"Den rätte"

Min sambo vill inte "hitta" på saker tillsammans med mej, ex resa, ut på restaurang osv för han tycker att jag är så jobbig att vara "ute" med... så då tänker jag att vill han faktiskt gifta sej med mej?? Jag vill jobba på vårt förhållande men sambon vill inte det. Han hänger upp sej på allt gammal groll. Kanske jag borde köpa kärleks böcker till honom

Jag är helt säker på att jag gift mig med rätt person. Den säkerheten beror inte på att det doftar rosor i vårt hem varje dag och de små rosa molnen svävar runt oss båda - snarare på att jag vet att det är VI utan allt det där. Jag menar inte att romantik i olika former är fel, men jag har lärt mig att romantiska "utbrott" kommer då och då, och tar sig inte alltid de uttryck man förväntar sig. Min man är en person jag vill hålla i handen när åskan går. Vi kan turas om att "ta ledningen" i relationen. När den ena är trött och behöver vila så går det bra. Ibland får hans behov står före mina, ibland tvärtom. Det finns en grundtrygghet mellan oss som jag aldrig haft i någon annan relation. Jag tvivlar aldrig att han finns där för mig, och jag vill bli gammal med honom. Att han är den rätte är inget jag gissar mig till. Jag vet att det är så. Livet har lärt mig vad som är viktigt för mig, och när jag mötte min man så föll allt på plats.

Nej, det känns som vi står på samma ställe. När jag pratar med mina vänner så är de också osäkra på om vi faktiskt håller ihop hela livet. Men på samma gång så tänker jag att det är väl bara att "lära" sig att leva med varandra. Men hur gör man då när vi har olika intressen och inga gemensamma intressen? Han vill ju aldri göra sånt som jag vill eller andra vägen. Tidigare så hade vi samma intressen men vi har växt ifrån varandra... Jag vet varken ut eller in...