Inlägg från: NeutronStar |Visa alla inlägg
  • NeutronStar

    Adoption trots möjlighet att få egna barn

    Jag har på några forum det sista sett en hel del trådar om par som adopterar trots att de (troligtvis, för man vet ju aldrig) kan få egna barn. Många verkar tro att de par gör det utav välgörenhet och bara vill "dra sitt strå till stacken", vilket resulterar i att barnet kommer känna att det står i tacksamhetsskuld till föräldrarna.

    Detta håller jag verkligen inte med om! Bara för att man adopterar ett barn trots att man kan få själv måste det väl inte vara som någon slags välgörenhet? Man kan väl längta lika mycket efter ett barn men ändå välja att adoptera? Vad tycker ni?

    En annan fråga också: Själv vill jag nog egentligen både adoptera och skaffa biologiska barn, men många verkar tycka att det kommer få det ena eller båda barnen att känna att de inte duger eftersom man skaffade ett nytt biologiskt eller adopterat... Vad tycker ni?


    Why is it that, as a culture, we are more comfortable seeing two men holding guns than holding hands?
  • Svar på tråden Adoption trots möjlighet att få egna barn
  • NeutronStar
    Äppelkärna skrev 2011-03-29 15:41:11 följande:
    Varför vill man adoptera om man kan få biologiska barn? Om det finns skäl som inte är av "välgörenhet"-slaget kanske jag kan förstå! :)
    I annat fall förstår jag inte riktigt grejen... De ofrivilligt barnlösa par som står på kölistor till adoptionsbyråer runt om i världen är mig veterligen betydligt fler än de föräldralösa barnen och därför skulle det kännas lite småtaskigt mot dessa väntande blivande adoptionsföräldrar av mig att ställa mig på listan när jag faktiskt kan (tror jag) få ett biologiskt barn.

    Sen finns det så mycket motstridiga tankar och studier vad gäller för- och nackdelar med internationell adoption. Tillräckligt mycket talar för att det skapar massa frågetecken och negativa känslor hos barnen i fråga för att jag skulle avstå adoption in i det längsta. Däremot skulle jag gärna "dra mitt strå till stacken" och älskar barn och människor alldeles oavsett om de är biologisk familj till mig eller ej och därför planerar jag i framtiden anmäla mig och min blivande man som något av alternativen kontakfamilj/avlastningsfamilj/fosterfamilj.
    På så vis kan jag hjälpa barn och föräldrar som har det tufft i en kortare eller längre period med att klara vardagen, men det utan att flytta hit ett barn som kanske skulle må allra bäst av att bo i sitt hemland. Dessa barn stödjer jag hellre genom inbetalningar till organisationer och föreningar som hjälper barnen på plats.
     
    Dock vill jag tillägga för tydlighetens skull att jag absolut inte har något emot adoptioner i sig och det finns alldeles säkert många barn som verkligen behöver en ny familj och där det inte finns "nya" föräldrar att tillgå i barnets hemland. För dessa barn tycker jag det är underbart att det finns blivande adoptionsföräldrar på kö för att få en chans att ge dem kärlek -och vice versa. Men som sagt tycker jag personligen det då är lämpligast att det är de ofrivilligt barnlösa paren som borde köa i störst mån på de listorna.
    Såhär känner jag. Glad    
    Jag känner iofs att man kan längta efter ett barn, men samtidigt känna att man inte vill sätta ett till barn till världen som den är, överbefolkad... Jag har som sagt var absolut inget alls emot par som skaffar biologiska barn utan vill ju som sagt själv gärna ha ett men jag kan förstå argumenten och ibland känna så själv.

    Sedan så vet jag inte om jag tycker att man "stjäl" en plats i kön från någon... Obestämd
    Why is it that, as a culture, we are more comfortable seeing two men holding guns than holding hands?
  • NeutronStar
    Willowfield skrev 2011-03-29 15:58:30 följande:
    Som svar till att man skulle "stjäla en plats i kön" har jag mycket svårt att tro på med tanke på hur ofantligt många barn det finns på vår jord som behöver en mamma och pappa.

    Ser inget konstigt alls i att man skulle ha både bioloiska och icke biologiska barn, ens barn är de ju och lika kära vilket som. Tillhör man den typen av människa som vill både och har man nog i sig att älska lika mycket och att inte se skillnad.. 

    Har ju viss erfarenhet av detta om ej i adoptions syfte men som fosterförälder. För mig är alla mina barn lika värda och lika älskade. Och med stor glädje kan jag även säga att så har hela min släkt oc bekantskap sett på alla mina barn.

    Min åsikt är alltså att har man tänkt igenom saken noga, kännt efter ordentligt, så man är säker på vad man gör. finns det absolut inga som helst hinder att ha egna, foster eller adopterade barn i samma familj.
    Barn är livets gåva till livet självt och till oss att vårda.
    Så kan du och vill du låt inget hindra dig. 
    Riktigt bra skrivet, satte i princip alla mina tankar på pränt!
    Why is it that, as a culture, we are more comfortable seeing two men holding guns than holding hands?
  • NeutronStar

    Tycker det är en svår diskussion, omöjlig att "vinna" då det, som i de flesta diskussioner inte finns något rätt svar... Kan inte ens börja sätta mig in i sorgen som de par upplever som har svårigheter att få barn, om det är vägen man valt att gå så är det såklart svårt att inse att det inte blev som man planerat/ville alls.  Dock håller jag med om att det är synd att många ser adoption som den sista utvägen, det borde vara ett lika "riktigt" sätt att bli förälder den vägen som på den biologiska.


    Why is it that, as a culture, we are more comfortable seeing two men holding guns than holding hands?
  • NeutronStar
    Emblas Mamma skrev 2011-03-30 06:48:12 följande:
    Anledningen att jag tog upp KOL var att man LIKA gärna kan dö i det som relativt ung,
    man kan även dö i bilolycka eller annan olycka som gör att man plågas tills man dör, man kan lika gärna bli utvecklingsstörd eller förlamad och sitta i rullstol hela livet. Man kan även ha föräldrar som bär på anlaget cancer och ändå inte få cancer.
    Jag tycker faktiskt inte du är rätt person att säga åt människor att dom är egoistiska som skaffaar barn för att dom tror sig komma att dö i cancer sedan!
    Själv tycker jag inte ett liv är bortkastat om man lever till man är 40 år och har en bra uppväxt, bra ungdom och bra vuxernliv fram till dess! Det finns som sagt betydligt värre saker som kan hända och man kan dö för!
    Om man är så paranoid så kan man ju hålla sig inne resten av livet för annars kan man ju faktiskt bli påkörd av en bil..

    LÅT ALLA göra som DOM vill och känner för!
    Jag kommer ALDRIG sitta och döma och peka på någon för att dom valde att skaffa biologiska barn,
    aldrig!
    Det är inte sunt och vettigt helt enkelt!

    Jag kan ju bara tala för mig själv och säga att om min dotter hade dött NU vid 3 års ålder, då hade jag ändå aldrig ångrat att jag skaffade henne - för jag vet att hon har haft en utomordentligt bra uppväxt hittills och med många glada stunder med mig och andra. Det är helt enkelt otroligt att man kan ha det så bra och underbart och vara så glad och positiv hela tiden som hon är.
    Skulle det vara bortkastat? NEJ! Absolut inte!
    Jag är glad för varje dag jag får leva! Skulle jag dö i cancer skulle jag aldrig ångra att jag fick chansen till alla underbara dagar jag levt hittills!

    Alla gör som dom vill så jag förstår inte vad man bråkar om?
    INGEN är egoistisk som skaffar egna biologiska barn - detta hör naturen till och ens känslor!
    Fast jag kan hålla med Dejli, jag tycker att om du vet att en sjukdom som finns i din släkt kommer ge ditt barn ett plågsamt liv, som t.ex. Duchennes muskeldystrofi som faktiskt drabbar 1/3500 födda manliga barn, så är det oansvarigt gentemot barnet att utsätta det för den risken trots att man vetat om den själv. Många sjukdomar kommer faktiskt drabba barnen innan de ens är gamla nog att uppfatta sin omgivning och de kommer enbart uppleva lidande...

    Det är ju en helt annan sak ifall du inte vet om att du bär på ett anlag (och ingen i din nära släkt fått det), eller om det är en sjukdom som risken för att man ska få ligger på mikroskopiska siffror. Idag finns det tack och lov fostervattensprov som ger par möjligheten att få barn trots genetiska sjukdomar i släkten, och mängden arvanlag man kna upptäcka tack vare detta test ökar för varje dag. Dock täcks inte alla sjukdomar in av detta än...
    Why is it that, as a culture, we are more comfortable seeing two men holding guns than holding hands?
  • NeutronStar
    Emblas Mamma skrev 2011-03-30 09:11:32 följande:
    Ja men det kan man som sagt kontroller med fostervattenprov!
    Men som sagt var kan man inte kontrollera i närheten av alla genetiska sjukdomar med fostervattensprov då man inte ens vet vart i genomet de ligger! Obestämd
    Why is it that, as a culture, we are more comfortable seeing two men holding guns than holding hands?
  • NeutronStar
    Liina86 skrev 2011-03-30 10:17:17 följande:
    Det känns lite som att ni utgår från att om man har en ärftlig sjukdom som man inte vill föra vidare så är det bara att adoptera istället. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så kan man i de flesta fall inte adoptera om man har en kronisk sjukdom. Äggdonation skulle kunna vara ett alternativ men bristen på äggdonatorer i Sverige är stor.  Alternativet till biologiska barn är alltså för många inte adoption utan att helt enkelt inte få några barn alls.  
    Tycker att det är lite uppochnervända världen, förstår inte riktigt varför länder vägrar par där en/eller båda har en kronisk/ärftlig sjukdom. Det är ju inte som att generna kommer "hoppa" över till barnet bara för att man uppfostrar det... Hoppas verkligen att de snart kommer skriva om adoptionslagarna världen över!
    Why is it that, as a culture, we are more comfortable seeing two men holding guns than holding hands?
  • NeutronStar

    Skulle mycket vänligt men ändå bestämt be om att samtalet och diskussionen i tråden återgick till dess ursprungliga syfte. Eventuella personliga dispyter kan väl tas via pm är ni snälla. Glad


    Why is it that, as a culture, we are more comfortable seeing two men holding guns than holding hands?
Svar på tråden Adoption trots möjlighet att få egna barn