• shakynose

    Hur tilltalar ni varandra bland folk?

    Jag har aldrig pratat "bäbisspråk" med min sambo, men jag förstår att andra gör det. Jag kan mycket väl förstå det magiska och kanske gulliga i att ha ett eget sätt att prata med varandra, och det behöver inte alltid vara "bäbisspråket" utan kanske att man har nåt annat. MEN, jag har svårt att förstå varför man vill prata så offentligt? Var nyss ute med några kompisar, och jag håller på att kräkas på en kompis flickvän för att hon konstant använder ett barnsligt språk när hon talar med sin partner, men ett helt normalt vuxet tonläge när hon pratar med mig (de är för protokollet inte nykära utan har varit tillsammans i några år). Jag kan knappt föra en konversation med dem båda utan får ta dem var för sig, för att det blir så här.
    Är jag fruktansvärt intolerant? Pratar ni också så med varandra?

  • Svar på tråden Hur tilltalar ni varandra bland folk?
  • shakynose
    passionsblomman skrev 2009-07-08 18:15:36 följande:
    Det skulle aldrig falla mig i att prata bebisspråk med min sambo-eller min son för den delen. I synnerhet inte offentligt.
    Ibland är det onekligen väldigt skönt att veta att man inte är ensam!
  • shakynose
    feministbrud skrev 2009-07-08 18:18:32 följande:
    Herregud! Jag har inte råkat ut för det själv, men skulle jag göra det så skulle jag reagera som du! Antagligen har man ett sätt att prata med sin partner när man är ensamma, kanske som man inte tänker på, men det måste ju försvinna när man är ibland folk!
    Jag tycker ju också det!
    På ett sätt är det faktiskt så att jag medvetet "neutraliserar" språket om vi är fler än bara vi. Mest för att man helst inte vill vädra smutsig byk, jag hatar när par smågnabbas och fräser åt varandra offentligt, men också för att inkludera andra som är närvarande. Det är ju nästan en markering att man inte VILL ha med andra i konversationen om man pratar sitt alldeles egna privata språk.
  • shakynose

    anne på grönkulla skrev 2009-07-08 18:20:51 följande:


    Partner är ju faktiskt vuxen. Prata internt kan man ju göra - hemma (i sängen?) men inte offentligt. Men jag vet, smeknamn o sånt hänger med ut för många...
    UÄ! Bebisspråk är INTE dirty-talk!
  • shakynose

    Yesh I do skrev 2009-07-08 18:24:06 följande:


    Råkade ut för det när jag åkte tåg häromsistens. Pratade med en jättetrevlig tjej och hon var väldigt intressant och verkade skärpt som tusan, hon var nog 25+ i alla fall. Sen ringer hennes kille på mobilen och då helt plötsligt hör jag hur hon börjar prata nåt obeskrivligt bebisspråk med honom "men bubbis, jag älskaj dej mest i vääääldejn" och så vidare. Jag höll på att sätta sj-kaffet i halsen. Sedan la de på och då pratade hon som vanligt igen. Och jag satt där och var smått häpen minst sagt..Varför...?
    Hahahaha! Ungefär sådär är det, men tänk dig då att ni pratar om något ganska intressant, och denna kille är din vän och sitter precis bredvid. Ska man låtsas som att man inte förstår det där gurglet? Eller låtsas som att hon är sådär normal och skärpt som hon verkar när hon pratar till dig? Tricksigt...
  • shakynose

    Det där att bli kallad "mamma" eller "pappa" tycker jag är tråkigt på riktigt! Sorgligt rentav, är man inte "älskling" eller dylikt med varandra efter att barnen fötts?

  • shakynose
    ChristLin skrev 2009-07-08 20:04:17 följande:
    Älskling eller Chrille kallar jag m2b, både hemma och ute bland folk, fast inte med något jollrande tonfall, hehe. Om jag är på dåligt humör eller liknande så händer det att jag säger Christian. Han säger älskling, gumman, sötnos och liknande. Faktiskt ganska sällan han säger Linda. Men det är inget som stör mig.Måste väl ändå erkänna att det iblan här hemma slinker ur lite bebisspråk när jag pratar med katterna... Men skulle inte göra det om det var folk här.
    Jamen katterna förstår ju inte annat språk!
  • shakynose

    Yesh I do skrev 2009-07-08 20:14:59 följande:


    Hihi jag kanske skulle ha fortsatt vårat samtal på bebisspråk bara för att se hur hon reagerade...? Nåt att testa i framtiden!
    Hahaaaa! Det hade blivit en så jäkla bra sketch!
  • shakynose

    Smeknamn och sånt är kul! Särskilt de högtravande, som när pappa ringer till mamma så öppnar han ibland med "Ja hej, det är Din Själs Älskade". Det är gulligt och kul, eftersom han säger det i helt normal samtalston. Jag brukar hitta på liknande beskrivningar till min kille jag med (igår var han mitt hjärtas fröjd och glädje), och skulle utan problem använda dem offentligt också. Det är de förlöjligande namnen som inte riktigt är min grej, typ "bubben" och liknande.
    Men bebisspråk skulle jag aldrig klara av!

    Hur andra kommunicerar är såklart helt och hållet upp till dem, och antagligen är det mest min förlust att jag missar den dimensionen i mitt förhållande. Men när man är med vänner och diskuterar något, så kan man väl lämna det där hemma?

Svar på tråden Hur tilltalar ni varandra bland folk?