I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
*smyger förbi*
Det kan ju också vara så att vi andra har förmånen att ha dom och deras ord och därför orkar fortsätta?
Så tror jag att det är.
*smyger förbi*
Det kan ju också vara så att vi andra har förmånen att ha dom och deras ord och därför orkar fortsätta?
Så tror jag att det är.
*smyger in från granntråden*
Jag vill så gärna säga något till Flamman men får inte till nåt vettigt.
Tänker på dig gör jag i alla fall och önskar att jag kunde göra något för dig.
Jag har ju ett par månaders "försprång" (same, same but different) så det enda jag nog kan erbjuda är att jag finns nånstans där i den bottenlösa avgrunden som öppnat sig och kanske, kanske kan jag dämpa din landning något litet bara genom att jag redan finns där? Som en liten kudde att sikta på typ?
Numer en ganska benig kudde men ändå.
*vinkar till hela granntråden och smyger ut igen*
*sätter sig tillrätta på fluffade kuddar i pösfotöljen och tackar för kakorna!*
Fjällbruttan - Så himla skönt att det 'bara' blev mjukdelsskador!!!
Konstaterar att jag inte är speciellt stabil just nu... jag grinade så jag hulkade högt innan jag ens hade läst färdigt meningen... Men det har varit några riktigt otäcka ridolycker senaste tiden så det blev nog en reflexreaktion!
Visst är det väl en ridskola de rider på?
VARFÖR i herrans namn finns det då ingen nackkrage???!!!! (fy så fjösig den här arggubben är!)
Jag spenderar kvällen med att titta på katastroffilm på tv.
Passar mig och my bony arse utmärkt just nu
Fjällbruttan - Det låter som en mycket bra ridlärare! Och rar o omtänksam
Man kan ju inte heller gå runt och vara rädd för allt och hur man än vänder och vrider på det så tycker jag att ridningen så himla viktig på så många sätt! Framförallt för de småa ryttarna.
Yngsta började på ridskola när hon var 5 1/2 år, en av de få ridskolorna i närheten som tar emot små barn. Deras filosofi är att ju tidigare man kan börja desto bättre är det och kombinationen Små barn + Små hästar + Korta lektioner har fungerat utmärkt för oss
Ägaren är, när jag tänker efter, faktiskt sjukvårdutbildad och jobbar inom vården på dagtid så det kan ju bidra till att nakkrage är en sån självklarhet där.
Stallet där jag tog lektioner (som vuxen) under några år var välutrustat i händelse av olyckor. Jag satt i ridklubbens styrelse som sekreterare och ordföranden är barnläkare så jag misstänker att hans yrke påverkade klubbens säkerhetstänk
Åh vad jag skulle vilja börja med ridlektioner igen! Det är nog den enda motionsform jag nånsin tyckt varit riktigt kul!
Red en privatlektion på ponnyskolans stora hästar i våras, det gick sisådär...
Värkande händer resulterade i att jag kände mig alldeles för osäker och rädd att göra illa mig så jag gjorde bara hästen himla spattig
Nåvars, åter till katastroffilmen!
*vinkar en mittinattenvink till granntråden*
Ibland susar det förbi små bra-heter bland alla märkliga FB-inlägg.
Den här får bli mitt bidrag till en liten dialog tidigare här i tråden:
Vi kvinnor är änglar...
Tills nån förstör våra vingar...
Då flyger vi vidare på ett kvastskaft...
Ingen kan säga att vi inte är flexibla...
Puss och kram på alla starka, vackra och fanastiska ni!
*Vinkar till Lanovia och alla andra*
Nu får jag bestämt rodna lite för jag har helt enkelt inte tänkt på att presentera mig här!
Har ju mest smygit i kulisserna förut och ber om ursäkt för min oartighet när jag nu klev ur kulissen! Självklart ska jag ju presentera mig!
Jag är lite över 40 år gammal, ursprungligen från huvudstaden men efter en mindre turne hamnade jag i en by i mälardalsregionen.
Utbildad djurvårdare utanför animalieproduktionen från början och arbetar idag, efter en inte speciellt krokig men ganska lång resa, med bl.a kartdatabas och annat smått & gott. Är anställd av Svenska kyrkan och arbetar inom kyrkogårds- och begravningsverksamhet.
Fram till jag fick värk i handleder och händer för dryga året sedan var mina passioner hantverk, (mest mjuka men har fipplat lite med näver också. Symaskinen och jag har däremot aldrig tyckt om varandra) trädgård och skogen (med fokus på sån't man kan stoppa i burkar och frys).
Nu är jag mest vilsen passionsmässigt sett och saknar något otroligt mycket mycket det vilsamma och kreativa i livet.
Jag har 2 döttrar, den Äldsta har nyss fyllt 19 och den Yngsta fyller snart 9. Älskar dom högre än livet självt men tycker inte alltid om dom
I höstas gifte jag mig med min sambo sedan mer än 20 år och 4 november kollapsade mitt liv, det liv som jag trodde att jag hade.
Så just nu är jag ganska trasig, ordentligt förvirrad och ohyggligt sårad och arg.
Låter sunt och stabilt va?
Det jag fastnade för både i den här tråden och i min "stamtråd" är känslan av genuin omtanke och uppriktighet. Och alla er fantastiska kvinnor, självklart inte förglömma mannen i den här tråden, som jag får äran att möta.
Vet inte om det är relevant i den här tråden men jag har skostorlek 38 (39 i gummistövlar och av nån anledning 37 i pumps) och jag älskar all slags choklad som är ljusare än 40% - den mörka chokladen ger mig prompt stygga migränanfall. Samma lika gäller rödvin, lagrad ost och fransk löksoppa... Men det kan jag glatt leva utan
Nu ska jag sopa ihop spillrorna av mig efter den här kvällen och hälla dom i ett hörn i sällskap med en god bok.