Saknar familj - hur planera?

Jag och min fästman har så smått börjat planera vårt bröllop, men det finns någonting som kastar en för mig ganska stor skugga över planeringen och drömmarna.

Min mamma gick bort hastigt för några år sedan och min pappa är alzheimers-sjuk med vissa andra medicinska komplikationer ovanpå detta och bosatt på äldreboende i motsatt ände av landet (jag är själv i tidiga trettioårsåldern, så ingen "jättegammal" blivande brud). Min syster och jag drar inte riktigt jämnt pga olika åsikter i fråga om pappas vård och behov bl.a (hon bor i samma område som min far) och jag vill inte gärna ha henne där pga hennes negativa attityd. Min bror och hans fru är konstant panka och bor även de långt borta. Alltså kommer jag, med största sannolikhet, inte ha någon nära familj på mitt bröllop. Släkten har jag inte mycket kontakt med sedan mammas bortgång, det har liksom runnit ut i sanden då hon var familjens sammanhållande punkt. De skulle inte lägga ut pengar på att resa över nästan hela Sverige och fixa boende bara för att gå på mitt bröllop, även om vi inte tycker illa om varandra på något sätt.

Samtidigt som jag tycker om min blivandes familj och de i hans släkt jag känner är det också jobbigt att tänka på att han delar sin stora dag med människor som känt honom hela hans liv, medan jag inte har någon...(kommer alla tal att handla om honom? Kommer jag att bli bakgrundsfigur på mitt eget bröllop?)...massa konstiga tankar.

Så, frågan är som följer: hur ska jag tänka kring planering och bröllop för att kunna njuta av dagen och känna att det är vår dag utan att ständigt återkomma till det som saknas? Något vi kan tänka på i fråga om formerna för själva ceremonin (borgerlig men personlig med dikter, musik osv) och festen t ex.