Adoption trots möjlighet att få egna barn
Jag tycker att detta är en supersvår fråga. Jag har själv en allvarlig sjukdom som till viss del är ärftlig (man har dock inga procent på riskerna än). Jag bestämde mig därför när jag var ca 10 år att jag ville adoptera. När jag träffade min sambo för några år sedan så pratade vi om detta och det tog nog ca 1 år innan han hade ställt om sig från att vara inställd på biologiska barn till adopterade barn. När vi sedan för drygt 1 år sedan började kolla upp adoption noggrannare upptäcker vi att vi inte kan adoptera just för att jag har min sjukdom - inget land tillåter adoption till föräldrar med kronisk sjukdom. Detta blev en total chock för oss.
Vi har nu börjat prata om biologiska barn ändå men det är inte utan viss rädsla. Dels är det bara 18 % av de kvinnor som genomgått de operationer jag har gjort som blir gravida utan hjälp. Dels kommer jag antagligen behöva tillbringa en hel del av graviditeten på sjukhus och jag kommer inte kunna föda naturligt. Sen kommer dessutom alltid oron för att barnet har ärvt min sjukdom att ligga där i bakhuvudet.
Ett alternativ är ju självklart också att acceptera att det inte blir några barn för oss men det är jäkligt svårt. Jag känner dessutom skuld för att på något sett berövat min sambo barn. Hade han träffat någon annan hade han ju antagligen inte haft dessa bekymmer.
Men, men tids nog får vi väl se hur det blir...