Inlägg från: Kjell Präst |Visa alla inlägg
  • Kjell Präst

    det heter b o r g e r l i g t

    Moster Stina skrev 2012-02-06 10:51:20 följande:
    En av programledarna på melodifestivalen sa TELIFONERNA!
    Jag hade tidigare en kollega som envist hävdade att "Målarprinsen" hette "Ägg-uschén" och ingenting annat
  • Kjell Präst
    knyttan skrev 2012-02-06 22:32:39 följande:
    Det värsta jag vet är när man inte kan skilja på de och dem. Och där kan man inte ursäkta sig med dyslexi heller utan det är bara bristande kunskap. Näst värst är de som inte kan hantera svenska genitiv-s och t. ex skriver engelska: Sara's familj. Eller ännu värre, bara utesluter det: Therese vänner. Något som har blivit ganska vanligt på sistone i kvällspressen. Jag kan tolerera att "vanliga" människor på internetforum skriver sådant, men folk som utger sig för att vara professionella skribenter på något sätt?? Nej huva! Att man så här på kvällskvisten sitter och skriver några små slarvfel och slinter på tangenterna tycker inte jag stör så mycket egentligen. Men de ovanstående sakerna provocerar mig mycket. Ungefär på samma sätt som folk som inte vet var de ska göra av servetten och de som inte tar bort stygnen i rockskörten när de köpt ny kappa. Det handlar väl om att folk som vet hur man ska bete sig blir störda av dem som inte vet och till syvende och sist så är det nog en klassfråga...?
    Jag vet inte om jag missförstår dig, men om du menar att det är en klassfråga huruvida man vet hur man uppför sig, och talar korrekt språk, så kan jag inte hålla med. Jag är av tvättäkta arbetarklass, mamma var städerska och pappa arbetade på lager. Mina farföräldrar var statare och mina morföräldrar var städare och vaktmästare. Själv har jag större delen av mitt yrkesliv arbetat i hemtjänsten. Dock fick jag lära mig att läsa och skriva riktig svenska redan när jag var fyra år. Mina föräldrar visste precis hur man uppförde sig i offentliga sammanhang. Min bror håller med stort allvar ordning på etikett och språk. Jag tror att det handlar om vilken inställning man har, snarare än vilken klass man tillhör. Min inställning till servettens placering, till exempel, kunde inte vara mer likgiltig. Jag har alltså ingen som helst aning om var servetten ska placeras eller vilket bestick som ska användas när man äter glass efter klockan 18.00 Så mig provocerar det mer att man bryr sig om att hålla på sådana regler, än om man bryter mot dem. Däremot värnar jag om vårt vackra språk och blir störd när någon förstör det.
Svar på tråden det heter b o r g e r l i g t