Förlovning och/eller frieri

Jag skulle säga att även efter en frieriförlovning så tar många par god tid på sig att gifta sig - ofta av samma orsaker som räknats upp vid förlovning utan frieri.

Att man ofta gifter sig ganska snabbt efter förlovningen i frikyrkliga kretsar har nog mest att göra med den äkta sängen. Våra tre veckor mellan förlovning och äktenskap är nog ändå rekordet även i våra kretsar. Han friade på en bergstopp i en nationalpark och vi ringde prästen från närmaste stads camping.

Pojkvän när man är över 35, nja... "Min kärlek" tycker jag låter bra. Jag funderade tidigare över vad man säger till äldre på sjukhuset (där jag jobbar) när man undrar om de har någon partner i någon form, utan att då antyda vare sig kön, delad bostad eller varaktighet. Till slut kom jag fram till att jag kunde fråga om de hade någon kärlek.

I min värd är förlovning och frieri exakt samma sak - oavsett vad man kallar det - dvs. ett löfte om att gifta sig. Det behöver inte vara inom ett år, eller två år eller ens 30 år, man behöver inte bestämma ett datum i samband med förlovningen, men så fort diskussionen om bröllop "nån gång i framtiden" har kommit på tal (och man har kommit överens om att båda vill förstås ) så är man förlovad, ringar eller inte, datum eller inte.

Därför har jag svårt att se skillnad på förlovning och frieri. Ett frieri behöver inte vara ett storslaget "Vill du gifta dig med mig?" på knä med 10 000 rosor och levande ljus, det kan vara så enkelt som att någon tar upp tanken på giftermål och att man sedan gemensamt bestämmer sig för att det är något man ser i framtiden. Så tänker i alla fall jag.
Att vissa vill att partnern ska fria igen tycker jag själv verkar lite skumt, men om båda är med på det och vet att det förväntas så ser jag inga hinder. Förlovning är ju ingen juridisk handling utan kan göras hur många gånger som helst på hur många olika sätt som helst utan att det betyder nånting.

Min älskling ställde båda frågorna samtidigt. Om jag ville förlova och gifta mig med honom. Han visste att jag vill gifta mig innan vi skaffar barn och så. För mig är inte barn ett måste men han vill gärna ha barn och jag vill föra hans underbara gener vidare .

Förlovning = framtida vigsel. Sen om det läggs fram som ett frieri = framtida vigsel. Man kan ju förlova sig genom att bara bestämma det utan att någon gå ner på knä men för mig, min familj och släkt så har det samma innerbörd. Slutändan är bröllop.

För mig betyder förlovning att man ska gifta sig, och det inom överskådlig framtid. Antingen kan man komma överens om att gifta sig och då förlovar man sig gemansamt eller kan den ena fria som en överraskning.

Jag har aldrig förstått mig på par som är förlovade i flera år utan planer på att gifta sig, eller vad som är ännu konstigare är de som är förlovade några år och SEN friar plötsligt mannen. Eh...? Känns lite kaka på kaka! Varför fria till någon man redan är förlovad med??
Några verkar också se på förlovning som en sak helt avskild från giftemål. De är förlovade men har inga planer på att nånsin gifta sig. Det verkar dock vara mest vanligt hos de som är i tonåren. De förstår nog inte vad förlovning betyder.

Jag blir lite fundersam, vad är egentligen det "korrekta" sättet att förlova sig på? Oavsett hur många gånger man friar till samma person, eller om man redan bytt ringar, eller om man bestämmer sig för att inte ha ringar alls, så betyder förlovning olika saker för alla.

Ringen på mitt finger idag betyder att jag är hans och han är min, nästa ring betyder att det blir juridiskt bindande.

Jag säger som jag ofta brukar säga i olika frågor...

Man gör såklart precis som man vill i sin egen relation (ja, så länge partnern också är med på det, såklart). Man ska lyssna på sitt hjärta och göra det som känns rätt och bäst uttrycker ens vilja, vare sig det gäller förlovning, bordsplacering, vigselceremoni eller kläder.

För att kunna göra ett sådant genomtänkt val, grundat i det man tänker och känner, är det bra att känna till ramverket i de fall ett sådant finns. Kutym, etikett och tradition existerar, de flesta är medvetna om dem, och många förväntar sig att man följer dem. Det måste man såklart inte, men man behöver ändå i regel förhålla sig till dem.

Klart man kan fria till någon man redan är förlovad med, om det är vad som känns rätt för personerna i paret. Men när man gör det kan det vara bra att känna till hur en förlovning traditionellt går till, vad den betyder osv, och ha en tanke kring varför man väljer att göra på ett annat sätt. Det kan också vara bra att vara förberedd på att andra i omgivningen kan tycka det är märkligt, ologiskt och en hollywoodifierad charad, även om omgivningen förhoppningsvis har folkvett nog att hålla tyst om sina åsikter och bara glatt gratulera den som ska gifta sig.

På det sättet skiljer sig också en generell diskussion på ett nätforum från en privat relation. Här gör jag en generell utsaga om att min personliga uppfattning är att det är en märklig sak att göra och i många fall lite fånig. Men den uppfattningen skulle jag inte uttrycka till en person i min omgivning som glädjestrålande berättar att hen ska gifta sig.