bara ett barn?

Jag har vänner som varit nöjda med bara ett barn (innan första barnet) fötts, men som ändrat sig sen och skaffat en till. "Ett syskon är det bästa man kan ge sitt barn" var det nån som skrev en gång, och det kanske vara så. Nu måste man ju inte älska sin syster eller bror bara för att de är ens släkt, utan man kan ha nära vänner, som man valt själv.
Jag är nästan ett ensambarn, har en halvbror som är 7 år äldre. Han flyttade hemifrån när jag var 9 år, så jag har vuxit upp som ensambarn. Och självklart är det jag som tar hand om mina föräldrar nu när de börjar bli gamla och skruttiga, det har INGET med självutplånande att göra! Utan jag vill hjälpa dem därför att jag älskar dem och de är mina närmaste här i livet, och de har ALLTID ställt upp för mig vad det än har gällt. Sen kan jag väl hålla med om att det kan bli jobbigt, när de blir ännu äldre. Men vad ska jag göra? Skita i dem? Skulle jag inte göra med nån som står mig nära.

Själv har jag en dotter, och det lär inte bli fler barn pga att jag levt ihop med första mannen efterseparationen som; inte kunde få barn och den nuvarande mannen som; inte vill ha fler barn (han har två döttrar). Visst finns det en liten smärta över det ibland, men samtidigt känns det bra att kunna fokusera på det enda barn jag har

Följ ditt hjärta