• The Angel
    Äldre 6 Oct 15:20
    9998 visningar
    71 svar
    71
    9998

    **Vad händer efter döden?**

    Hejsan.

    Undrar vad ni tror att det händer med oss, kropp & själ, efter vi har dött?

    Jag vill tro på ett liv efter detta för det känns så hemskt att man ska få en sådan kort tid med de man älskar *snyft*

    Kramar

  • Svar på tråden **Vad händer efter döden?**
  • Lily
    Äldre 8 Oct 09:10
    #0

    Jag tror att vi lever vidare, vi är en del av universum, och enligt mig så går allt i universum i cykler och är energi som vibrerar i olika hastigheter. Vidare är universum oändligt och består av "konstant energi" och därför måste vi också göra det. Hur skulle vi kunna stå utanför det som universum självt står för och är?
    Allt som finns till "spelar efter samma spelregler", så även vi människor. Det återfinns i stort och smått, precis som skiftningarna mellan dag/natt, mellan de olika årstiderna o.s.v., så föds och återföds även vi människor och våra liv går också i cykler, både i stort och i smått.
    Jag tror att vår kropp tillhör jordens reinkarnationskedja, den blir kvar här på jorden efter vår död och omvandlas till olika typer av energi, som hör hemma här på jorden. Våran själ däremot hör till en större helhet, en större reinkarnationscykel. Den blir inte gammal och sliten och behöver inte förnyas lika snabbt som kroppen. Det som händer med själen efter döden tror jag är mer komplicerat, men jag tror att vi på ett eller annat sätt lever vidare, ibland i nya kroppar, ibland på andra sätt. Vi kan själva välja att möta våra nära och kära igen, i nya relationer och situationer.

  • Lingan­lotta
    Äldre 8 Oct 09:24
    #0

    Jag tror att det inte händer så mycket mer efter döden. Allt blir svart och sen inget mer. Även om det kanske finns reinkarnation så är det ju ändå ingenting man vet eller märker.

    Men som någon annan sa, vi lever vidare genom barn och barnbarn.

    /Lotta

  • Jonata­n M
    Äldre 8 Oct 09:32
    #0

    Ave Maria:

    "Alltså, är uppståndelsens dag nu eller sedan. Och vad händer i så fall i mellantiden?"

    Uppståndelsens dag kommer någon gång i ett framtida kalenderdatum (i eftermiddag, i morgon, om hundra år, om tusen år - vad vet jag?), men när du dör "går du ur tiden" (vår tid här, i vilket fall) vilket innebär att skärselden kan vara hur lång eller kort som helst medan det går X antal år i Skapelsetid. Det är inte "samma" klocka som tickar på båda ställena.

    Rövaren på korset som utlovades paradiset "samma dag" skulle alltså mycket väl hinna med en halv miljon år i skärselden - om det nu behövdes ... Om jag dör NU och uppståndelsen sker i MORGON kan nästan obegränsat med tid tryckas in där emellan för "mellantillstånd"...

    Det jag tycker är jobbigare i sådanafall är att försöka förstå hur uppståndelsen (framtid) ska parallelexistera med nutid -
    i annat fall upplever ju inte rövaren någon uppståndelse utan finns i himlen ändå, vilket inte går ihop med den tro på kroppens uppståndelse som genomsyrar Bibelns efter-dödentro i övrigt. Jag menar: Helgonen, som är i himlen nu, har de redan varit med om uppståndelsen, eller? Möjligheten är ju att Jesus med paradiset här inte åsyftar "slutdestination" Himmel/Helvete utan beskriver ett mellantillstånd före uppståndelsen. Det används ju en hel radda olika begrepp i Evangelierna och NT.

    Med andra ord - jag har inga problem med "mellantillstånd" - däremot har jag problem med att få ihop hur uppståndelsen ur ett perspektiv "redan skett" och ur ett annat "ännu dröjer" utan att konsekvensen blir att allt är predestinerat (hemska tanke!) - om uppståndelsen redan skett VET Gud nämligen redan vilka som kommer att bli frälsta (och vilka som hamnar i helvetet) och detta kan inte ändras: Gud vet ju hur det ska gå - då kan det inte gå annorlunda. Detta upphäver alla former av fri vilja osv...

    Vi får återkomma till detta (måste åka och jobba nu!). Ny tråd, kanske? Prästtråden?

  • brudkr­onan
    Äldre 9 Oct 09:17
    #0

    Märkligt... här satt jag och läste, funderade och skrev om tankar kring döden i förrgår kväll, och sen' dör min pappa under natten...

    Det var oväntat men ändå inte chockartat (mer än den obegripliga svidande saknanden), han hade under de senast fyra åren haft två långa sjukdomsperioder där han verkligen svävat länge mellan liv och död - men i sommar, 77 år gammal, har han varit mer full av liv än någonsin och har trots att han blivit enbent njutit mer än någonsin av sin "bonustid" som han kallade det... Flugit och farit över hela Sverige med handikappsmoped och allt, börjat med bågskytte i somras, en helt ny sport... ja han har varit helt outstanding och verkligen hyllat livet...

    I torsdags kväll satt han fram tills 01.30 med en god vän, drack rödvin och åt god ost och pratade livets hemligheter, gick och la sig, somnade gott och vaknade aldrig mer...

    När jag kom hem till honom och hans sambo låg han i sin säng, i skönaste sovställning på sidan, med handen under kinden och bara såg så fridfull och tillfreds ut...

    I all saknaden så är jag så lycklig att han aldrig mer behöver åka till ett sjukhus, bli stucken, karvad i och hanterad... han dog som han levat, i full värdighet och med ett spjuveraktigt leende på läpparna... Han var nöjd.

    Det femåriga barnet inuti mig vägrar, vadå, klart att pappa finns, det har han ju alltid gjort... Men, jag tackar Gud för att han fick dö så här. Jag önskar att han fått några år till, men hellre att han dog nu, mitt i ett steg om ni förstår, full av lycka och livsglädje och med hur många planer som helst i rullning, än att han fått några år till och blivit svagare och mindre självständig, eller ännu värre drabbats av ännu en sjukdomskatastrof som kanske tvingat honom att ligga i månader på sjukhus innan han dog...

    Min pappa dog full av lycka, utan rädsla, och fridfullt i sin egen säng... Jag är så tacksam.

    Tack för att ni orkat läsa.

    /Johanna, Ackes dotter.

  • EmmaPe­mma
    Äldre 9 Oct 10:58
    #0

    JonatanM:
    kanske för att tidsuppfattningen bara är något vi upplever här på jorden och kanske egentligen inte existerar?? (det var bara en tanke).

  • soife
    Äldre 9 Oct 12:34
    #0

    De nära och kära som har gått bort lever vidare.

    Huruvida det är med gud i förening eller inte har jag svårt att ta ställning till i min tro.

    Mina förfäder lever vidare i mig och jag kommer att leva vidare i mina barn och barnbarn. De ritualer, regler och den moral och personlighet som den avlidna lärt ut och varit, går igen i de personer som lärt av den avlidne.

    Om jag behöver tröst och råd försöker jag sätta mig in i min egen situation så som de personer som jag ser upp till skulle ha sett situationen om de fanns hos mig. Jag skulle försöka se vad de vill att jag ska göra, känna och tro.

    Därmed lever de vidare i oss.

    Men de lever även vidare i lycka och välgång. Då vi önskar att de varit här för att dela denna lycka.

    (Usch nu börjar jag få klumpar i halsen)

    Hoppas att inlägget inte blev allt frö virrigt, för det känns så.

  • Brudzi­lla
    Äldre 9 Oct 13:17
    #0

    Hm...vet att jag lagt mig i den här sortens trådar förut eftersom jag på gott och ont tillhör en av de som kan få tillgång till efterlivet.Detta har bevisats för mig så många gånger nu att jag inte kan ignorera att de FINNS en existens efter det vår fysiska kropp upphör att fungera.

    Lily- du är inne på rätt spår men informationen kommer oftast inte till oss förrän vi vågar konfronteras med den.

    Brudkronan- jag är så glad för både dig och din far att han fick ett värdigt slut på den här tiden på jorden. Den som dör(en naturlig död) kommer till ett underbart ställe. Dock kan det ta ett tag att acklimatisera sig så spring inte till ett medium direkt för att kolla hur han har det
    Det är alltid värre för osss/de som blir kvar eftersom saknaden och smärtan bara existerar här.
    Den energi som några av er nämt som lämnar den fysiska kroppen vid dödstillfället är sannolikt de vi kallar själen.
    Den äntrar kroppen vid födelseögonblicket och lämnar oss då vi "dör".
    Den fysiska kroppen är sannolikt endast det skal vi fått under en tid.
    Som några påpekat finns sannolikt ett "mellanstadie" som vad hittils förstått är uppdelat i två stadier. De flesta går direkt till "acklimatiseringen" men en del hamnar i en "väntezon" beroende på hur de levt sitt liv.Eftersom livet är till för att lära sig och att som, i enlighet med alla religioner,behandla andra som du själv vill bli behandlad - med kärlek. Att genom onda handlingar gentemot sig själv och andra vägra göra det, finns detta mellanläge att omvärdera ditt liv.
    Det enda man inte FÅR göra är att ta sitt eget liv. Det innebär en direkt reinkarnation för att leva "klart". I alla andra fall FINNS iaf möjligheten att komma till "himlen".

    Jag förväntar mig inte att ni alla ska tro mig. All information i fråga om existens kommer i flera former och uttrycksätt. Föhoppningsvis tar vi till oss den när den visar sig för oss.
    För tecken får vi alla...

    kram
    Brudzilla

  • Pixie
    Äldre 9 Oct 17:07
    #0

    Jag tror inte på liv efter döden. Vi föds och vi dör - tha´t's it. Vi lever vidare genom att vi för våra gener vidare till våra avkommor, men mer än så tror jag inte att det är.

  • annapa­nna197­5
    Äldre 9 Oct 17:49
    #0

    Jag tror på himmel och helvete. Önskar ibland att det bara fanns en himmel, problemet är vä: hur skulle det gå till? Den här jorden skapade Gud perfekt och överlämnade åt oss att förvalta, onda och goda, utan att Han lägger sig i om vi inte ber om det. Vad har vi åstadkommit? Svält, pedofiler, mord, våldtäkter... Tyvärr är det nog så att en himmel utan Gud är en omöjlighet. Hade problem med det där med helvetet, varför skulle Gud fixa en hemsk plats och tvinga ner människor där? Gud är ju kärlek! Frågade Honom och svaret var, väldigt enkelt: Vad skulle hända om alla onda människor befann sig tillsammans på en plats? Svaret var ju, väldigt enkelt, att de skulle göra det till ett helvete.
    Huruvida bara troende eller "tllräckligt goda" människor kommer till himlen eller inte vet jag inte. Jag har förlorat många av mina nära och kära och hoppas naturligtvis att vi en dag ska ha det bra allihop, i himlen...

  • Browne­yed Girl
    Äldre 9 Oct 18:15
    #0

    Min älskade mamma dog förra året och saknaden är oerhörd.
    Jag tror att hon finns någonstans och väntar på mig, men jag är inte säker på det här med energin som så många av er pratar om.
    Att energin i universum är konstant osv osv.
    Hur kan det isåfall hela tiden födas fler och fler människor på jorden?
    Var kommer DERAS "energi" ifrån om alla döda människors energier lever kvar i universum från årtusendenden till årtusenden?
    ...många energier blir det...

    Nej jag tror mer på den gamla hederliga SJÄLEN.
    Det finns helt enkelt någonting i oss alla som vi inte kan förklara.
    En ande som lämnar kroppen när vi dör.
    Min mamma och jag hade ett speciellt "band" mellan oss och jag kände hur det klipptes av när hon dog.
    För mig är inte det ett tecken på att hon försvann för alltid utan att hon gick vidare till nästa dimension, precis som Jonatan M tror.

Svar på tråden **Vad händer efter döden?**