Du är här Startsida / Inspiration / Krönika från blivande brud: ”Att vara en bridezilla är mitt sätt att visa hur mycket bröllopet betyder för mig”
Krönika Bridezilla

Krönika från blivande brud: ”Att vara en bridezilla är mitt sätt att visa hur mycket bröllopet betyder för mig”

Publicerad den april 26, 2019

KRÖNIKA. Vid den här tiden om exakt 148 dagar har jag och min nyblivne man precis sagt ”ja” till varandra i den charmiga träkyrkan i den lilla fiskebyn på Västkusten. Vigseln gick givetvis precis som planerat; jag varken snubblade på min lite för långa klänning (som jag vägrar lägga upp i och med den fina spetsfållen). Inte heller storgrät jag så pass hysteriskt att sminket totalförstördes, och det var dessutom strålande sol och sommarvarmt trots att vi är inne i slutet på september.

Eller?

Skrockfull som jag är, är jag medveten om att jag i texten ovan ”jinxar” i princip hela mitt (förlåt, vårt) bröllop – för det så som jag formulerar ovan jag önskar att det ska bli. Den skrockfulla sidan till trots, är jag väl även är någon form av realist, som förstår att vigseln i praktiken antagligen kommer se helt annorlunda ut. Faktum är, att ganska mycket under vår bröllopsdag nog inte kommer bli exakt så som jag har föreställt mig. Men jag VET att när dagen väl är där, så kommer den vara helt fantastiskt – oavsett väder och rinnande mascara. Så, att jag börjar bli en bridezilla* nu när sluttampen av planeringen infinner sig, har egentligen ingenting med ett kontrollbehov att göra. Utan det är något helt annat.

Jag tänker så här: En vigselceremoni, middag och fest som har planerats in i detalj i över ett års tid. Ohyggliga summor på bisarra saker så som ljusslingor, fiberduk och hyrporslin. För att inte tala om klänningen, som kostar mer än vad jag normalt köper kläder för på ett helt år. Det är VÅRT LIVS VIKTIGASTE DAG (hittills, iallafall). Är det då inte fullt befogat att bli lite smått manisk? Att detaljstyra? Att vara lite lätt stressad konstant? Det här är ju mitt sätt att visa att bröllopet är viktigt för mig.

Hade det varit skönare om jag hade glidit omkring och ryckt på axlarna varit allmänt zen? Sagt ”det löser sig nog” när gäster börjar fråga om var de ska övernatta under bröllopshelgen (det hade antagligen slutat med att de fått tälta då vi så praktiskt har valt en öde plats vid havet att gifta oss på). Eller om jag inte hade velat boka en fantastisk bröllopsfotograf eftersom ”folk fotar ju ändå med sina mobiler”?

Nej, det hade varken jag, min blivande man, vårt brudfölje, våra familjer eller någon av gästerna tyckt varit speciellt härligt – de hade nog snarare undrat om jag faktiskt ville gifta mig över huvud taget.

Min poäng: Att bli en bridezilla är en del i processen. Det är något positivt, snarare än något dåligt. Det betyder att jag lägger vikt vid mitt bröllop och vill göra det allra bästa möjliga av denna underbara, kärleksfulla dag. Att jag BRYR mig.

… och som gör både mig och mina nära och kära lugnare.

 

*bridezilla, definition enligt urban dictionary:

Bridezillas are a new breed of soon-to-wed women who abuse the idea that weddings are their ”day.” They terrorize their bridal party and family members, make greedy demands and break all rules of etiquette, to insure that they are the single most important person on the planet from the time they are engaged to the time they are married.

 

Kristin Otterstål, ansvarig redaktör på Bröllopstorget.se

Kontakt: kristinotterstal@lifeofsvea.se