I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Men det som är så skönt med honom är att han är som en klippa. Står stadigt med fötterna på jorden. Luuuuuugn. Vuxen. Förståndig. Empatisk. Och väldigt trygg i sig själv som person. Att barnen och jag pratar om exet/pappa bekommer honom inte det minsta. Han känner sig inte hotad eller så. Så himla skönt

En annan sak som jag tänkte på apropå samtalet igår om ditt Ex:

Det rä ju inte så att det ni HAr haft är borta. Er tid och era minnen behöver inte raderas och ogitligförklaras i och med att allt nu har gått i stöpet. Det tycker inte jag i allafall.
Det ni har haft har ni haft. Det ni skapade var verkligt, även om han valt att slå sönder det eller överge det. Det ni investerade gav utdelning, även om det inte blev ett bestående arrangemang. Och det du har upplevt av kärlek, det har du ingen anledning att skämmas över eller slänga på sophögen. Spara det istället i din hjärtats ask av pärlor och skimrande ögonblick. Ingen -inte ens han, kan ta dem ifrån dig, om du inte själv väljer att kasta bort dem. Du vet att allt inte var lögner eller falskspel. Du vet att så mycket han hade att komma med, fick du dela.

Nu kan och vill han inte mer. Nu är läget ett annat.
Det är förbannat smärtsamt, sorgligt och frustrerande. Men helt verkligt.
Det jag menar är, att du ska sluta leta efter den mannen du hade och möten i det ni delade. För han har tagit helt andra steg och alla luckorna är stängda.
Du behöver konfronteras med honom utifrån HELT nya förutsättningar. Och det kommer att ta dig längre, ge dig bättre resultat och skona dig från många besvikelser framöver om du hanterar honom helt uteslutande utifrån den han NU är och vad du förstår att du kan vänta dig, än om du tillåter dig att bevekas och hoppas utifrån det du önskar fortfarande fanns. Det kommer helt enkelt att bespara dig en massa plågsamheter, även om du aldrig blir av med själva plågoriset.

Det kanske går att se det som två fritående böcker med samma huvudpersoner fast helt olika berättelser?
Den första är stängd och slut, fast det var en fin historia, men inte det roligaste slutet.
Den andra har egentligen bara just börjat skrivas. Se till att du blir medförfattare och får bestämma så stora delar av storyn du kan!

Lanovia: Fröken Olsson är ok för mig. Jag kan lämna vagnen utanför bara jag ser den (tror UJ är lite stöldbegärlig). Skötbord klarar jag mig utan om det skulle vara så. Då ses vi där. Du får kolla efter en tjej med två tvillingar och en fyraåring (första offret hemskickat från Moas dagis - de ringde precis och varnade för att komma imorgon). Jag går dit så jag kan mata de små runt 11.30, du kan ju komma när du kommer? Jag är inte orolig för snuva - du behöver ju inte gosa för mkt med dem? Jag inboxar mitt nummer ifall du får förhinder, du kan väl göra detsamma?

Usch vad jag avskyr det här med vintertid. Det har blivit så j-a mörkt!! Varför kan vi inte få ha sommartid jämt??
I Ryssland t ex så valde de fr o m i år att inte gå tillbaka till vintertid utan ha sommartid året runt. Dels för att det kostar en hel del med alla dessa tidsomställningar men också ur hälsosynpunkt. Så att människorna ska få se dagsljus när de är vakna. Där stiger man inte upp kl 5 o 6 som här, eftersom man som regel börjar jobba lite senare.
Jag skulle hellre ha ljust längre på kvällen än att det är ljust när jag stiger upp.

Ursäkta att jag spammar, men den här tycker jag var rätt så bra:

Livet är en komposthög! Ta all skit som kastas framför dig, kommer i din väg eller smutsar ner din vardag. Gör en kompost av den och odla nytt!

Lanovia, jag svarade väl på din lilla förfrågan häromdagen? *förvirrad*

Det hade varit så himla trevligt att träffa er, men vi kommer inte att köra härifrån förrän ungefär den tid ni ska ses ha det så trevligt och krama varandra från mig

Blommis, vilket jäkla skit rent ut sagt med läkartiden och magen! Hur är status nu?