Än är vi inte framme! Sommarbröllop 2008 nr. 7

Hej hej tjejer ja nu sitter man här igen kan bara inte slita sig vill kanske inte heller

Ska iväg å jobba lite extra idag men ser tyvärr inte fram emot det var såååå fruktansvärt jobbig och lite äckligt eller mycket äckligt rättare sagt kan tyvärr inte avslöja vad det rä för jobb eftersom jag inte vill att folk ska veta vem jag är

AJFC: välkommen hit

Tosa: Men egentligen, hur ofta VILL man verkligen jobba, oavsett hur äckligt det är?

Alltså ibland blir jag så trött på min sambo!  Han är en sån där norrlänning som inte pratar så mycket (även om han uppenbarligen tror att han pratar mycket eftersom han alltid tror att han har berättat saker för mig, antagligen pratar han dock med sig själv istället) och därför är det många saker som jag får reda på endera i efterhand eller precis innan saker ska ske.
Som t ex: Igår kom det ett brev från ComHem adresserat till Lasse. När han kommit hem och öppnat det så frågade jag vad det var för nånting, jo då har han beställt Canal+-paket!  Eh, jaha? Jag som knappt tycker att vi har råd att prenumerera på Länstidningen för 99kr/mån och försöker spara varenda krona jag bara kan och sänka våra fasta kostnader, och så går han och köper ett jäkla TV-paket för 300kr i månaden, UTAN att berätta det för mig?!  300kr är inte mycket pengar, men det är själva principen ATT man berättar för sin sambo vad man gör med den gemensamma ekonomin.
Ett annat exempel: Nyss skickade jag ett mail till honom och frågade vad vi skulle hitta på i helgen, då får jag till svar att han ju skulle gå ut med två jobbarkompisar (i tonen "det har jag ju berättat för dig"). Inte en så big deal, definitivt inte, men jag blir så fascinerad över att en människa som inte pratar så mycket kan få för sig att han berättat allt som försigår i hans huvud?

Så, nu har jag gnällt av mig lite - KLAR!

Fel av mig, jag frågade om vi skulle handla idag och då svarade han att han ju skulle gå ut och käka med ett par jobbarkompisar.

Inte fasiken tänker jag då åka och handla själv i alla fall

Och nu till en helt annan sak:

Hur firar ni jul i år?

pumpkin: min m2b är inte norrlänning men han gör såna saker hela tiden han också och sen blir han arg på mig för att jag blir sur att han inte berättat ja du förstår det blir helknasigt

Vi blir hemma som vanligt under julen våra föräldrar och några av min syskon kommer över blir så mysigt så... ni da?

God morgon!

Haha Pumpikn det där känner jag igen (o min är inte ens norrlänning ) Tror flera av mina vänninor kan relatera till det oxå.

Jul firar vi med min familj o släkt i år. Kommer vara med dem på julafton och min sambos familj på juldagen. Vi kör vartannat år principen då jag inte orkar med ev. tjafs varje år... då vet alla parter hur det är och FINE, inget behöver diskuteras.
När vi är hos sambons familj på julafton, kommer min familj hem till oss på förmiddagen/lunch julafton för då åker hans till någon släkting o så åker vi dit när de har kommit hem. (rörigt!?!) Haha, på så vis får jag träffa MIN familj varje julafton. *nöjd* Så har ju vi turen att det itne är mer ä 8km mellan våra föräldrar, så det hela blir ju inte så komplicerat med en massa åkande.

Pumpkin: Hur gör ni då?

Skönt att fler känner igen sig så jag inte behöver vara frustrerad i ensamhet

Vi vet inte hur vi ska fira jul i år. I min familj har vi alltid varit tillsammans hela julen, men i år tänker inte mina föräldrar fira jul och jag känner inte heller för något jättestort, stressigt, hysteriskt firande heller, utan mer för en lugn och mysig julhelg hemma, med sambo och katter. Dock är inte Lasse lika övertygad, han vill hellre åka upp till sina föräldrar och fira med hela familjen, vilket jag ju självklart kan förstå eftersom han firade med min familj förra året. Så jag vet inte... Han vill åka bort och jag vill det inte helt enkelt. Jag vill för en gångs skull kunna pynta, baka och laga mat hemma som om vi faktiskt ska vara hemma och inte behöva oroa oss över kattvakt och att katterna ska riva ner julgranen medans vi är borta. Bara vakna på morgonen, känna doften av jul, mysa lite i sängen och sen sätta sig i soffan med en riktig brakfrukost, kanske ta en promenad, börja ordna med middagen, kolla på Kalle, käka middag och sen lite julklappar. Kvällen skulle kunna avslutas med ett gott glas vin och lite spel. Perfekt! Frågan är bara hur jag övertygar Lasse om det?

Pumpkin: Svårt det där... förstår din sambo med tanke på att han inte träffade dem förra året heller. Jag själv älskar att tillbringa helgen med familj och vänner. Har en otroligt rolig familj o släkt som vi firar med, brukar inte sluta förrän lååångt efter midnatt Så är vi 4 kusiner med respektive som är jämngamla, det brukar blir fest!! Haha!
I och med att vi inte behöver åka långt heller, så får vi vara hemma rätt mkt hos OSS också, vakna med mysfrukost o allt det där. Blir ju inte samma sak för er om ni ska åka upp till norrland.

Har du diskuterat det med honom, vad säger han? Är det ett alternativ att hans föräldrar kommer ner till er då?

Englali: Som sagt, självklart förstår jag honom! Och själv älskar jag också att fira med familjen, men jag känner att jag skulle behöva en paus. Det kommer inte många jular till då vi faktiskt har möjlighet att bara ta det lugnt, för snart har vi en egen liten som ska fira med morföräldrar, farföräldrar, kusiner och allt vad det nu är. Och det är väl också just det att det blir så himla mycket resande. Endera till mormor och morfar - dit är det 45 mil ungefär, eller till hans föräldrar och dit är det 80 mil.

Jag föreslog igår att hans föräldrar skulle komma ner, problemet då är att då kommer Lasses två bröder, varav en med fru och son, också och då har vi inte plats för alla i lägenheten. Då måste de alltså ta in på hotell/vandrarhem/stugby och det blir ju några extra kronor. Dessutom känner jag mig inte redo att laga mat åt alla utan då var mitt förslag att vi kunde gå ut och äta = några kronor till. Sen är jag väl inte helt övertygad om att vi kommer att ha snö på julafton och då blir väl inte 4åringen sådär jättelycklig

Äh, jag vet inte. Julfirandediskussionen börjar bli ett sånt dilemma att det inte ens känns kul längre.