Förlovningsring? Varför så olika?
Hej! Jag har en liten undran. En stor del av min bekantskapskrets har börjat förlova sig utan några direkta planer på giftermål eller så. Det jag förundras över är ringarna som väljs. Det är alltid släta trista och matchande guldringar. Vad är det för fenomen? När jag drömmer om min förlovning (och visst, jag kanske är lite inspirerad av USA-konceptet här) tänker jag DIAMANTER. En stor (allt är ju relativt) diamantring att sätta på fingret. Men det kanske mer är relaterat till ett frieri, och att man blir förlovad på det sättet? Inte en gemensam planering av det hela?
Fattar inte helt enkelt, hur det kan skilja så mycket mellan olika förlovningar? När jag hintar till min kille om det är jag mycket noga med att pusha för diamanter. För helt ärligt, om man inte får ett diamantsmycke när man förlovar sig, när får man det då?
Insåg att jag låter extremt osympatisk i detta men det är inte fallet :) Det är en genuin nyfiken undran! Är det standard med släta guldringar? Är jag konstig som önskar mig en förlovning med en diamantring?
Medans man i Sverige kan gå som förlovade halva livet utan att gifta sig, här ser man inte förlovningen som ett löfte för giftemål (som det var från början, dvs innom ett år efter förlovning skall giftemål ske) utan mer som ett tecken på kärlek, i min mening lika stor som ett "brythjärta" att böra runt halsen, om man inte tenderar att gifta sig innom ett år. Samt att i sverige har vi två ringar på ett annat sätt, en förlovning, en giftemål och det är själva bröllopsringen som är den "feta".
Personligen tycker jag det inte finns fulare ringar än utstående stora diamanter, tycker det skall va infällda för att ens va snyggt, så jag skulle hellre lägga pengar på en ovanlig designer ring än en stor kostnad på en ful diamant