Isär i 6 månader

Min sons pappa arbetade utomlands under långa perioder de första åren vi levde tillsammans. Det viktigaste för oss var att fokusera på glädjen över att få träffas igen, istället för på hur jobbigt det var när han åkte. Vi skickade också jättemycket post, han skickade paket med allt han kom över; från äckligt godis och små smycken till kasettband han talat in kärleksfulla meddelanden(kan vara trixigt att lösa nu, men det finns säkert något piffigt alternativ) Jag skickade ett brev i veckan, smög ner fotoalbum i hans packning, brände skivor och skickade en massa saker som påminde mig honom. Och vi mailbombade varandra! Vi hade väldigt begränsad möjlighet att prata i telefon, så de samtalen vi fick till blev självklart enormt viktiga.
Jag vet att tiden ifrån varandra stärkte oss och lärde oss att inte ta varandra för givet, utan att vara rädda om varandra. Det kan absolut fungera och bli hur bra som helst så länge man biter ihop och har kul under tiden, även om det periodvis kommer att vara tufft.
Lycka till!