Aldrig på mitt bröllop.
Fast det här med att göra sig lustig över andras bilder - vad är det som gör att ni tar er frihet att bestämma vilka bilder som är konstlade/onaturliga/felaktiga? Och var går gränsen? Är det konstlat att vända ansiktet mot kameran och le? För att göra det mot kameran är väl just för att kameran är där - är detta då tillgjort?
Vad är syftet med att ha bilder från sin bröllopsdag? Kan det kanske finns flera och olika syften? Kanske ett par vill ha som ett reportage av bröllopet för att se allt precis som det var utifrån, där fotografen och kameran helst ska synas så lite som möjligt men fånga känslan? Kanske ett annat par har valt en specifik bröllopsplats för den vackra naturen eller arkitekturen och önskar fantastiska bilder med dem som par i olika poser som speglar deras kärlek i den omgivning de valt ut? Och kanske något par känner sig obekväma framför kameran och hellre vill ta humoristiska bilder där de kan slappna av?
Sen kan det ju också ibland ligga en djupare personlig tanke bakom en bild som inte framgår av någon som inte känner paret väl? När jag gifte mig hittade jag av en slump en glänta där en av min morfars favoritblommor växte vilt i överflöd... Att ta en bild av mig i min bröllopsklädsel liggandes omgiven av dessa blommor fick mig att känna att min morfar var med på min bröllopsdag trots att han dog året innan. Är att ligga ner på en äng onaturligt och löjligt? För mig kändes det inte så. :)