Vänta eller inte vänta?

Jag har alltid vetat att jag vill förlova mig någon gång med min pojkvän, men inte känt någon brådska eller ens tänkt på det speciellt mycket. Förrän nu. Jag känner mig redo, och de senaste veckorna har jag inte kunnat tänka på någonting annat. Jag vill förlova mig med honom.

Det är bara det att jag alltid drömt om att bli friad till. Och jag skulle gissa att han inte alls tänker speciellt mycket på förlovning, och att om jag ska vänta på att han ska fria till mig kan det nog ta ett par år. Jag tror dock att han skulle bli jätteglad och säga ja om jag frågade, ingen av oss känner några tvivel på att vi vill leva ihop, men han själv kommer nog inte komma på tanken förrän senare.

Vi har pratat om förlovning en gång tidigare, och då sa jag att jag skulle vilja bli friad till (vi pratade en hel del). Men då kändes det mycket längre bort. Vi har varit tillsammans i 2,5 år i april. Vi planerar även en london-resa i vår, så jag har funderat lite smått på om jag eventuellt skulle fria då. Samtidigt känner jag att jag kanske borde vänta, tänk om han planerar att fria i sommar, eller på våran 3-årsdag i oktober eller något sånt? Det är sjukt svårt! För jag vet inte om jag orkar vänta så länge... Så då antar jag att jag måste bestämma mig för hur viktigt ett frieri är för mig? Om jag verkligen vill ha det eller om jag ska fria själv. Borde jag hinta till honom?

Hur skulle ni göra/har ni gjort? Behöver lite tips och olika synvinklar! Vet att jag inte är ensam om det här dilemmat.