Bröllop
Elaine Eksvärd är retorikexpert när det kommer till att hålla tal men när hon skulle gifta sig med sin man Gustav för cirka 10 år sedan, fick hon inte hålla ett eget bröllopstal.
– Jag fick faktiskt inte hålla ett tal för Gustav, han sa att ”då kommer du att hålla en föreläsning” och han hade rätt. Jag är ju en talare så jag hade pratat för länge, säger hon i podden.
Men hur håller man egentligen det perfekta bröllopstalet? Och hur gör man för att komma över sin nervositet? Elaine säger att den gyllene regeln handlar om att ”less is more”.
– Det är inte längden som är det som avgör hur bra det är, det är vad du säger, berättar hon.
Det perfekta bröllopstalet enligt Elaine ska vara både kort, koncist och helst utgå från ett minne.
– Tre minuter är en ocean av tid, det ska inte vara längre. Överträffar du brudens far eller mors tal i längd så har du gått för långt. Utgå från ett minne och prata till både bruden och brudgummen och säg exempelvis ”du är varmt välkommen till familjen”, säger hon.
Den andra gyllene regeln för det perfekta talet är att skippa de så kallade ”skämstalen”, som oftast hålls av kompisar eller närstående till brudparet.
– Det finns två kategorier och de är dem som brukar hållas av kompisar till brudparet. Dessa är de människor som saknar känsla och de behöver man ge extra ramar till. De första är de interna fniss-attackerna och den andra är ”höhö” skämten. Nej sluta. Skämskuddar är inte härliga, berättar Elaine.
Att hålla ett bröllopstal till sin son och svärdotter eller någon annan väldigt nära kan vara läskigt. Och på frågan hur man kommer över sin nervositet inför att hålla ett tal säger Elaine att det finns vissa knep man kan ta till sig innan man går upp på scen.
– Gäspa, testa det! Det får en att bli mindre nervös. Gå in på damernas och kör ett gäspmaraton. Om du är rädd för att börja gråta så snorar du dig igenom talet bara, det gör inget. Att bli känslosam är något som hör till.
Vill du lyssna på poddavsnittet? Här hittar du det.
Artikelbild: Jessica God/TT och Natalia Kabliuk/Shutterstock.se
Text: Hanna Sjöberg
