Det kommer knappt nagon pa mitt utlandsbrollop och syrran lamnar mina 'brudnabbar' hemma

Annamolly, jag tycker verkligen att du kan berätta för din syster hur viktig hon-och hennes familj är för dig! Det kan du uttrycka utan att det är en ankalgelse. Du kan också berätta hur oerhört glad du vore om du fick se dem alla där och att tanken på att vara utan dem känns sorglig, utan att det är något taskigt.
Det är ju faktiskt egentligen en kärleksförklaring och ett bevis för hur mycket hon och hennes familj betyder för dig.

Sina känslor har man. Dem behöver man inte ansöka om rättigheten till. De bara är. Frågan är sedan man konstaterat dem-vadgör jag med den här känslan? Tänker jag agera på den på något vis? Vill jag mata den och isåfall varför? Hur tar det mig framåt? Sitter jag fast i en viss känsla med eller mot min vilja?
Man kommer att bli ledsen, besviken eller vad det nu är, på sin omgivning under livet. Frågan är vart man gör av det. Ibland räcker det att konstatera att "jaha, det där sved ju" och ibland måste man kofrontera folk för att kunna upprätthålla sin relation.