Nej till att vara Toastmaster då respektive ej är bjuden.

Tja jag tycker att det är konstigt att dom bad honom bli toastmaster från första början egentligen om dom inte umgås så mycket...

Men generellt så håller jag med dig. Man bjuder etablerade par.
Och om det till och med är ens toastmaster och man inte visste att personen var i ett seriöst förhållande så kanske man skulle ha tagit ett steg tillbaka och sagt "oj, jag visste inte att ni var tillsammans / att det var så seriöst. Självklart får din blivande fru också komma"

Sen finns det väl situationer då det helt enkelt inte finns plats. Typ att man får vara 75 personer i lokalen av brandtekniska skäl och dom redan är 75 och kanske till och med hade glömt att räkna in serveringspersonalen, så dom sitter och hoppas på att någon ska tacka nej... eller tja du förstår nog hur jag tänker.
Men då kunde man ju faktiskt säga det.
Jag är hemskt ledsen att vi inte visste att ni var så seriösa. Men det finns inte plats i lokalen. Om det kommer avbokningar så får du gärna komma dock. 

Jag har gått på bröllop och större fester utan pojkvän/ sambo/ make (har ju inte bara blivit bjuden på sånt nu sen jag träffade honom jag gifte mig med liksom ) Och dom har gått utan mig...

Jag tycker att man bjuder etablerade par så långt det är möjligt, men att det inte direkt är lag på det.
Däremot tycker jag att man bör kunna motivera varför man inte bjudit par om någon frågar och inte bli arg för att man just frågar...
Jag accepterar helt klart "vi känner inte dig" eller "jag är ledsen, men det finns bara plats för X personer i lokalen och vi får svårt att få plats med alla vi umgås med ändå".

Men när det gäller frågeställningen från TS så tycker jag att det är väldigt underligt att dom ber hennes blivande make att vara toastmaster om dom inte känner honom såpass väl att dom vet att han har en etablerad partner.
Så att säga "ni är så hemliga med förhållandet" är ren bullshit tycker jag.
Och speciellt i just det här fallet när det gäller ens toastmaster så borde man kunna ge en bättre förklaring eller i alla fall säga "vi förstår om du inte vill komma utan din blivande fru. Men vi har tyvärr inte möjlighet att bjuda henne. Vi accepterar ditt beslut" och så behöver man inte bli ovänner och sura för det liksom... 

Nej men om man ska kunna sköta sitt toastmasterjobb så måste man ju planera en del tillsammans med brudparet till viss del (alltså vad dom vill ha ut av dagen och vad dom tycker att ens roll är) 
Och om man inte känner varandra så väl innan så är det ju lämpligt att försöka lära känna varandra lite under planeringen då, tycker jag.
Någonstans borde det väl ändå ha framkommit "jaha planerar ni också bröllop? När ska ni gifta er då?" eftersom när man går i giftastankar så brukar det ju vara väldigt trevligt att få diskutera det med andra i samma situation  

Man kan säga samma sak på fler än ett sätt.
Att säga åt folk att skärpa sig utan att veta mer om bakgrunderna än det lilla dom har skrivit här är rätt hårt.
Tyck det du tycker, men respektera att andra tycker annorlunda.

Sen kan det väl diskuteras om det är en "rättighet" att bjudas med.

Det hör till vedertagna ettikettregler att man bjuder par till större fester, och speciellt till bröllop där man firar just kärleken mellan ett speciellt par den dagen.
I vissa fall kan det vara en stark markering om att man inte gillar personens sambo, fru eller vilken nivå nu relationen ligger på. Och det är rent ut sagt fult.
Sen finns det olika anledningar till att man inte bjuder par.
Det finns bra anledningar och det finns dåliga.

Jag tror inte att de flesta skulle kräva att få följa med heller.
Men om man tar illa upp över att inte bli bjuden så har man rätt att känna den känslan. Och den som är bjuden har rätt att tacka nej till att gå om man tar illa upp över att ens partner inte är bjuden.
Utan att brudparet ska sitta och sura sen.
Även om det är en viktig dag i brudparets liv så är inte alla runtomkring marionetter som man kan flytta runt som man vill.
Om det är viktigt att ha med en viss person och den inte vill komma utan sin partner så får man ju välja. Antingen bjuder man med partnern också eller så accepterar man att personen inte kommer.

Som jag sagt tidigare - Om brudparet kan ge en vettig förklaring till varför dom inte bjuder respektive så är det lättare att acceptera och inte lägga någon värdering av "dom gillar inte mig" i det.
Men om det är knasiga anledningar eller att det blir tydligt att jag fick inte komma, men dom bjöd någon annan dom inte kände bara för att det var respektive... Tja då har man rätt att bli både ledsen och besviken. Men det betyder inte att man ansåg det som "sin rättighet att bli bjuden" från första början. 

Om hon har kul eller inte beror mycket på hennes egen inställning och sociala kompetens. Men också mycket på bordsplaceringen.
Ta reda på om hon har något speciellt intresse eller vad hon jobbar med (om ni inte vet det) och sätt henne på "pratavstånd" med andra som har samma intressen/ yrke. Då har ni gjort vad ni kan för att ge henne en chans att vara med i konversationen  

Oavsett hur väl ni känner personerna så kommer antagligen inte alla gästerna att känna varandra.
Den enkla lösningen är att man sätter alla som känner varandra tillsammans i grupper liksom, men då blir de "udda" så väldigt tydligt utanför.
Att blanda folk i samma ålder, efter intressen eller annat som man tror att dom kan gilla hos varandra är A och O för att kvällen ska bli trevlig 

Jag har gått på fester där jag inte känt en enda person tidigare och haft rent ut sagt skitkul.
Och jag har gått på fester där jag känt de flesta och ändå haft otroligt tråkigt.

Poängen är att ni gör det ni kan för att hon ska ha en trevlig kväll, sen är resten upp till henne. 
Det är inte ert ansvar att sitta och försöka se till att hon har trevligt. Hon har ju faktiskt sin partner med och det är ju en trygghet i sig.
Om hon känner att hon inte vill komma och tror att hon kommer få tråkigt så är det hennes eget ansvar att tacka nej.

Ibland formulerar någon sig klantigt här inne. Och ibland säger någon något rätt korkat (även jag). Men nästan allt som skrivs är gjort i välmening med tanke att peppa dig och få dig att känna att "det här blir bra, det löser sig".
Så bli inte arg, plocka åt dig dom bitar du tycker är bra och ignorera resten  

Precis. Det håller jag med om.
Man kan ta vilka beslut man vill bara man tar så kallade "kvalificerade beslut". Dvs att man förstår att man bryter mot mer eller mindre vedertagna "regler".

Det är väl när brudpar faller för BT-mantrat: Det är er dag gör som ni vill
Och alltså tror att dom kan göra precis som dom vill, som om gästerna är någon sorts statister som ska vara så ärade att vara inbjudna att dom glatt följer brudparets minsta nyck som det kan gå åt skogen...

Som du säger så måste man ju kunna svara på frågor på ett bra sätt också.  

Det försökte vi göra också.
Men vi missade ändå en flickvän till en av makens kusiner. Dom frågade aldrig om det var ok för henne att komma heller. Men hade dom gjort det så hade hon varit varmt välkommen  
Det var dock aldrig några sura miner därifrån som tur var. Och hon la till mig på FB sen så hon kunde se bilderna i alla fall.
Det var nämligen först när vi fick grattiskortet (med en slant) som vi såg hennes namn.
Svärmor visste inte om henne och av någon konstig anledning så hade det blivit en miss när hon ringde hans föräldrar och pratade med dom (för att bland annat kolla om eventuella flickvänner) så det kom aldrig fram. 

För mig är ett "etablerat par" några som är öppna med att dom är tillsammans.

Om dom lever ihop så är dom defenitivt etablerade. Den gränsen är lätt att dra. Samma med förlovning. Är dom förlovade så är dom etablerade oavsett om dom bor ihop eller inte.

Men som sagt för mig går gränsen där paret är öppna med att dom är i ett förhållande som dom vill satsa på.