Adoption trots möjlighet att få egna barn

Försökte detsamma theD. Men tråden är infekterad och jag vågar knappt skriva något här. Jag skrev iaf 50 sidor ensam om adoption i gymnasiets projektarbete. Jag läste på en del. Då kände jag enbart en adopterad, idag umgås jag med många. Jag känner ett par som är ofrivilligt barnlösa men vi pratar aldrig om det. Vill de så lyssnar jag men det är inte upp till mig att avgöra. Jag är bekant med ett par som valt att adoptera. Jag har en kusin som med sin man fick en son men sedan ville det sig inte. Efter 10 år av försök fick de en son till, och Året därpå en dotter. De fick ständigt höra om det inte var dags för syskon, som om de inte tänkt tanken själva, och nu tror inga som känner dem att alla tre barnen är deras gemensamma. Jag har med andra ord lite erfarenhet kring detta men ändå har jag ingen fast åsikt kring adoption trots möjlighet att få biologiska barn. Jag skulle aldrig döma någon som adopterat trots detta, jag har faktiskt inget med det att göra. Att sno plats i kön för de ofrivilligt barnlösa, det har jag ingen åsikt om just nu iaf. Jag opererads två gånger på 6 månader för mindre medfödda men inte livshotade missbildningar häromåret. Jag kunde lika gärna avstå till förmån för de som hade mycket svårare åkommor och större behov av hjälp. Jag tog plats i vårdkön iaf. Kanske dum liknelse men klockan har Passerat 01.00. Nåja, god natt och hoppas jag inte vaknar till en massaker