Skriva egna löften?

Det är inte så vanligt att folk skriver egna löften, men det händer. Största problemet är då att de vanligen blir väldigt långa. Det är inte så romantiskt när brudparet står och läser för varandra från varsin medhavd lapp.

Ofta blir egenskrivna löften inte så mycket löften som uttrycker vad man VILL, utan mer av små tal som uttrycker vad man KÄNNER. Det är inget fel på att säga hur kär man är och hur vacker den andra är och hur rätt allt känns - men det är inte ett löfte utan en känsla. Därför är det viktigt att man påminner sig om att löftena ska uttrycka vad man VILL - de är LÖFTEN, inte känslor.

De löften man som brudpar ger själva, enligt kyrkans handbok är 20 ord långa, och kan vara bra att utgå ifrån.

De lyder:

NN, jag vill älska dig, dela glädje och sorg med dig, och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt.

Löften ger man bara en gång i en vigsel. Men det finns 3 varianter på HUR man ger löftena.

Löftena kan alltså ANTINGEN vara att man säger efter prästen.

ELLER att man själv säger:
NN, jag vill älska dig, dela glädje och sorg med dig, och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt. (Då säger inte prästen före, utan brudparet har lärt sig den meningen och säger orden själva till varandra)

ELLER att man skälv har skrivit ihop ord för löften.
Men man gör inte alltihop.

Dessa egenskrivna löften ska innehålla parets ömsesidiga vilja till kärlek och trohet livet ut, och det kan uttryckas lite olika. Många par vill säga mycket om sina känslor, och det får de, men känslorna ERSÄTTER inte viljan.

Viljan att älska, vara trogen och hålla i hop tills döden skiljer er åt måste finnas med någonstans bland alla känslor.

Det är inte jättesvårt att komma ihåg en mening på 20 ord, om man vill använda den varianten. Dessutom brukar i alla fall jag göra så att jag vänder handboken mot paret och har satt en liten post-it-lapp med namnen vid sidan av löftet så de kan snegla där om de blir nervösa.

Men om Du inte ens kommer i håg Ditt eget namn är det kanske enklast att säga efter prästen.