• Plättis

    Hitta tillbaka till varandra

    Jag har tidigare levt med samtliga diagnoser som du skriver om. Det var ett rent helvete, om ni ursäktar språket. Jag kan inte beskriva det på något annat sätt, och även om det är olika från person till person så är det säkert likadant för tjejen du skriver om.

    Bara att hålla uppe det dagliga livet, att vakna på morgonen och ta sig hemifrån var en extrem ansträngning. Under hela den tiden hade jag min sambo vid min sida. Anledningen till att jag klarade av att ha ett förhållande med honom är att han var min bästa vän. Han tröstade mig, torkade mina tårar och muntrade upp mig så vi skrattade ihop.

    Inget har varit lätt för honom under de dryga fem år vi varit tillsammans, och även om jag är frisk idag är jag fortfarande en väldigt känslig människa. Jag hanterar stress fruktansvärt dåligt, och när något allvarligare händer kan det dra ner mig till nästan samma mörka plats som jag trodde jag undsluppit.

    Om du menar allvar med henne så får du sätta dig själv i andra hand, lägga dina intressen för henne åt sidan och bara vara en vän. Pressa henne aldrig, aldrig med att du vill ha ett förhållande.

    Du måste också komma ihåg att det kanske inte är ett förhållande hon behöver. Att vara singel, klara sig själv och att lära sig älska sig själv för sin egen skull (inte för att man har en partner som älskar en) är väldigt viktigt. Lyckligtvis har min sambo alltid uppmuntrat mig att vårda mina intressen och relationer med mina vänner, att stå på egna ben, så jag har inte saknat det.

    Det här blev ett fruktansvärt långt inlägg, men jag hoppas du förstår att det handlar om så mycket mer än att bara få någon att tycka om en. För mig har det tagit fem år av samtal, terapi och psykologer för att klara mig ensam, men jag har insett att jag aldrig kommer bli precis som innan. Nu kan jag hantera min ångest, panikattackerna och mina PTSD-spöken är borta (anledningen bakom finns kvar, men ute i ljuset är de inte samma sak som när de gömmer sig i mitt huvud).

    Börja med att bara vara hennes vän, utan att förvänta dig något mer. Sedan får tiden utvisa vad det faktiskt blir.


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
Svar på tråden Hitta tillbaka till varandra