Han är inte redo...

Hej alla,

Jag och min sambo har varit ihop i ca 4 år. Utan tvekan de fyra bästa åren i mitt liv. Många av våra vänner är förlovade eller gifta. Det senaste året har vi varit på inte mindre än 3 bröllop. Själv känner jag mer och mer att jag verkligen vill förlova mig med mannen i mitt liv. Han är inte bara en fantastisk kille på alla sätt utan även min bästa vän som alltid vill mitt bästa och ställer upp när livet pucklar på mig. Ni vet det där testet när man föreställer sig att man är gammal och sitter på verandan till sitt hus med någon? Denne någon som sitter bredvid mitt 80-åriga jag och sörplar kaffe är definitivt min sambo!
Problemet då kanske ni undrar? Jo, han är inte redo för att förlova sig. Hans argument är att han "vill komma till nästa fas i livet". Vi är båda två relativt nyutexaminerade från universitetet. Han har precis fått fast jobb och vi letar med ljus och lykta efter ett boende som kan ersätta vår studentlägenhet. Jag känner att vi redan har kommit vidare till nästa fas och tror personligen inte att vår vardag kommer att påverkas så mycket av att vi förlovar oss. Men för honom verkar det vara ett otroligt stort steg.
Hur pratar vi om detta på ett sätt som känns bra för oss båda? Jag vill verkligen förstå varför han inte vill förlova sig, varför han tycker att det är ett så stort steg. Utan att pressa honom men ändå få honom att förstå att detta verkligen är någonting jag vill.

Tack för alla svar, var och ett klokt på sitt vis.

Jag vill börja med att säga att jag självklart inte vill pressa min sambo att fria eller tvinga en ring på hans finger. Klart att jag vill vara förlovad med någon som älskar mig lika mycket som jag älskar honom och gärna planerar sin framtid med mig. Sen får vi väl se, det kanske blir jag som får fria i ändå om han är för feg ;) men jag vill ju vara säker på att han kommer att säga JA när den dagen kommer.

Mitt dilemma är att jag vill kunna ha en öppen diskussion med honom för att dels få reda på hur han ser på förlovning - jag får känslan av att han tycker att det är ett större steg än att ex. köpa boende tillsammans - och dels förklara varför jag så gärna vill att vi förlovar oss. Min tro är att om vi skulle kunna prata om det här i lugn och ro så kanske vi får en bättre förståelse för varandras tankar kring förlovning. För jag misstänker att han tror att förlovning för mig innebär giftemål inom 1 år, vilket jag inte propsar på utan vill gärna vänta något år för att spara ihop lite pengar till den stora dagen och inte behöva stressa :)

Han är inte redo...

INNEHÅLL