I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Godmorgon!
Ingis: lycka till i dag! Vet du hur svårt det är att koka gröt när man håller tummarna hårt hårt? Ang kakan så skulle det helt klart vara med syrligt klet i båda versionerna- bara bottnen som är olika. Det får nog bli en morotsrulltårta... Smarrigt värre! Om någon vill komma hit rl och smaka så ör ni välkomna! annars bjuder vi hejvilt omkring oss i tråden!

Gomorron säger jag med

Fru E - fy faaaaan rent ut sagt. Så sabla tråkigt. Kramar i mängd

Ingis - lycka till på tentan! 

Lanovia, hoppas samtalet med BM går bra.
Jag hade en del ouppklarat elände i ryggsäcken efter första förlossningen, men fick jättebra hjälp av en special-BM innan lilleman föddes. Kombinationen BM & terapeut var kanon för att få ordning på mina tankar & bagage, både känslomässigt & rent fysiskt/anatomiskt för att förklara förlossningsförloppet & varför det blev som det blev. Sen kommer jag aldrig att tycka att föda barn är ngn höjdare, men jag gjorde iaf så gott jag kunde utifrån mina förutsättningar.
Har du några preferenser om vart du vill åka när det är dags? Vi var på Mölndal båda gångerna. Tänk, nu i dagarna är det precis ett år sen  Båda våra barn tyckte det var bra att komma på fredagar, så vid denna tiden för precis ett år sen var jag jädrigt less på att gå hemma & vänta... Magsjuka kom & gick hos dagmamman, så jag höll Amanda hemma drygt en vecka tror jag det var, för att minimera risken för att bacillerna skulle drabba oss...

Lanovia igen - fyyy vad otäckt med olyckan Vi var på samma ställe & badade för första gången nu i somras, fast första besöket var tyvärr lite otäckt. På den smala vägen upp till badplatsen så var vi max en sekund ifrån att krocka med en skenande häst som kom farande. Istället för att krocka med oss så sprang den rätt in i bilen framför oss. Förutom chock så klarade de sig undan med blotta förskräckelsen & en del glassplitter (TUR att de körde en Volvo XC70 istället för en liten skruttig Ford Fiesta som tjejerna i bilen bakom oss kom i), hästen tvärdog däremot.  Ryttaren hade blivit avkastad i skogen, tur i oturen att hon inte satt på när hästen skenade in i bilen.

Okidoki, dags att jobba lite kanske

Stor, stor kram till Fru E!!! Fy så tråkigt... ord känns futtiga...

Ingis: Knas att bli så lurad av sin kropp. Och du, LYCKA TILL idag!!! Håller tummarna för dig.

Lanovia: Så hemskt med olyckan. *ryser*

Ska gå och inta dryck som innehåller bönor av Javatyp... Återkommer.

Kram!

Jahaja... spottings igår o idag. Lite mensvärk. Jättestinna o tunga boobisar... Känns ungefär som att jag är gravid. Men det är ju såklart från hormonspiralen.
Igår fick jag något som liknade pms-anfall. Grät o grät o grät....... Det var när exet kom hem till oss o meddelade att han lämnar landet och oss (flickorna alltså)  den 23 december....
Kul jul säger jag bara för mina tjejer....     Hans tajming suger verkligen. Och såklart vet han att det är jul den 24:e och att det är största dagen på året för barnen och att de vill träffa både mamma o pappa då. Men han tänker bara på sig själv. Att det blir tungt för HONOM att vara här ensam på julafton. Att HAN vill komma iväg så fort som möjligt till sitt nya liv. Att stanna EN dag för sina barns skull, den tanken slår honom aldrig.

Jag var så uppriven och grät floder sedan han o flickorna farit och jag blev ensam i huset. Då kom min musiker som på beställning med stora bamsefamnen och höll om mig och torkade tårarna tills tårarna tog slut och kroppen slutat skaka. Sen har han hållit om mig hela natten och lugnat mig för jag har haft mardrömmar och ropat efter flickorna flera gånger i sömnen. Ja, jag kan inte med ord beskriva vilken klippa han är... ♥

Jag vet att mitt i eländet så kommer vi ändå få det lugnare när exet lämnar landet.

Blommis, du har ett antal gånger berört det här med hämtningar, lämningar, uppfuckade planer, pappor som sviker och sabbar osv, osv, och ja, precis det där kommer vi ju slippa när han åker. Det kommer göra stora delar av vår, kanske särskilt min tillvaro, mer lugn o stabil. MEN... mitt hjärta blöder verkligen för mina töser som ju avgudar sin far   Dessutom är risken stor att de tappar sitt andra modersmål. Det kommer krävas att JAG fortsätter använda mig av det hemma. Att vi umgås med andra som pratar språket och att vi reser dit så ofta vi kan.

Lanovia, hoppas du får ett bra samtal med BM.
Jag var jättenojjig inför andra förlossningen,  eftersom jag fick hålla på så länge med första och så sprack jag ju så mycket, fick infektion i såren osv.
Jag fick prata med en bra läkare som beskrev liksom rent fysiskt vad som är vanligt vid andra förlossningen. Jag kände mig lugnare efter det. Och så var jag ju helt säker på att jag skulle ha ståuppepidural. Min räddare. Hehe... det vara bara det att jag aldrig hann få den där epiduralen. Och jag måste säga att den smärtan och värkarna som jag hade med andra barnet var på nåt vis sköna. Jag tillät mig verkliben att vråla och andas och dra in lustgas och jag var som ett djur. Ungen skulle ut. Jag var så fruktansvärt trött på att vara gravid. Andra gången var jag mycket mer fokuserad på det där att varje värk är BRA... ett framsteg... ett steg närmare slutmålet. Så jag kunde ta smärtan på ett helt annat sätt.
45 min sen vi kom in föddes lilla K och jag sprack inte alls lika mycket som första gången.  Efter nån halvtimme, timmer var jag uppe och knatade.

Jag liksom visualiserade det där att varje värk kramade om bebisen och förde den nedåt, utåt mot målet.
Och fick det till att bli något positivt.

Oj, nu ska jag kanske inte skriva nå mer så jag stressar upp dig Lanovia. Förlåt....

För att pigga upp denna gråa och trista novemberdag när det är så mycket tråkigt och jobbigt på gång här, så finns det en ny och uppfriskande överlämningstråd!

Och jag har för övrigt inte alls tid att vara här (som ni märker), måste skriva griftetal till begravning på torsdag!