I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

PB: jag får kanske lite dåligt samvete av att inte åka. Men jag kände på något sätt att jag är alltid så plikttrogen och åker hur jag än mår själv, om jag orkar el inte. Jag bara biter ihop och gör och jag är lite trött på det. Jag är dålig på att vara ego när det gäller min mamma. Och hon mår oftast inte bättre av att jag är där även om jag försöker inbilla mig det. Det som hjälper henne är medicin och när hon mår bra så gillar jag att umgås med henne. Men jag kan inte få henne att må bra om hon är dålig, om ni förstår hur jag menar. Det är ju också ett mäck för mig med småtjejerna att flänga dit i bil och hem över dagen. Småtjejerna får inte sin sömn så som de behöver (de sover bara max 30 min i bilen mot 1,5h i vagn). Så det är ju lite uppoffring över det hela.

Förresten så håller min mage på att bli ganska normal! Och jag är skitglad över det. Visst ett visst mått av lös hud får jag kanske leva med, men jag slipper nog se gravid ut hela livet verkar det som. Nu putar den lite fortfarande men mer som om den är otränad, än som gravidmage. Jag vågar inte träna situps än för magmusklerna har inte helt gått ihop men jag gör plankan ofta (1,5 min planka, tungt!). Plankan och alla statiska övningar ska vara ok även om magmusklerna är delade fortfarande.

PB: Gud va spännande o så många trådar att nysta i o dimmor att leta i! Kul! Hoppas att din sondering ger mkt kött på benen o att din affärsidé kan få vingar o börja flyga o lyfta dig o familjen mot oanade höjder!

Muggles, jag förstår hur du känner det över att åka och hälsa på din mamma, för oss har det alltid varit någon man känt sig tvungen att åka till, förut var det mormor och morfar, nu finns inte de längre, nu är det farmor. Det är antingen vi eller mina föräldrar som måste åka, alla andra bor så långt bort, och det är jättejobbigt för oftast säger hon ingenting utan sitter bara och stirrar, och man blir helt kallsvettig av att försöka prata om någonting.

Hej förresten alla.

Förresten bara älskar jag Melissa Horn. Upptäckte henne med låten "Jag saknar dig mindre och mindre" så jag la till henne på Spotify och alla låtarna är superbra!



Bla textraden "jag träffar gamla vänner ...jag drar ett allvarligt skämt och hör hur de tänker 'är hon sådär jämt' " Briljant

BS: hej hur går det med mediciner? Har du svåra biverkningar?

Snartis: förstår att du har lillkillen hos dig i sängen. Det hade vi också medan det funkade. Sedan slutade det tyvärr funka, de sov inte vidare utan bara bökade när vi lyfte över dem till oss, så då var det dags att få ordning på sömnen i deras egen säng istället.

Mugglan, precis! Det är det där jag menar, att man slits mellan plikt och uppoffringar och en massa andra känslor som också finns där någonstans. Och därför är det så jäkla svårt att bestämma sig för hur man ska göra tycker jag. Eftersom man å ena sidan känner si om man gör, och så om man åter bli. Det gäller ju, om man väljer att stanna hemma, att man då kan släppa det dåliga samvetet och stå för sitt val inför sig själv. Och det är i varje fall jag inte alltid så bra på. Och då hade jag ju lika gärna kunnat åka (eller göra vad det nu var jag avstod från), eftersom att sitta hemma och ha samvetskal också tär.

Jag förstår, är det jag vill förmedla. Och ingen annan än du kan välja vart du ska ha dina gränser. Det är ditt liv, din kraft och energi och din relation till just din mamma. Vad någon annan hade orkat, velat elle gjort spelar liksom ingen roll. Jag tycker det låter som att du skulle må bra av att våga välja lite avstånd just nu eller? Om det nu ändå inte verkar göra din mamma bättre att du åker? Vad tror du sin friska mamma skulle säga till dig att göra om hon kunde? Skulle kanske inte den mamman ha ett varmt och kravlöst tröstande ord, som du kanske kan höra inom dig mitt i alltihop? För om du kan det, så lyssna på henne!

Heloise, usch, jag hade ingen aning om att det gjorde så ont, kanske tur att inte du heller visste det? Antar att fp inte gör lika ont då, för man hör ju talas om fler som gör det.

Ska börja med bromsmedicinen i övermorgon, jag både ser fram emot det och är nervös. Ska bli skönt att komma igång i alla fall, det är ju en oro över hur pass mycket sämre man kan tänkas hinna bli innan man kommer igång, eller har varit en oro i alla fall, just nu är jag ju hyfsat ute ur skovet så gott som och inte lär jag hinna in i ett nytt innan i övermorgon i alla fall.

Flamman, vad skönt att allt verkar ha lugnat sig och att tillvaron med jul och nyår och födelsedagar och allt verkar fungera så bra. Och pappan hör av sig till flickorna också, det var ju bra.

PB, vad roligt att du verkar ha lite idéer på gång.

Läste förresten en artikel om hur det gått för alla tidigare Biggest Loser-deltagare, och de flesta hade gått upp i alla fall lite men jag tror inte att det var nästan någon som vägde lika mycket som innan.