• PeMa2010

    Inställt bröllop

    Den 7de aug i år skulle vi gifta oss. Kyrkan bokad, prästen fixad, lokalen klar, planeringen klar...
    Så smyger det fram för ca 2 månder sedan att han tycker att vi ska vänta...Vänta tills det blir bättre läge.

    För att förklara lite... för ca 1½ år sedan gick jag in i väggen med buller och bång, har kämpat länge och väl och känner att jag har kommit jättelångt. Detta har i sin tur gjort att vi har lite sämre ekonomi eftersom jag fortfarande inte jobbar heltid.
    Jag har väl märkt av att han inte är jätteintresserad av att planera bröllopet men jag har villigt skjutit undan den tanken om att han kanske inte vill och istället förklarat för mig själv att det är lite typiskt manligt.

    Det här med bröllopet har varit en underbar sak att se fram emot, jag har planerat, drömt och längtat att äntligen få komma till den dagen då jag ska få gå med mannen jag älskar nedför altargången och säga ja.

    Men nu vill han inte, jag har fått avboka allt...
    Anledning: han vill att jag ska må bra först...
    Reaktion; Det känns som jag blir kapad längs med fotknölarna...
    När jag frågar om han vill överhuvudtaget så svarar han "sen" ... men när inträffar sen???
    Jag känner mig förtvivlad och ledsen och vet inte hur jag ska hantera situationen.. skulle behöva lite råd.. hur skulle ni göra?? Tänka? Känna? Agera? Ställa för krav?

  • Svar på tråden Inställt bröllop
  • PeMa2010

    Peppo79: Lyckligtvis så hann inte inbjudningar gå ut..Men eftersom jag har sett det här som det största som kommer inträffa så har jag stolt berättat för alla att jag ska gifta mig med min underbara gubbe... och i vår har det haglat frågor om när, var, hur, hur det känns.. inte helt kul att hela tiden behöva säga att det är inställt.
    Det blir som svårt att släppa och gå vidare när jag hela tiden måste rättfärdiga varför det inte blir nåt.. :(

    Ebbas mor: Vi har disskuterat och argumenterat i oändlighet känns det som, kontentan är ju att jag inte riktigt kan göra nåt åt att han inte vill just nu... han säger nej och det finns inget jag kan göra åt saken...
    Jag försöker att få ihop det ändå. Att tänka att det blir av ... bara lite senare än vad som var tänkt i början...men sen kommer känlan av ren förudmjukelse.. vem avgör när jag mår bra nog? Varför kan jag inte få ett bättre svar än "sen".. vem avgör när sen är? Det är ju tydligen inte jag eftersom han nu har valt för oss båda att det inte blir av.
    Men jag tror det ligger nåt i det du skriver... ta ett steg tillbaka och fundera över vad som är viktigt..
    Gaaaaa!!
    Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra..
    Men det är jätteskönt att höra att jag inte reagerar helt orationellt.. allt fler än jag också skulle reagera på nåt vis...

  • PeMa2010

    åh.. glömde nästan..
    Eftersom det inte var mitt val så sa jag åt honom att han fick avboka allt.. tyvärr verkade inte det särkilt viktigt så jag har fått göra det själv.
    Prästen är en vän till mig så jag bjöd hem henne på fika och förklarade... kyrkan avbokade jag nyligen eftersom det inte blivit gjort.. det finns ju andra som vill gifta sig... lokalen blev avbokad idag...

  • PeMa2010

    Tack för alla svar... det känns faktist väldigt bra att se att jag inte överreagerar...

    Jag ska ta en lång och ihärdig diskussion med gubben.

Svar på tråden Inställt bröllop