I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Hvidis: trist med håret, men skönt med planer på att få ordning på det! Skulle också behöva (minst) klippa det.. Lär väl inte bli bättre av amningen nu... Vad händer på onsdag?

Ingis: låter som ni ryker ihop ordentligt ja..

Mugglan: hoppas att ni kryar på er, och att du och små-tjejerna inte behöver bli sjuka!

fru bygg: det låter verkligen jobbigt, när man inte tycker att man känner sig "så som man borde"! November är juh en ganska trist och grå månad, det hjälper juh inte direkt mot dåligt humör och trötthet! Kram

Lanovia: vi var inte heller lika noga med packningen, eller ute i särskilt god tid.. Fast vi fick med oss det mesta ändå tycker jag nog..

Pb: tack för grattis! Och roligt att höra hur du har det, låter som det snurrar rätt bra! Är magen bra nu?

Idag sa doktorn att vi ska få åka hem i morn!! Fast vi vågar inte riktigt lita på det förrän vi sitter i bilen i morn! Nu ska jag snart göra mig i ordning för natten, så jag är beredd att sova efter nästa matning! I natt hade hon lite ont i magen så det blev lite si så där med sömnen..

Synrix: tackar! Roligt med lyckad konsert, men trist med jobbkrock! Och skönt att du känner dig på banan igen!

piggan: har du haft känningar av njurarna alltså? Hoppas det blir bra, och tryggt med medicin hemma ut i fall att, gissar jag!

Flamman, hu vad läskigt med alla biverkningar av spiralen! Tur att den är ute och hoppas att du snart blir bättre! Ta emot hjälp av andra och tänka på sig själv låter bra - heja dig Och du har ju helt enkelt en riktig pärla i Musikern, jag blir lika glad varje gång jag läser något om honom! 

Lanovia, hur går det med sista veckan? Hur mår du och magen? Är det gissningar igång på när pyret kommer?    

Heloise, så HÄRLIGT och UNDERBART med negativa fast positiva (det där får jag aldrig ihop när det handlar om läkare...) besked ang. cp-skada! Så skönt att ni inte behöver bekymra er om det! Duktiga lilla E som gör så stora framsteg vad gäller allt! 

*kliar huvudet* Ja, nu var det ju en massa annat jag skulle kommentera också... Men nu verkar allt ha försvunnit. Kramar och massor av uppmuntran och extravitaminer och allt vad som kan behövas såhär i november till er allihopa!

Åh, vilka minnen jag får av MSWs inlägg. Mysigt med liten nyföding så där själv. Har A träffat lillasyster än? Vår tjej som ju är ganska jämngammal är helkär i lillasyster fortfarande. Sotis ibland såklart, men aldrig ilska mot
Lillan.

Men Fru Bygg, usch och fy. Be om hjälp så att du får sova ikapp lite och gå och kolla lite sköldkörtel och sånt. Och skriv av dig!

Vinkevink på tråden - förbereder lite  till frukostens lussebulle som givetvis är utan saffran men med russin i knorparna
Saffranet (heter det så??) finns i saffranslängden tillsammans med mandelmassan och ännu mera russin! Jag lägger fram en längd brevid lussebullarna till i morgon bittida

Det verkar som om det är många som har en slitsam höst i år och även om jag är tacksam att det inte är någon snö här ännu så saknar jag allt ljuset som blir en del.
Jag och flickorna har klarat oss skapligt från höstens stygga förkylningar men vi är väl rätt slitna ändå. I synnerhet äldsta har det väldigt jobbigt just nu, det räckte ju inte med att tillvaron havererade på ett känslomässigt plan utan hennes kropp tyckte att det var ett strålande tillfälle att klämma i med ett skov i den kroniska tarmsjukdomen hon har. Å en släng av depression fullbordar det hela.
Hon är hemskt upprörd över att hon inte orkar som hon brukar, att hon inte presterar tillräckligt myckt/bra/snabbt och hon "gillar inte läget" alls vilket gör det hela än mer komplicerat.

Så jag säger samma sak till Fru Bygg som jag säger till Äldsta dottern -

Det finns inget "jag borde inte - klaga/ känna så här/ må så här/ tänka så här/vara så här trött (osv)"
Det som finns är här och nu med dom förutsättningar just Du har just nu.
Och jag förstår att det inte alls var så här du tänkte dig att det skulle vara.
Och det är ok att sörja eller att vara arg för att det just nu inte är som Du hade önskat, velat eller hoppats.
Och det är ok att vara lite hygglig mot sig själv.
Det är till och med lite modigt att vara snäll mot sig själv.
Att våga tänka - Just nu behöver jag det här.
Att våga säga - Nej, jag behöver vila nu.
Eller att säga - Ja, jag önskar din hjälp.

Men - det är inte ok att be om ursäkt för att Du inte duger, orkar, gör tillräckligt eller att du tänker/känner "fel".
Det är inte ok alls.
Dina tankar och känslor kan aldrig vara fel.
För Du har ingenting att be om ursäkt för.
Du behöver inte jämföra dig med andra - du kan ju trots allt bara jämföra din insida med andras utsida och det blir ju inte så rättvist, eller hur?
Du gör det Du behöver och kan med dom förutsättningar Du har här och nu.
Och det, det är precis som det ska vara just nu.

Och Du - kom ihåg att "just nu" kanske ser annorlunda ut i morgon.

puss och God Natt på allra finaste tråden