Otur om brudgummen ser brudklänningen före bröllopet?

Vi var då tillsammans och valde klänning. För jag ville att han också skulle vara nöjd med klänningen. Så vi skiter i allt skrock. Vi ska ju fotas innan bröllopet så han kommer ju hur som helst att se klänningen innan vigseln.

MIn M2B har fått vara mitt smakråd, Han är den enda som får se klänningen innan bröllopet. Vi kommer ju aven att fotas i förväg. Nej jag tror inte på skrock...

är inte det en amerikansk/engelsk grej?
Att det brtyder otur?

min m2b har sett klänningen. jag ville ha hans smakråd när jag valde den och sen ville han ju såklart se mig i den när den kom!
vi kommer oxå fotograferas innan förmodligen och då ser han den ju ändå...

Jag undanhåller min klänning enbart för spänningens skull Han har dock fått sätta betyg i en katalog innan jag vart och provade ut den och sen fick jag kommentera tillbaka ifall jag höll med eller ej. Det blev en klänning jag var tveksam till och som han gillade. Den visade sig faktiskt vara snyggare på mig än på modellen! Därmed fick jag bekräftat att en modell med både BMI och ålder på sisådär 17 inte nödvändigtvis kan tävla med någon med ett mer hälsosamt BMI och som är 30+

Äh min kille var med när jag provade min! Jag ville ha smakråd, eftersom jag inte har min syster eller mamma här i usa! Plus att det var mycket pengar och ville ha hans tycke lite!

Han hämtade klänningen från affären idag, färdig ångad och insydd, den händer i garderoben!!!!!!

Men kan ni tänka er minerna på expiditerna i affären...när jag sa att det var min blivande! haha!

Min kille sa uttrycklgen att han inte ville se klänningen i förväg ( men sa är han ocksa engelsman) utan först när jag kommer in med pappa i kyrkan, han säger att han litar pa min smak och vet att jag kommer ha valt nat som är fint för honom ocksa

Alltså, det är ju bara gammal skrock. Precis som att svarta katter skulle betyda otur, att man får sju års olycka av en krossad spegel osv.

Jag har haft min mamma med mig när jag köpt klänningen, men det beror på att hon bor i Finland och jag hittade den klänningen som jag verkligen ville ha där. Men jag ska klä på mig den å visa min m2b så fort jag kommer hem till Sverige:) Jag bryr mig inte heller om skrock.

Vi brydde oss inte heller om det.
Det var så skönt att min blivande följde med när jag skulle prova klänning, för senare, när den var beställd och det inte fanns någon återvändo, blev jag alldeles nojig. Fick för mig att den var helt fel på alla sätt och vis (tror att blivande brudar kan förstå den känslan ). Då kunde han säga till mig att det var helt rätt klänning, den var så fin och jag var så vacker i den.
Och allt kändes bättre. Lite i alla fall.

Bara gammalt skrock och inte ens Svenskt sådant heller, då vi ju i Sverige av tradition går till vigseln tillsammans, så man ser ju varnadra innan iallafall.

Jag bryr mig inte ett smack om det.

Den har utvecklats till "skrock" från en tid då de som gifte sig inte alltid hade så mycket att säga till om... när det var föräldrarna som bestämde.

Jag har hört två tokiga varianter som kan ha startat en sådan sed:

1) I den här så kom föräldrarna på att det var säkrast att inte låta brudgummen se bruden innan vigseln var över... då han annars skulle springa ut ur kyrkan... (därför slöjan, för att dölja)

2) Brudens familj ville inte gifta bort den ena dottern så de tog en av tjänarna och satte på henne klänningen och slöjan istället. När mannen upptäckte att det var fel brud så var det försent, de var redan vigda... (därav slöjan igen.)

Det låter hemskt... men ändå lite lustigt på en och samma gång. Själv tror jag att jag inte vill låta min blivande se mig i klänningen innan bröllopet, men det bara för att få se hans min när han ser mig helt iordning gjord.

Glömde påpeka att bägge historierna var engelska... inte svenska!