Kramar och massor av omtankar (heter det så¨?) till alla! Hoppas det gick bra med ditt läkarbesök, Blomman och att det var en läkare du kan känna förtroende för.
JÄÄTTEKRAMAAR!!
Idag sålde vi slutgiltigt vårt hus och är nu lite rika i två veckor, innan vi skall betala lånet på det.
Njuter lite i tanken samt att vi åt lunch på ett "bättre" ställe idag, dv s utan hamburgare.
Det är skönt, verkligen. Men lite semester nu för oss båda hade inte varit fel. Då kanske lite möbler och så hade kunnat komma på plats till jul. Har iaf hittat tv:n. Har inte sett på den på snart en månad.
Vill se!
Orvar! Bara älskar det namnet! 
Tack! Så fin minimage!
Kramar till alla från stressade mig! INte bra alls att vara borta från jobbet en hel vecka! Begravningarna hopar sig! (och allt annat som borde varit gjort!)
Allrakäraste Blomman: Önskar att mina armar var långa nog att räcka ända upp till dig, eller att jag bodde i närheten så jag kunde komma över och krama och göra lite praktiska saker för dig, som städa, skotta snö och plocka undan (inte laga mat, jag lovar: den hade du INTE velat att äta!) så du kunde få sova utan att tänka på sådana saker också.
Vad skönt att din läkare är en god och förstående sådan, det måste kännas bra mitt i allt ihop.
Är helt säker, att alla här med mig inte tycker att du är en sämre människa på något sätt, för att du mår som du gör. Du har verkligen gått igenom pärs efter pärs de sista åren. Du ¨är helt fantastisk på alla sätt, med dina kloka inlägg och ditt sätt att tänka och tycka om saker och ting. Även om du inte känner så nu, så har du otroliga kapaciteter och du är verkligen stark! Jodå!
Jaf fortsätter att ta med dig i mina förböner, så det så!
KRAM OCH KRAM OCH KRAM OCH KRAM OCH KRAM OCH KRAM OCH KRAM OCH KRAM
- OCH SÅ VIDARE!
*Vinkar till alla underbara här inne* skall på julbord nu, hemmalagat med arbetslaget...återkommer med delikata rester sedan till allla som vill ha!
*ställer in hemmagjorda köttbullar, tre sorters sill, skinka med supergod griljering, två soerters korvar och en Jansson som går utanpå det mesta. Därtill en stark specialglögg och risgrynsgröt med saftsås*
*mätt och på väg in i paltkoma*
Jag hade en period i mitt liv, där huden verkligen var så tunn att den var på bristningsgränsen. För att orka överleva då, fick jag liksom bygga upp ett skyddslager inifrån. Det låter konstigt, men det blev min överlevnadsstrategi då. Nu förstår jag inte hur jag gjorde och hur jag orkade. Det finns de som tycker att jag som kvinna borde vara mer känslosam, men mitt inre skydd träder fortfarande i bruk då och då för att skydda mig.
Att ha tunn och skör mental hud är inget konstigt, det är nog många fler än vad man tror som har det, men som arbetar hårt för att dölja det, just för rädsla av omgivningens dömande attityder. Tror också, att det är viktigt att hitta sin egen strategi för läkning, att hitta vad som fungerar bäst på en själv.
Oavsett så är du en kvinna jag beundrar mycket, Blommis, en superkvinna, så det så!
