Som kontrollfreak deluxe hade jag förmodligen fått en panikångest-attack och sagt att om han inte börjar ta detta på mer allvar så kommer jag inte gifta mig med honom, för jag vägrar att stressa sönder mig över onödiga saker pga hans förbannade nonchalans. Min sambo hade definitivt hajjat grejen, men om jag hade varit tillsammans med en annan människa som inte var lika vaken, hade jag sedan bott hemma hos någon av föräldrarna ett tag.
Sen till kouki:
Nonchalant är ett fel ord att beskriva min blivande! Han är som han är, och det har han aldrig dolt för mig! Tvärtom var han tydlig med detta innan vi stadgade oss. Ibland kan jag dock bli lite frustrerad. En lösning är att prata/skriva av sig så känns det lite lättare.
Hoppas att du, om det råkar ta slut med din karl och träffar en ny, känner personen bättre så att du inte vill blåsa av ett bröllop strax innan dagen D. För man gifter väl sig inte med en främling?
Jag uppfattade din beskrivning av hur han tog emot dina frågor som nonchalant. Om det är annorlunda, så är det, men allt jag får att reagera på är din beskrivning. Vi kan inte vara synska på ett internetforum.
Mitt exempel var ett just bara ett exempel på hur jag skulle reagera om jag var i din beskrivna situation, min relation i verkliga livet är inte i närheten av det. 
