Varför är man så negativa till äktenskapet och kärleken?

I dagsläget med alla skilsmässor (statistiken säger ju att 50% skiljer sig - och det rätt snart efter bröllopet) så tror jag att de flesta runtomkring en är försiktigt optimistiska, eller snarare lätt pessimistiska bara för att dom inte vill bli känna att dom hetsade er in i något som kostar massa pengar om det sen kanske ändå går åt skogen längre fram.
Det är nog alltså en liten skyddsreaktion.

Precis som man kan skydda sig genom att säga att "Nja det verkar inte så kul där, men det var ju billigt" om man bokar en sista minuten till ett ställe man inte varit på och som ser lite halvtrist ut på bilderna - men hade värsta reapriset så man inte kunde motstå  
Det är väldigt många som tänker så här, dom tar liksom ut sorgerna i förskott, för dom menar att när det väl händer sen så är dom inte så ledsna eftersom dom förberett sig mentalt.

Jag har en vän (eller snarare föredetta vän eftersom jag håller på att fasa ut henne) som altid tar ut sorgen i förskott.
När hennes mormor började bli gammal och sjuk så började hon sörja hennes kommande död nästan ett helt år i förskott och hon ville inte åka och hälsa på mormor på vårdhemmet för hon var rädd att hon skulle börja gråta när hon såg hur sjuk mormor var.
I praktiken gick hon alltså miste om nästan ett helt år som hon kunde haft med sin mormor.

Jag är snarare tvärt om, jag är en obotlig optimist. Men jag har också en stark känsla för logik och realitet. Så jag far inte ut i det blå sådär som många optimister gör  
Utan för mig är det snarare "jaha mormor är sjuk, då måste jag ju träffa henne så mycket jag kan innan hon försvinner" (om det nu hade varit min mormor).
Personalen på vårdhemmet där min mamma låg sista tiden kunde se rätt chockade ut när jag och mamma skämtade om hennes situation och sjukdom.  
Hon var ju sjuk och skulle dö... det var ju inget att skämta om liksom tyckte dom... Men varför ska mamma ligga och bara tänka på att hon ska dö? Det är väl bättre att skämta om att hon är trött för att hon har varit ute och raggat på gubbarna i korridoren på nätterna, eller något annat som passade in just i situationen som var.

Nu svävade jag ut lite utanför bröllopsämnet, men det var mest för att belysa det här med hur folk ser på framtiden. Skyddar dom sig från sorg genom att försöka räkna med att det ska gå åt H-vete så att dom kan bli glada om det inte gör det?
Det kanske är här skon klämmer liksom...  

Tja men nu var ju inte min poäng bara just det här. Och jag hoppas att de som nu kanske blir sura för att jag har skrivit just det där - läser hela mitt inlägg också.

Läste du hela inlägget eller slutade du efter första meningen? 

Jag skrev om anledningen bakom att vissa uttalar sig som dom gör. Alltså varför vissa kommer med sådana kommentarer.
 

Jo men statistiken var inte huvuddelen i mitt inlägg och det tyckte jag var rätt tydligt. Därför när du citerade bara just det, så blir det lite snedvridet. Jag förstår din poäng med statistiken och tycker att det är en bra poäng. Men det har väldigt lite med mitt inlägg att göra om man ser till helhelten. Och jag hoppades att andra skulle läsa hela inlägget som du delciterade och inte bara dra slutsatsen att jag var en elak gnällkärring som tyckte att statistiken är så dålig att det inte är någon idé att gifta sig 

Att "njuta så länge det varar" känns lite som att "äh det håller så länge det håller och sen är det bara att göra slut". Och det är inget jag tycker. Ett förhållande kräver jobb oavsett om det är ett äktenskap, sambos, tonårskärlek eller vänskapsförhållande...
Men det är ingen idé (för mig) att ta ut några sorger i förskott. Sorger kommer förr eller senare till alla. Men om man ska oroa sig för det innan det händer så missar man så mycket av glädjeämnena under tiden 

Då är vi på samma bana 

Det här är en liten del av min poäng (om man läser hela första inlägget från mig )

Den som försöker skydda sig från att bli besviken säger "det är 50% chans att det blir skilsmässa, så det är ingen idé att lägga pengar på att gifta sig". Och därför kanske denne också kommenterar andras kommande bröllop på det sättet. Helt enkelt för att dom har en pessimistisk synvinkel

Den som är optimist säger istället "det är 50% chans att det håller livet ut, alltså är det väl värt chansen och om man bara jobbar på förhållandet så ska vi/ni vara i den del som har ett livslångt äktenskap". 

Det går alltid att hitta en positiv vinkel om man letar efter en.
Men för den som är en utpräglad pessimist så är det inte ett alternativ. Dom ser bara alla olyckor och allt negativt som kan hända och så går dom och oroar sig över det och dom delar gärna med sig av sina korpsvarta förutsägelser.
Men man behöver ju inte lyssna på dom