• stealmystyle

    Pris möhippa

    Jag vet inte vad min tärna har planerat till min möhippa, dock har jag förstått att priset kommer landa på ca 1000 kr per person. En summa som jag (som student och extrajobbande) inte tycker är för mycket. Dock nu när jag har läst lite olika trådar om det här i olika forum så verkar det som att många tycker att det är för mycket pengar. 

    Jag tänker att om jag går ut och käkar en kväll och sen går ut, något som inte är en helt ovanlig kväll för mig och mina vänner, så går kvällen på ca 600 kr. Då har vi inte käkat på dyr restaurang, utan helt vanliga priser. Då är väl inte 400 kr så mycket mer för en heldag + kväll med flera aktiviteter?! Jag har lite svårt att se hur 1000 kr kan vara för mycket pengar vid ett sådant tillfälle.

    Jag tycker ju att en möhippa är något man får en gång i livet och jag tycker då att det ska vara lite mer speciellt än en vanlig middag och utekväll, och för det betalar jag gärna 400 kr extra. Hur ser ni andra på saken? 

  • Svar på tråden Pris möhippa
  • stealmystyle
    jenniferochaugust skrev 2013-05-23 09:18:07 följande:
    Jag har också lite svårt att förstå vissa som avstår att medverka på sina vänners möhippor för att 1000 kronor är en hutlöst hög avgift. Nu är jag eller mian vänner i och försig inte studenter, arbetslösa eller liknande... men ändå! Som någon skrev tidigare så kostar ju en vanlig utekväll om man äter middag, dricker alkohol och sedan går ut på nattklubb säkert 1000 kronor, varför skulle man då inte kunna lägga det på en dag för att fira en kompis? Jag tycker att det låter som en helt rimlig summa, har svårt att förstå hur det skulle kunan bli billigare :)
    Jag tänker precis som dig. Om jag och mina väner planerar en trevlig kväll så går vi ofta ut och käkar och sen går ut. Det är ofta så vi firar folks födelsedagar och liknade. Vi lägger alltså flera gånger per år ca 700 kr på att umgås. Därför har jag svårt att se hur 1000 kr skulle kunna tänkas vara mycket vid ett sådant tillfälle som en möhippa. 

    Tilläggas bör också att mina vänner inte är några höginkomsttagare. Några pluggar (inkl jag själv) och några har jobb som inte kräver högre utbildning. Ändå tror jag att många av mina vänner inte tycker att 1000 kr är alldeles för mycket.  
  • stealmystyle
    Copernicus skrev 2013-05-23 10:43:10 följande:
    Jag är en av dem som tycker att 1000:- är mycket pengar.
    Jobbar men har småbarn hemma. 1000:- för en dag/kväll är för mycket anser jag, dels för att jag aldrig går ut eller skulle lägga 600:- på en utekväll! Middag tillsammans med blivande någon gång ibland men inget mer än så!
    Har själv precis tackat nej till en av mina absolut bästa vänners hippa då den springer iväg i kostnader! pengar jag inte har. mina prioriteringar är räkningar, husrenoveringar, att ta med barnen på semester osv!
    Den hippan går på ca 1400:- plus mat, inträde och lite annat. samt att jag måste resa ca 50 mil tur och retur med kostnader som resa och boende som följd.

    Är jätteledsen att jag missar hippan, men jag har helt enkelt inte råd!

    Undrar hur brudar tänker, när deras kompisar måste prioritera bort andra kostnader, äta nudlar en månad eller avböjer pga kosntaderna för deras skull. Jag själv skulle hata det- och det vet mina vänner som tur om!!
    Jag är student och har således inte speciellt mycket pengar. Dock har jag en del sparat från när jag förut jobbade lite extra, och jag skulle gärna lägga 1000 kr på en av mina vänners möhippor. Tror det för många handlar om att de inte tycker att det är värt det, eller att det inte är viktigt -helt enkelt att det kommer långt ned på prioriteringslistan, snarare än att det hade varit en omöjlighet att lägga 1000 kr på en möhippa för en nära vän. 

    1400 kr plus mat, resa, boende, inträde osv tycker jag låter mycket. När man kommer upp i att man ska betala över 2000 kr så tycker jag att det går till överdrift. Självklart får man ta med i beräkningen om man har många som behöver åka långt och behöver bo på hotell, osv. Även om jag hade tyckt att 2000 kr var för mycket så hade jag nog ändå löst det om det var en nära vän. Kanske hade sagt till vännen att hen blir utan bröllopresent om jag ska ha råd att komma. Sen hade jag kollat om jag kunde sova över hos någon i möhippegänget så att jag slapp betala hotell. Hade man verkligen velat så tror jag att de flesta hade kunnat lyckas få fram 1500 kr (om man har några månaders förvarning). Sen förstår jag att det finns undantag så som sjuka, ensamstående med hus och 3 barn, osv. Men för en vanlig Svensson som inte dragit på sig mer lån än vad man har råd med så tror jag som sagt att det snarare handlar om vart man lägger sina prioriteringar. 
  • Lenblo

    När jag var student skulle jag aldrig lagt 700:- på en restaurangkväll. Och jag skulle aldrig begärt att någon skulle behöva förvarning månader i förväg för att spara ihop till min möhippa - eller ätit nudlar för någon annans.

    Nu har jag lön och 1000:- är inte längre en enorm utgift. Men jag har full förståelse för de som tycker att det är mycket pengar att lägga ut på något som för vännerna knappast är "once in a lifetime".

  • Principisessan

    Jag tycker att det blivit rätt hysteriskt med det här med möhippor. Det är som att man måste ffå spela in cd-skivor, resa bort, ha fullspäckat schema och allt drar iväg som tusan. Den roligaste möhippan jag varit med och arrangerat gick på 500kr per skalle. Då hade vi anordnat ett träningspass som bruden fick leda (på gymmet vi tränade på, så det var gratid) vi åkte iväg på 5-kamp ute i skogen med lunch och tunnbad. Sedan var det häng hemma hos en av kompisarna med hemlagad mat och till sist krogkväll. Krogen var inte inräknad i priset (mer än brudens kostnad). Och då kan man ju välja hur dyr man vill göra kvällen. Om man vill bälga i sig sprit eller ha något glad vin.

  • mirreth

    Jag hoppas mina att mina vänner ordnar något alla har råd med och inte känner att de inte kan vara med för det handlar om ekonomi... Skulle kännas helt fel kan jag tycka! Om man sedan har långt att åka är ju en annan sak.


    Har också fattat att många vill bräcka varandra när det gäller möhippor, synd!

  • Chicita

    Till er som säger att "nästan alla kan lägga 1000:- på en möhippa" så kan jag ju bara säga att jag hade aldrig kunnat göra det innan jag träffade maken. Och då hade jag ändå inga lån eller annat.
    Efter att räkningarna var betalda så kunde jag ha 300:- över som jag skulle försöka överleva på en månad.
    Hade jag inte jobbat på ett ställe där jag kunde äta på jobbet så hade jag ju aldrig klarat mig.
    Dom få hundralappar jag hade över behövde jag själv och skulle aldrig lagt på en hippa, hur nära vän jag än var med bruden.
    Om man inte jobbar heltid och tjänar för mycket (på pappret) för att kvalificeras för socialbidrag, men ändå ligger under normen så hamnar man i den sitsen...
    Men mina vänner hade aldrig trott det. Jag blev fenomenal på att pussla med pengar (för att inte tala om alla ursäkter man hade för att inte hänga med på saker. Jag kunde lova bort mig som hundvakt eller barnvakt eller något annat bara för att slippa följa med på något som skulle kosta pengar som jag inte hade).

    En vän fyllde 30 under den tiden.
    Vi fixade en heldag för honom med mat, och fest och aktiviteter. Vi la 150:- per person på det och det var verkligen aktiviteter från morgon till kväll. Vi väckte honom kl 05,30 med "champagne-frukost" (Asti och renklämma Tungan ute) och sen var det full rulle till långt in på natten. Men vi kunde exempelvis låna bastun på ett ställe så killarna kunde ha lite öl och bastu-stund efter att vi hade varit ute flera timmar och haft utomhusaktiviteter (i December). 
    Vi hade spetsad glögg i termosar med oss och pepparkakor. Och medan killarna bastade sen så fixade vi tjejer mat hemma hos honom där festen sen fortsatte på kvällen...
    En av de roligaste fester jag varit på någonsin Glad

    Maken hade heller inte haft sådana pengar att lägga på en svensexa när han pluggade på högskolan. Han bodde 16 mil hemifrån och valde att inte ta CSN-lån utan bara vanligt studiemedel. Så han levde på matlådor hemifrån, sommarjobbspengar och gröt (i princip).

    Jag är jätteglad över vår svenhippa, men jag har lite dåligt samvete över att dom nog betalade rätt mycket för våra aktiviteter Obestämd  Det kan nog ha dragit iväg upp mot 1000-lappen per person.
    Men det hoppas jag kunna ge igen när dom någon gång kommer gifta sig - eller fyller jämt eller nåt Glad 

  • stealmystyle
    Lenblo skrev 2013-05-23 22:09:36 följande:
    När jag var student skulle jag aldrig lagt 700:- på en restaurangkväll. Och jag skulle aldrig begärt att någon skulle behöva förvarning månader i förväg för att spara ihop till min möhippa - eller ätit nudlar för någon annans.

    Nu har jag lön och 1000:- är inte längre en enorm utgift. Men jag har full förståelse för de som tycker att det är mycket pengar att lägga ut på något som för vännerna knappast är "once in a lifetime".
    Jag tycker inte heller att folk ska behöva äta nudlar i månader. Jag har extrajobbat till och från under mn studietid och är ganska sparsam så jag har så att jag kan lägga 700 på en utekväll någon gång i månaden. Förstår dock om man väljer att inte jobba under skoltiden utan bara har lån, att det blir tight. Men har man valt att ha det så så får man också vara berädd på att man får hoppa över massa roliga saker. Sen hade nog vi i vårt kompisgäng gärna hjälp till med någon hundralapp var om det var en nära vän som var i den situationen och därför skulle behövt stanna hemma.
  • stealmystyle
    Chicita skrev 2013-05-23 23:54:21 följande:
    Till er som säger att "nästan alla kan lägga 1000:- på en möhippa" så kan jag ju bara säga att jag hade aldrig kunnat göra det innan jag träffade maken. Och då hade jag ändå inga lån eller annat.
    Efter att räkningarna var betalda så kunde jag ha 300:- över som jag skulle försöka överleva på en månad.
    Hade jag inte jobbat på ett ställe där jag kunde äta på jobbet så hade jag ju aldrig klarat mig.
    Dom få hundralappar jag hade över behövde jag själv och skulle aldrig lagt på en hippa, hur nära vän jag än var med bruden.
    Om man inte jobbar heltid och tjänar för mycket (på pappret) för att kvalificeras för socialbidrag, men ändå ligger under normen så hamnar man i den sitsen...
    Men mina vänner hade aldrig trott det. Jag blev fenomenal på att pussla med pengar (för att inte tala om alla ursäkter man hade för att inte hänga med på saker. Jag kunde lova bort mig som hundvakt eller barnvakt eller något annat bara för att slippa följa med på något som skulle kosta pengar som jag inte hade).

    En vän fyllde 30 under den tiden.
    Vi fixade en heldag för honom med mat, och fest och aktiviteter. Vi la 150:- per person på det och det var verkligen aktiviteter från morgon till kväll. Vi väckte honom kl 05,30 med "champagne-frukost" (Asti och renklämma Tungan ute) och sen var det full rulle till långt in på natten. Men vi kunde exempelvis låna bastun på ett ställe så killarna kunde ha lite öl och bastu-stund efter att vi hade varit ute flera timmar och haft utomhusaktiviteter (i December). 
    Vi hade spetsad glögg i termosar med oss och pepparkakor. Och medan killarna bastade sen så fixade vi tjejer mat hemma hos honom där festen sen fortsatte på kvällen...
    En av de roligaste fester jag varit på någonsin Glad

    Maken hade heller inte haft sådana pengar att lägga på en svensexa när han pluggade på högskolan. Han bodde 16 mil hemifrån och valde att inte ta CSN-lån utan bara vanligt studiemedel. Så han levde på matlådor hemifrån, sommarjobbspengar och gröt (i princip).

    Jag är jätteglad över vår svenhippa, men jag har lite dåligt samvete över att dom nog betalade rätt mycket för våra aktiviteter Obestämd  Det kan nog ha dragit iväg upp mot 1000-lappen per person.
    Men det hoppas jag kunna ge igen när dom någon gång kommer gifta sig - eller fyller jämt eller nåt Glad 
    Det där med att inte berätta för sina vänner har jag aldrig förstått. Är det inte bättre att säga som det är? Mina vänner har jag haft i många år och vi har haft upp och nedgångar ekonomiskt allihopa, men vi har alltid varit öppna med hur situationen har varit och gått efter dealen att den som har pengar betalar. Är man bra vänner så får man tillbaka det förr eller senare ändå. Ingen av vännerna har behövt stå över en festlighet pga dålg ekonomi, då har vi andra gått in och betalat.
  • stealmystyle
    majjja skrev 2013-05-23 23:08:51 följande:
    Jag tycker att det blivit rätt hysteriskt med det här med möhippor. Det är som att man måste ffå spela in cd-skivor, resa bort, ha fullspäckat schema och allt drar iväg som tusan. Den roligaste möhippan jag varit med och arrangerat gick på 500kr per skalle. Då hade vi anordnat ett träningspass som bruden fick leda (på gymmet vi tränade på, så det var gratid) vi åkte iväg på 5-kamp ute i skogen med lunch och tunnbad. Sedan var det häng hemma hos en av kompisarna med hemlagad mat och till sist krogkväll. Krogen var inte inräknad i priset (mer än brudens kostnad). Och då kan man ju välja hur dyr man vill göra kvällen. Om man vill bälga i sig sprit eller ha något glad vin.
    Jag har inte heller förstått hysterin med möhippor och hela grejen med att man ska bräcka varandra. Det är inte det de här inlägget handlade om. Ett exempel är ju den möhippan du nämner, den kostade ca 500 kr per person. Skulle man gå ut och käka istället för äta hemma så hade man genast varit uppe i 800 kr per person. Räkna sedan med inträde och något glas vin på grogen så är man uppe i 1000 kr. 
  • Chicita
    stealmystyle skrev 2013-05-24 00:32:01 följande:
    Det där med att inte berätta för sina vänner har jag aldrig förstått. Är det inte bättre att säga som det är? Mina vänner har jag haft i många år och vi har haft upp och nedgångar ekonomiskt allihopa, men vi har alltid varit öppna med hur situationen har varit och gått efter dealen att den som har pengar betalar. Är man bra vänner så får man tillbaka det förr eller senare ändå. Ingen av vännerna har behövt stå över en festlighet pga dålg ekonomi, då har vi andra gått in och betalat.
    Det beror väl på hurdana vänner man har också kanske?
    När de flesta av mina vänner var arbetslösa, studerade eller gick på socialbidrag och jag i princip var den enda som jobbade så förutsatte dom att jag hade mer pengar än dom. Så om dom hade råd så borde jag också ha det, och jag borde även ha mer pengar än dom...
    Att säga "jag har inte råd" funkade inte. Då fick jag bara höra hur synd det var om dom och hur dom kunde ta sig råd.

    Ett exempel på hur dom tänker (eller snarare inte tänker):
    En kompis var skyldig mig flera tusen för att hon inte hängt med på att betala alla räkningar när vi haft häst ihop.  
    Jag hade skadat axeln+ att min fot är trasig sen många år tillbaka och jag får inte fortsätta med hästar och ridning. Tjejen frågar om jag vill sälja mina ridbyxor till henne, men hon har inte så mycket pengar just nu och vill dra av dom på skulden ?! Tungan ute

    Vissa saker gick liksom inte att prata med dom om för dom förstod inte. 
    Det betyder inte att dom är sämre vänner för det.
    Och det där med att den som har pengar betalar. Tja det tycker jag också även om jag nu för tiden oftast är den som har pengar... Men jag ser det som att om jag betalar för lunch på stan - så bjuder du på kaffe och hembakt hos dig så är vi kvitt sen. Så ser dock inte mina vänner det. Utan dom ser krona för krona och då har dom inte råd att bli bjudna eller bjuda på något...

    Nu tog jag ju min situation som ett exempel på att man inte alltid har koll på vännernas ekonomi. 
    Ekonomi kan vara känsligt att prata om även med sin partner.

    Jag har lärt mig att man anpassar munnen efter matsäcken.
    Och det innebär alltså att även om man kanske kan lägga 500:- eller mer på en kväll där man själv väljer vart man går och äter och festar och om man unnar sig något annat. Så kanske man inte kan förvänta sig att alla kan och vill lägga lika mycket på någon annans dag.
    Det har inte att göra med att man inte tycker om personen eller att man är snål.
    Det går faktiskt att få en heldag för bara några hundralappar med lite fantasi. Och det kan bli bra mycket roligare än att köpa färdiga "möhippepaket" eller liknande...

    Jag skulle i alla fall ha blivit väldigt glad och tacksam om mina vänner hade lagt ner tid och energi på att planera en dag där kanske aktiviteterna inte kostade något, men tog lite tid och tankeverksamhet att förbereda. Jag skulle nog ha blivit mer glad över det eftersom det betyder att dom lägger ner tid på mig (och tid är dyrbart i samhället i dag) än om dom skramlar ihop pengar och "köper en dag" åt mig... 
  • Alyllyra

    När jag var student tackade jag nej till en möhippa därför att jag inte hade råd att lägga de pengarna (det var rätt kort varsel med betalningen, så jag kunde inte riktigt "spara ihop" det heller). Så jag vet hur det är.

    Numer har jag börjat jobba och har följaktigen råd att lägga lite pengar på en heldag med aktiviteter. Ska på en möhippa om några helger, och även om jag och bruden inte är bästa kompisar (jag känner hennes blivande mycket bättre än henne) så ska det bli sjukt kul att vara med, och jag betalar mer än gärna 1100 kr för en heldag. Och det är inte bara för hennes skull, det kommer ju fler på hippan, varav flera är mina vänner, och det ska bli jättekul att umgås allihopa.

    Vi betalar alltså 1100 kr var. För det får vi; frukost (med champagne), lekar på stan i grupp som vi ordnar själva, lunch, bensin till bilar som skjutsar oss eftersom bruden bor utanför stan, en arrangerad aktivitet som alla får vara med på, middag hemma med vin och frukost dagen efter. Om man inte vill göra aktiviteten behöver man inte betala för den, vilket drar ner priset till rimliga 600 kr. För fyra måltider, alkohol och skjuts. Det hade jag nog haft råd med även när jag var student.

     Jag skulle gärna önska att alla mina vänner hade råd att vara med på möhippan. Samtidigt så kan man inte räkna med att det är gratis, om inte annat så måste man förmodligen betala åtminstone en måltid under tiden man umgås tillsammans. Så länge det är rimliga kostnader, dvs. anordnarna ska inte tjäna på hippan, så tycker jag att det är helt ok.

  • jenniferochaugust

    Alltså, nu vet man ju vilka bekantskapskretsen är och vad de har för ekonomisk situation. Om det finns någon som ligger på existensminimum så kanske man får ta det i beräkning när man arrangerar en möhippa.
    Men jag skulle tycka att det kändes jäkligt tråkigt om ens kompisar inte kan tänka sig att lägga pengar på ens möhippa. Man kan som sagt inte förvänta sig att allt är gratis och om det är en person av 10-15 stycken som inte har lust att lägga pengar så får väl den personen helt enkelt avstå kan jag tycka?
    Jag har väl också varit student, timvikarie och varit mellan två jobb någon gång, men att jag skulle avstå en möhippa pga min taskiga ekonomi skulle inte varit på kartan. Jag kanske är priviligerad med ett gott ekonomiskt sinne, men oftast skickas ju bröllopsinbjudningarna ut typ ett halvår innan och då har man god tid på sig att spara ihop den där tusenlappen eller vad det nu kan vara. Att fira en kompis som ska gifta sig ligger väldigt högt på min prioriteringslista i alla fall.

    Sen kan jag såklart förstå om det börjar handla om 50 mils resa och flera tusen... Det är mycket pengar och kräver mycket planering!

  • Helipa

    Min åsikt är att det är gruppen som sätter gränsen och det finns inga andra gränser. För en del är 1000:- ingenting och för en del innebär det sparande i flera månader och att man får dra ner på annat. Det är ju oerhört personligt hur man spenderar sina pengar och det är egentligen inget som är relevant i en möhippe-situation.

    Med större budget behöver man inte begränsa sig så mycket eller vara så fantasifull för att få pengarna att räcka, men det är ju ingen garanti för att möhippan ska bli lyckad.
    Med en budget utifrån gruppens förutsättningar (där man får lägga pengar efter förmåga alternativt att man lägger sig på gruppens "lägstanivå") så kan man i alla fall garantera att alla som vill kan vara med (förutsatt att man kan delta det datumet) och att ingen blir exkluderad pga ekonomiska förutsättningar. Det tycker jag är en ganska bra start på en lyckad möhippa.

    Jag har varit tvungen att tacka nej till en möhippa (10 dagars framförhållning och 2000 kr/person+ inträde och efv. dryck på uteställe). Det är jättejobbigt och gör att man känner sig både snål och som en dålig vän. Men samtidigt kan man ju inte trolla fram pengar och går det inte så går det inte. Eftersom jag inte känner bruden så väl (är vän med brudgummen) och inte har träffat hennes vänner tidigare så känns det som att antingen är jag med hela dagen eller inte alls eftersom jag inte vill vara utanför eller behöva "förklara mig". 

    Till min möhippa har jag gjort ganska klart för min m2b (som jag vet har kontakt med tärnorna gällande möhippan) att det absolut viktigaste för mig är att alla kan vara med och att vi har kul, sen struntar jag i ifall vi bara gör gratisaktiviteter hela dagen eller ifall allt är jättelyxigt.

    Tycker överlag att folk verkar ha lite höga förväntningar på sina hippor; att det ska vara lyxdagar, men det är väl inte det hippan handlar om? 

Svar på tråden Pris möhippa