Ätstörningar?

Ursäkta, men att du ska gå ner i vikt tills du ska träffa doktorn var det absolut dummaste jag hört!!! Tänk inte ens den tanken utan var glad att du nu får träffa någon och att detta är ett första steg till att bli frisk! Du behöver vakna upp mer och verkligen ransaka dig inför läkarmötet så att du vågar och orkar berätta allt, föst då kan du få all hjälp du behöver. Och detta kan vara väldigt jobbigt men så otroligt stor hjälp för dig själv! Tänk på att läkaren inte ser ner på dig eller bedömmer dig som en "dålig" människa - hon är där för att hjälpa! Hon har dessutom tystnadsplikt och behöver få så mycket kött på ben hon kan så hela du kan bli hjälpt.
Nu vet jag inte hela din bakgrund men för mig så har du en ätstörning (de kommer i vart fall klassa det som stört beteende till mat), man behöver absolut inte vara underviktig utan de flesta bulimipatienter och flera som är på väg in i anorexi är normalviktiga. De hade inte sänt dig vidare så snabbt om de inte klassade detta som en sjukdom. Och det är absolut inte konstigt att behöva hjälp för en hjärna fungerar inte som den ska när man har dessa sjukdomar.
Tro mig, jag har varit i det träsk du är på väg in i och det är inte att rekommendera. Det tar tid att komma ur om man går ner sig för djupt så var glad att du får hjälp så omgående som du nu faktiskt får. Jag fick vänta över 3 månader på att få träffa ens en sköterska när jag vaknade till och insåg att jag inte kunde ta mig ur skiten på egen hand (iof nästan 8 år sedan men ändå).
Det är en väg att vandra för att bli bra igen och kontrollbehovet är något du måste ändra samt styra om. Ta tag i de verkliga problem istället för att kringgå dem. Ångesten du känner inför socialasituationer är något som måste bearbetas och som du kan få bra hjälp med, för hur du ser ut har inget att göra med hur du bedöms hos tex arbetsförmedlingen. Din ångest är bara sjukdomens sätt att få dig i sitt grepp.

Hoppas att jag inte låtit för hård men av egen erfarenhet så vet jag att det inte fungerar att "jamsa med" en person som har ätstörningar, det gör det bara värre. Det är DU som faktiskt är tvungen att göra hela jobbet för att bli bättre (bitter sanning) men DU kommer också att må så fruktansvärt mycket bättre, få ett helt nytt självförtroende och säkerhet i dig själv när du tagit dig ur detta. Och det är värt att arbeta hårt för!

Hoppas att det går bra för dig nu när du börjat få hjälp!