Får man tycka att ens barn är jobbiga?

Jag brukar säga att det jobbiga är att vara förälder. Ibland kan jag tycka att det låter lite illa när föräldrar pratar om hur jobbiga och besvärliga deras barn är. Därmed inte sagt att man inte får tycka och säga det ibland.
Men jag kan tycka att det går åt överdrift åt andra hållet ibland också. Att det inte finns någon ände på hur mycket galla föräldrar sitter och spyr över sina barn på fikastunden. Barn har ju aldrig bett om att få vara till besvär. De ska upptäcka alla nya saker och ska lära sig hur man beter sig och för sig här i världen. Trotsåldern är en pers...det ska gudarna veta. Men det är ju något som barnet måste gå igenom för att utvecklas. Småbarn gör ju sällan saker för att jävlas...de är barn.
Utmaningen tycker jag är att ständigt vara den lugna och vuxna. Att inte sänka sig till att skrika och själv bete sig som ett barn.
Trots att man ibland helst av allt också vill lägga sig ner på golvet och skrika och sparka.

Sen tror jag också att det är så som du säger. Alla barn är olika. Vissa är lugare och andra måste utmana hela tiden.
För det är ju så...även om du visar för ett barn att "såhär gör man" så måste ändå barnet testa "ja men om jag gör såhär istället vad händer då?". Å det gör de inte bara en gång.... Det är ju oerhört frustrerande som vuxen för "man har ju faktiskt visat hur man gör". 

Självklart behöver man ibland få lätta sitt hjärta inför någon vän och allt är defenitivt inte rosa fluff och gulligull jämt.

Dejli: Ja absolut. Hade jag inte haft min sambo och min kompis som också fick barn samtidigt som jg så vet jag inte hur jag hade överlevt. Man behöver få känna att man inte är ensam och att det är okej att känna ilska och frustration gentemot sitt barn. Det gör nog alla. Det viktiga är ju hur man hanterar den. Även om man nu tycker så som din kompis så behöver man ju som sagt var inte slänga det i ansiktet på någon annan. PimPim83: Åh herre gud. Jag hade avlidit...