skrattade åt Också korta lättlästa kapitel, perfekt när man är hemma med två barn.