hur visste ni att ni hittat rätt kärlek?

hej...ett lite långt inlägg...

jag skriver här eftersom det finns mkt erfarenhet här. jag är 30 år och lever sen några månader i en relation med en fin kille. innan det var jag singel i nästan 4 år, pga av en väldigt sorglig, hastig relation som gick åt skogen när den killen flyttade. jag åkte och hälsade på honom men allt blev helt fel, och vi har inte hörts knappt sen dess. jag var otroligt förälskad i den här killen, och har ofta tänkt på honom och vad som egentligen hände oss. har hoppats att minnet ska blekna, vilket det gjort men det är ändå kvar, det kommer och går...

men till nutiden. efter många dejter träffade jag äntligen en kille som jag blev svag i knäna för. det kändes inte som om jag var KÄÄÄÄR utan mer som om det kändes så himla bra, och lätt och roligt! det var ingen tvekan om att vi skulle fortsätta ses och det har vi gjort sen januari. men sen hände ngt. vi kom in i en tjafsig period, och vi har småtjafst om sjukt löjliga saker. först tänkte ja att det var OK, men nu känner ja att det har gjort mig trött! vi är ändå ganska bra att reda ut sakerna nu, och just nu känns det fint igen. men jag tvekar på mina känslor nu. jag analyserar mig själv och oss ganska ofta. inget är direkt fel, men jag känner mig inte nöjd. tror ja saknar den där "blinda" kärleken som ja kände för den andra killen, när allt kändes "magiskt". och det får mig att känna mig både dum och bli ännu mer osäker på vår relation. min kille är en superfin människa som ja känner mig trygg med, och kanske han har rätt i att bi gör för lite roliga saker ihop. jag vet inte. jag avskyr att gå runt här och tveka...
så ni som sitter här och ska gifta er, hur vet/visste ni att ni verkligen verkligen hade hittat rätt?
säg inget om magkänsla, för den har jag inte på det sättet:) hoppas ni har en fin dag!/bröllopsblomman