Inte bjuda sin pappa på bröllopet

Jag tänker lite som Chicita, att inte bjuda honom på ditt bröllop blir en ganska stark markering. Om du är det minsta osäker på om du vill ha honom kvar i ditt liv eller inte kan det vara bättre att bjuda honom, och sen kanske låta det rinna ut i sanden efter det om han inte anstränger sig mer.

Har du nån gång försökt säga till honom hur det känns att han verkar så ointresserad av dig och ditt liv? Man kan tycka att han borde fatta det själv, och det är väl tveksamt om du kan få honom att ändra sig särskilt mycket, men kanske kan det kännas lättare att gå vidare om du vet att du har gjort vad du har kunnat. Och att det blir helt tydligt att han har gjort ett val.

Min pappa är alkoholist och vi har inte setts på över 10 år. Jag var verkligen i valet och kvalet om jag skulle bjuda honom eller inte. Mardrömmen vore ju om han dök upp onykter. Å andra sidan är han väldigt obekväm bland folk och i synnerhet större tillställningar, så jag skickade en inbjudan och räknade kallt med att han inte skulle våga. För jag visste att om jag inte bjöd in honom skulle han bara få vatten på sin martyrkvarn och ringa och gnälla över det resten av sitt liv. Nu blev det istället så att han ringer och gnäller över att han inte kunde komma pga femtielva svepskäl, men han har fortfarande inte sagt grattis.
¯\_(?)_/¯

Just bröllop är en situation där komplicerade relationer ofta ställs på sin spets. Det finns inget rätt eller fel egentligen, man kan bara rannsaka sig själv och sina känslor väldigt noga, och även tänka på möjliga konsekvenser. Inte för att man nödvändigtvis ska avskräckas av negativa konsekvenser, men för att vara beredd på dem.