Psykiskt misshandlade - FRIA idag!

Mitt ex insisterade länge innan jag ens började dejta honom. Till slut lyckades han och vi flyttade ihop efter knappt ett halvår. Redan då hade han slutat ha sex med mig och sakta men säkert började han fälla kommentarer som "om du ska ha den där på dig tänker jag inte synas med dig", om jag skulle träffa en killkompis frågade han "har/vill/ska du knulla honom?" och dem få ggr vi var ute och festade tillsammans presenterade han inte mig och kunde säga att jag skämde ut honom om jag skrattade högt t.ex. Resulterade alltid i fyllebråk. Han var ute och festade VARJE helg så länge vi höll ihop (1,5 år).
När vi flyttade ihop fick jag packa upp allt själv. Jag fick inte ha tavlor på väggarna och fick tjata till mig att köpa hem växter. Han hade aldrig pengar trots att han hade eget företag som gick hyfsat bra. Han hjälpte knappt till i hemmet och vi hade ingen närhet. Han jobbade eller hängde med sina polare hela tiden.
Han gjorde min värld grå och fick mig att känna mig så ensam och ful. Aldrig mått så dålgt i hela mitt liv. Redan efter 8 månader tillsammans började jag tänka att jag måste ta mig ur denna helvetes förhållande. Ingen i min närhet reagerade på hur ledsen jag var för när vi var hos mina föräldrar t.ex. så höll båda masken. Mamma var den första som började inse och det var en lättnad.
Jag gick runt och funderade på att ta mitt liv när han skulle iväg på affärsresa men knappt 3 dagar innan han reste svimmade jag i hemmet och landade på ansiktet/mun så ni kan nog förstå hur jag såg ut.... Den natten var hans kommentar efter att ha hämtat is åt mig:  "jag ska jobba imorrn bitti så kan vi gå och lägga oss?". Istället för att köra mig till akuten (jag blödde, hade hjärnskakning och hade slagit 2 tänder ur sin plats)  så ville den jäveln gå och lägga sig! Det var droppen och det som fick mig att hata honom ännu mer och vilja bli fri. Då började jag förbereda mig psykiskt ordentligt. Dagen efter tog jag mig själv till sjukhuset och tandläkarn. På sjukhuset bröt jag ihop och berättade att jag ville dö. Dem ordnade en kurator åt mig som jag gick hos varje vecka i 1 års tid tills jag hittade KBT. (KBT blev min stora räddning.) Jag gav honom ultimatum, han kom hem med en kattunge och pratade om att vi kanske skulle skaffa barn. 7 månader efter att jag svimmat dumpade jag honom äntligen, länsade lägenheten (då jag ägde i princip allt vi hade) och det var sån frihet!! Jag saknade inte honom en sekund då jag hade haft så lång tid på mig att bearbeta känslorna, jag bodde med någon jag hatade så innerligt. Han var tyvärr skyldig mig massa pengar så var tvungen att se honom varje löning under 3 månaders tid då jag hämtade en del i taget. När jag fått alla mina pengar var han äntligen ute ur mitt liv.

SEN KOM KARMA OCH TOG HONOM REJÄLT:
2 veckor efter att jag flyttat ut hade han redan ny flickvän.
Han var tvungen att flytta ut från vår förra (nybyggd) lägenhet för han hade inte råd med hyran själv, han fick sälja 52 tums TVn och 2 motorcyklar för att klara hyran under uppsägningstiden.
Hans företag gick i konkurs knappt ett par månader efter att jag lämnat honom.
Hans nya tjej dumpade honom också.
Hans ytliga kompisar slutade umgås med honom. (Alla bara utnyttjade honom för den business han hade.)
Sin stora fina bil fick han också sälja då han inte hade råd att ha kvar den.
Han flyttade in i en hyresrätt som blev ombildad till bostadsrätt, han kunde inte köpa den heller så hans kompis köpte den så plötsligt sov han på soffan eftersom han inte ägde sin egen lägenhet och det mest tråkiga är att hans snälla mamma dog oväntat i vintras... R.I.P.

Nu är jag lycklig, KBT räddade mig ur alla depressioner jag nånsin haft och ska gifta mig i år! med världens bästa man Man lär sig av alla misstag och dåliga erfarenheter och jag tänker också numer "hur kunde jag stanna så länge?". Önskar att jag hade pratat mer med mina vänner om hur jag mådde. Aldrig mer! Nu är jag fri! Tack för att du orkade läsa.