Inlägg från: Plättis |Visa alla inlägg
  • Plättis

    Hur många behåller sina efternamn?

    cecbj195 skrev 2014-06-16 10:57:44 följande:

    Jag kommer ta min blivandes efternamn, trots att jag har ett mer ovanligt efternamn än han (även om hans inte är supervanligt heller). Hans efternamn är väldigt viktigt för honom så det var givet att han inte byter. För mig är det viktigare att vi har samma än att jag behåller mitt så det är väl bara att ge med sig...


    För oss är det samma, jag har ett väldigt ovanligt släktnamn (600 bärare) medan sambon har ett ganska ovanligt släktnamn (2 500 bärare). Han ÄR sitt efternamn, så där så att många använder hans efternamn istället för hans extremt vanliga förnamn. Särskilt eftersom han spelade fotboll när han var yngre :) 

    Han vägrar byta, så vi har dealat att jag får döpa våra framtida barn om jag tar hans efternamn. 

    Det är klart att mycket av min identitet sitter i mitt namn, men bröllopet innebär att vi börjar om på ny kula. Då känns det bara bra att jag får göra det med ett nytt namn. Förmodligen kommer jag behålla mitt eget som mellannamn, bara för att det ändå är så pass ovanligt och jag har planer på att fortsätta på min akademiska bana.  (Att referera till mig själv i en akademisk text har varit ett livsmål sedan jag började plugga!)

    Efter att ha läst en avhandling där författaren bytt namn halvvägs och fick förklara det varje gång hon refererade till sina egna artiklar höll på att driva mig till vansinne. Det vill jag inte utsätta någon annan för :P
    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Plättis
    augusti skrev 2014-06-19 10:06:05 följande:

    Dessutom är det en relativt ny trafdition från 1800 någonting att ta efter hans namn har jag läst, så det finns en längre tradition från förr att inte ta efter hans namn. Gud vad jag babblar... Svaret är iaf jag tror att jag kommer behålla mitt eget.


    Nu kryper min inre språkvetare fram :)

    Det har under väldigt lång tid varit standard att man fick sin pappas namn vid födseln, men från slutet av 1800-talet började det bli vanligt att man tog mannens efternamn vid giftermål istället för att behålla sitt eget. 

    Jag har inte hittat någon historisk lag som säger att man var tvungen att ta sin mans efternamn när man gifte sig, men den nya namnlagen som kom 1982 gjorde att det blev lättare att välja vilket av parternas efternamn man ville ta, eller om man skulle behålla sina respektive ogiftasnamn. 

    Det handlar nog mer om tradition än lagar som lever kvar, och idag är det vanligaste att man väljer det efternamn som är ovanligast, och om de är ungefär lika vanliga så väljer man oftast mannens. 

    En kursare skrev sin C-uppsats om efternamnsval vid giftermål och det är ganska kul läsning. Väldigt intressant att se hur andra tänkt också. "Tradition" och "bryta könsrollerna" nämns ganska ofta :)
    uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:395385/FULLTEXT01.pdf
    Per aspera ad astra, ad infinitum.
Svar på tråden Hur många behåller sina efternamn?