I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Jösses vad ihotryckt min snölykta blev! den blir mycket snyggare ifall man klickar upp den.

Ja det är det, fast faktiskt från året innan dess tom. När vi bodde i lilla, lilla stugan och sonen och jag gjorde den "för att något skulle lysa när pappa kom hem". Vi hade ju inte så mycket som en lyktstolpe därute i skogen, så det var mööööörkt.

Äh klart du kan använda ren istället! Vad kan hända liksom? Att det smakar ren?

Tack för allt trådstartsberöm förresten.

Hello girls!
Jag hinner inte kommentera, inte hänga här heller, men vinka måste jag ju *vink vink*
Vi ska lassa in ved i källaren för det är lite bråttom att den hinner eftertorka inne nu.
Sedan ska vi iväg och kolla på diskmaskin tänkte vi.
Jag återkommer.

(låg kvar i skräck i dag och riktigt kände blodet, men det var inget när jag väl satt där på toa. Terror. Jag vet ju att det dessutom inte brukar komma blod förrän rätt sent pga progget, så om två tre dagar kommer det nog)

Nu ska jag passa på, innan jag testar minus om några dagar och bryter ihop, att skriva något riktigt glatt:

VI ÄR SÅ GLADA ÖVER VÅR NYA PANNA OCH ACKUMULATORTANKARNA!!!

Ni bara fattar inte hur otroligt stor förändringen och skillnaden är! Och om ni inte levt med vedeldning på det gammeldagsa viset så fattar ni heller inte vad jag pratar om.

Nu är det slut med att kuta och passa den förbannade gamla vedslukaren hela dagarna.
Det är slut med att ÖSA i oändliga mängder ved utan att få vidare mycket värme tillbaka.
Det är slut med att vakna och ha 11 grader i köket och få vänta i timmar på att graderna ska stiga.
Det är slut med att springa runt i lånkallingar och ylletröja hela dagarna.
Det är slut på tjära och sotstank och rök i hela huset.

Vi har så varmt vi vill -för närvarande 21,5 grader- i hela huset hela tiden!
Vi har vrålvarmt vatten i kranarna och kan bada så varmt man bara står ut med.
Vi behöver bara elda en gång om dagen och det går inte åt i närheten av så mycket ved som förut.
Vi kan nu åka ifrån vårt hus även på vintern och slippa komma hem till ett utkylt ställe.

Att sota ur pannan går på ett kick och allting annat styrs av termostat, shunt och om vi vill elpatronen. Det är plättlätt att se på termometrarna när vi behöver elda.

Jag ska säga er en sak till: Romantik och gemenskap är att tillsammans tassa ner i källaren och kika på de fina, fina ack.tankarna, jubla lite över hur bra det blev, och kika in genom glasluckan i pannan där det fullkomligt dånar och brinner som attan.
Lycka är att gå och lägga sig tillsammans och veta att vi gjorde rätt val och att vårt hus aldrig någonsin har haft ett bättre system än nu.

Det känns som HELT rätt ände att börja sina husförbättringar och omsorger i.

Vi är så himla glada!

Hejom fejom!

Här snöar det lovikavantar.

Hejja Ingis som springer! *viftar med en banderoll*

Hejja Elise som är så duktig och andas själv! *snurrar fina snurrar med pom-poms*

Grattis våra Moa-tjejer! *bjuder på namnsdagskaka*

Jag vet ju att det var nåågot mer jag tänkte, men inte minns jag det nu....

...flera sekunder senare.

*går och sätter på kaffe så hjärnan får sin drog*

Jag brände vällingen alldeles nyss, och det hade kunnat fördärva vilken dag som helst, men det var för att jag höll på och fixa ihop diverse viktiga papper och samtal som jag glömde den. Och nu är jag så nöjd att jag gjort undan pappren, att jag dricker bränd välling och inte tycker att det gör något.

Blod. 

Så var det med min längtan efter fler barn.

Läser vad ni skriver och känner ert stöd och det tröstar att inte inte vara så ensam som det känns.

För övrigt så försöker jag finnas till mitt i och trots allt. Även för min son, med Harry Potter, Idol, handbollsmatcher (både ikväll och hela dagen i Karlskrona imorgon).

Och i små stunder låtsas för mig själv att allt är som det ska, att dörrarna inte har stängts för alltid och att hoppet inte är slut. Kanske till och med titta på längdskidor.

Och i andra stunder går det inte ens att andas.

Jag har väldigt lite behov av att prata just nu. men att ni finns och att ni bryr er, kommer jag nog aldrig att kunna uttrycka värdet av.

Tack för alla fina sms, inboxmeddelanden och kommenatarer.