• milima­nie
    Äldre 26 Jul 22:27
    33901 visningar
    34 svar
    34
    33901

    Hur känns det när man älskar någon?

    Hej! Egentligen hör jag inte hemma i detta forum (ska inte gifta mig, i a f inte än på ett tag...) men jag har inte funnit något bättre ställe att vända mig till för att få lite feedback på mina små funderingar. Ni verkar så kloka och erfarna här och jag behöver verkligen några visa råd.

    Jag lider av tvångstankar i alla former och storlekar. Dock inte sådana som "har jag verkligen stängt av spisen" utan mer på en existensiell nivå som "vem är jag egentligen? hur ska det kännas när man älskar någon? tänk om jag är bisexuell? och liknande. Och just nu kretsar mina tvångstankar kring "Tänk om jag inte älskar min pojkvän! Hur vet jag om jag verkligen är kär i honom?" Hur vet jag om han verkligen är rätt för mig?" Jag går i terapi för detta, men känner inte riktigt att jag kommer någonvart och oftast känner jag mig bara än mer förvirrad rädd och vilsen när jag varit på terapin. Så nu vänder jag mig till er "NORMALA" varelser, för lite hjälp. Jag kanske låter lugn och saklig här, men ska kanske tillägga att inombords är jag nära "the end". Det är ett kaos inombords då jag aldrig riktigt vet vad jag egentligen känner och vilken/vilka impulser tankar och känslor som flyger omkring inom mig, som jag ska tro på och hålla fast vid.

    Något ordspråk eller om det bara är ett "praxis" lyder ju; "Om man verkligen älskar någon så tvivlar man inte. Då bara VET man."

    Min fråga till er alla lyckliga och kära människor därute är; Är det så? Tvivlar ni aldrig? Hur vet ni att ni är kära och älskar och ska stanna, när pirret svalnar, när sexlivet inte hinns med pga stress, eller inte uppskattas pga slentrian och "det samma gamla vanliga"? hur vet ni att det fortfarande är värt att kämpa för? Och hur vet ni att ni inte lurar er själva? Var finner ni tilliten inom er?

    Jag är 25 år och har varit tillsammans med min pojkvän i snart tre år. Vi bor inte ihop, men jag bor i princip hos honom. Jag vill vänta med att flytta ihop tills jag har blivit lite mer stabil. Vi lever som ett "vanligt par" ses varje dag, äter middag och tvättar ihop, åker på semestrar och träffar vänner tillsammans och var för sig. Vi rör mycket vid varandra, kommunicerar ganska bra.

    MEN. När vi träffades var vår förälskelseperiod mycket infekterad av svartsjuka (mest från min sida) osäkerhet, svek (från bådas sida) och lögner (mest från min sida). Vi var MYCKET osäkra i vår relation som mest byggde på ett bra sexliv. En dag slog vi dock båda näven i bordet och fick nog av vårt svamlande. Vi bestämde oss för att skärpa till oss och att vi inte ville ha en sån relation. Vi bestämde oss för att bli seriösa med varandra. Han lyckades bra, men jag fortsatte med min svartsjuka. Någonstans på vägen blev det en djupare kärlek och vi fungerade bättre och bättre ihop.

    Nu när jag har börjat komma tillrätta med min svartsjuka har dock problemen bara förflyttats till mig själv (där de förmodligen alltid har haft sitt ursprung) och nu litar jag istället inte alls på mig själv. Jag har en kris. Jag vet inte vem jag är eller vad jag känner. Jag vet inte om jag ska våga tro på oss, dels för att vi träffades på krogen-på "fel ställe" enligt mina små naiva drömmar och dels för att vi hade det så jävligt i början-jag menar ska det inte vara "lätt och alldeles underbart" när man träffar "den rätte"? Jag är alldeles förvirrad och intrasslad i alla dessa tankar. Dessutom tyckte jag inte att han såg bra ut eller var min stil, från början, bara att han var otroligt intressant och rolig att prata med och attraktiv (trots att jag inte tyckte han såg bra ut, vilket förvirrar mig.)

    Jag har själv börjat "se andra" och varje gång jag gör det, alltså ser en snygg kille, hugger det till i mitt inre av ångest och rädsla (inte pirr och intresse) för att jag och min pojkvän inte kanske är rätt för varandra, när jag lägger märket till andra.

    Och när jag inte har haft lust att ha sex nu på senaste tiden, har jag direkt även sett detta som ett bevis för att vårt förhållande är dödsdömt och aldrig kommer att få chansen att bli lika lyckligt som andras, som era...

    Inom mig letar jag nu desperat efter pirrkänslor, kärkänslor, älskarkänslor och sexlust, som ska få mig att slappna av och inte känna ångest och skuld. Men jag känner mig bara avstängd och avtrubbad (och hemsk och falsk när min pojkvän säger att han älskar mig). Detta gör mig förtvivlad.

    Jag vet nu inte vad jag ska göra. Jag känner mig ensammast i världen och jag känner mig tom och falsk. Ska kanske nämna att dessa känslor har dykt upp i mina tidigare förhållanden också (vilka jag också har känt antingen startat på fel sätt eller att de dåvarande pojkvännerna gärna hade fått se annorlunda ut eller att vi skulle ha träffats på nåt annat vis.)

    Är det någon klok blivande brud därute i världen som kan bringa lite klarhet i min snurriga situation? Hur känns det när man är säker? Tvivlar man aldrig? Tycker man alltid att ens partner ser bäst ut i hela världen? (när man tänker logiskt). Tänder man alltid på sin "den rätta"? Kan det vara rätt även om det var en brokig början...? Även om man tappar sexlusten? Även om man ser "andra"?

    Jag förstår såklart någonstans att det inte finns några mallar. Jag känner bara inte att jag själv klarar av att "godkänna" min egen situation som en "äkta vara". Jag tänker att ni andra därute nog har mycket
    "renare", vackrare, mer självklara och äkta relationer än jag. Och att jag lever i något förljuget och falskt. Är liksom rädd att alla kan se igenom mig förutom jag. Är rädd att andra tycker synd om mig som inte fattar att jag bara lever i en låtsasrelation och om min pojkvän som blir lurad att tro att han är älskad och har funnit rätt.

    Jag vill bara älska, bli älskad, leva utvecklas och finna lugn och ro i mitt liv, i min kärleksrelation. Jag vill bara slippa mina tvivel och min ångest. Jag skulle mycket hellre med säkerhet veta att min pojkvän inte är rätt, känna att jag absolut inte vill ha honom, inte känner rätt saker för honom, så att jag kunde göra slut och gå vidare, än att leva med dessa ständiga ifrågasättningar av mina känslor. Mycket mycket hellre. För det här är inget liv. Det äter upp min glädje, min tid, mina intressen, min sömn och all min energi.

    Om du orkat läsa allt detta förvirrade svammel, om du har något att säga och orkar ta dig tid till det, vill jag skänka dig VÄRLDENS STÖRSTA TACKKRAM.

    Det var skönt bara att få skriva av sig med hopp om att någon i den stora vida världen märker det.

    Lycka till, alla älskande människor.

  • Svar på tråden Hur känns det när man älskar någon?
  • EmmaPe­mma
    Äldre 27 Jul 21:19
    #0

    Hmm, det skulle ju stå:
    "även om det ibland är väldigt skrämmande att inte veta vad livet för med sig..."

    och flirtgubben skulle inte heller vara där. Ibland blir man ju galen på det här...*suck*.

  • milima­nie
    Äldre 27 Jul 23:46
    #0

    EmmaPemma, vad bra att du också har kunnat få ut lite av den här grubbleritråden! Håller med om att jag har fått många tänkvärda och inspirerande svar som verkligen ramat in "vad livet handlar om, eller borde handla om" (även av dig EmmaPemma ,där får du tillbaka din flirtgubbe, så är vi kvitt ). Jag kommer att spara dem och det känns skönt att veta att jag kan gå tillbaka och läsa dem igen när det känns kämpigt.

  • CyberP­et
    Äldre 28 Jul 02:35
    #0

    Vad glad jag blir i hjärtat när jag läser vad du skriver ikväll. Visst kommer det att gå i vågor så du gör helt rätt i att spara tråden och plocka fram den igen när du behöver lite positiv energi. Man behöver höra att man inte är skvatt galen och att man faktiskt inte är ensam med sina funderingar. För även om man står sig själv närmast och egentligen är ensam i livet, fast man har familj, vänner och käresta, så behöver man veta att man absolut inte är ensam att ha samma tankar och funderingar.

    Att din terapeut ställer allt på ända stup i kvarten kanske är bra för vissa och även för dig i somliga fall. Men samtidigt så tror jag, som är överoptimisten i kubik numer, att man också behöver en positiv puff ibland. Man behöver någon utomstående som säger "nä, du är faktiskt inte galen" och sen filosoferar med en istället för att sitta där och vänta på att du ska svara på dina egna frågor. Ibland behöver man faktiskt svar på sina frågor också!

    Hobbyterapeuterna här på BT är duktiga på att ge svar och de är också duktiga på empati och vänskap. Kanske är det för att vi varit med en stund, vi kommer ju från olika bakgrunder och är i olika åldrar. Så sammanlagt är vi nog ganska bra terapeuter, trots att vi inte har någon utbildning! :D

    Lev nu i den här sköna känslan du fått av tjejerna här på forumet. Njut av det så mycket du bara kan! Det kommer gråa dagar också, men det kommer även soliga och ljusa dagar, så följ med livets skeenden och var inte rädd för att uppleva det. Det roliga, det sorgliga, det skrämmande, det trygga, det hemska och det helt underbara!

    Kramar på dig!

    Petra

  • Dea
    Äldre 28 Jul 09:00
    #0

    (Har inte läst alla inlägg)

    De flesta lägger märke till personer av motsatt kön ibland. Det betyder inte att man är i färd med att vara otrogen. Bara att man inte är blind.

  • EmmaPe­mma
    Äldre 28 Jul 09:56
    #0

    Dea:
    . Nej, jag har bra syn!

  • Milie
    Äldre 28 Jul 10:28
    #0

    Hej!

    Jag orkade inte läsa alla inlägg, men jag förstod att dom har varit bra... :) Men jag tänkte att jag kunde skriva lite om hur jag å min pojkvän haft det...

    Vi hade ingen förälskelseperiod som många har i början, det var mest jobbigt och tankar som flög fram och tillbaka... Kärleken e inte blind, men förälskelsen är nog det. Det var jag väldigt osäker fram och tillbaka på om det skulle vara vi eller inte. Men vi bodde långt i från varandra och lärde oss att prata... (telefon) Jag lärde mig att uttrycka alla känslor, hur jobbigt det än var. Ett tag blev jag attraherad av en annan kille.. vilket såklart satte fart på funderingarna ännu mer... men jag talade om det för honom och självklart kan man bli attraherad av andra, men det är bara att säga ifrån med en gång och jag har ofta hört att "gräset är inte grönare på andra sidan". Sen kan man inte bara gå på känslor, de kan flyga hit och dit. Ett förhållande måste oxå bygga på ett beslut.

    Sen vill man ju känna att det ska vara rätt också, att bara ha den där "vetskapen" att det ska vara vi. Det hade jag inte men jag bad till Gud om att få den, och plötsligt som bara infann sig den...

    Tänker jag logiskt så visst finns det killar jag tycker ser bättre ut än honom, men han passar mig och utseende är ju en väldigt förgänglig bit... men ja tycker han e fin å söt... :)

    Å tänk inte att alla har det bättre. Det trodde jag med, men när jag pratade med dem visade det sig att det inte stämde. Många går förmodligen igenom jobbiga perioder, och förhoppningsvis löser det sig sedan.

    Det här gav kanske inte så mycket, och långt blev det... men jag hoppas verkligen du "får bli löst från den där knuten" om man kan kalla det så, och ni får gå vidare tillsammans..! :)

    kram /Milie

  • milima­nie
    Äldre 28 Jul 11:43
    #0

    CyberPet: Jag försöker verkligen bevara små nyckelmeningar härifrån i minnet så att jag har dem så fort jag behöver dem. Jag går omkring och försöker tänka att "det kommer att ordna sig, på ett eller annat sätt." Och när något inom mig börjar protestera försöker jag avbryta den tanken med "jag FÅR faktiskt tro att det kan blir bra." Ja, ni hobbyterapeuter här på BT är verkligen duktiga på er sak ! Jag märkte verkligen när jag fick svaren, hur viktigt det är att ha någon att bolla tankarna med, vilket jag saknat ganska länge iochmed att jag mer och mer isolerat mig från mina vänner (vi hörs och vi ses men väldigt sällan och då vill man ju inte börja älta det första man gör...) när jag mått dåligt. Och jag förstår nu hur mycket jag har saknat det. Jag har ju mest bara pratat om "det jobbiga" med min pojkvän (som snart inte orkar med mina problem längre) och min terapeut (som är duktig och utbildad och proffsig, men som faktiskt aldrig riktigt kommer att kunna veta hur det är att vara en tjej i min ålder med en analytikerkår och små detektiver i hjärnan som dygnet runt står i beredskap att söka upp och dissekera varje liten tanke som försöker smyga förbi.) och i det här fallet verkar det som att ni gav mig det jag behövde. Det här stället är suveränt, det är skönt att skriva av sig och det verkar som att det alltid är någon som är "hemma" här på BT. Och kanske kan jag agera lite terapeut för någon en annan gång! Kram

    Milie: Tack för ditt inlägg, det gav mig visst mycket! Bara en sån sak som att ett förhållande inte bara grundar sig på känslor utan även på ett beslut, vet jag ju om men kan tydligen inte ta till mig när jag säger det själv, så det är skönt att höra det från någon annan-då blir orden plötsligt giltiga. Och att få höra att inte alla har haft en mjuk fluffig rosa start på sitt förhållande utan att för den skull nedvärdera det. Jag är själv inte troende men jag kan tänka mig att det kan vara ett extra stöd i tillvaron.

    Jag har fått massor av engagerade kloka råd sedan jag skrev mitt inlägg i måndagskväll och jag är så himla tacksam för dem! Även om jag tror att ni förstår att de har hjälpt mig, för det är klart att det hjälper att få ventilera sina tankar, så tror jag inte att ni vet hur mycket - mycket.

    EmmaPemma och Dea: Jag har nog oxå en bra syn... och nu när saker klarnat lite vet jag ju att jag även lagt märket till många andra på mitt jobb som jag ser på bussen varje dag och som jag funderat kring-både tanter, gamla gubbar, snygga killar och tjejer i min egen ålder. Människor. Det är väl bara det att det utlöses ett larm inom mig när jag ser vissa saker som kan vara farligt för mitt förhållande...kanske...

  • Kalkfr­öken
    Äldre 28 Jul 14:20
    #0

    Måste bara tala om att även jag har en hel analytikerkår bosatt i hjärnan, i vissa perioder blir det väldigt jobbigt. Mitt nick borde nog vara grubbelmaja....Men det hjälper och är skönt att veta att det finns fler "grubblare" där ute.

  • Peppar
    Äldre 5 Aug 01:13
    #0

    Nu kanske jag kommer och är lite jobbig, men grubblerierna kan ju faktiskt vara ett tecken på att du har "växt ifrån" din nuvarande pojkvän. Det påminner mig om hur jag kände mig i mitt första långa förhållande. Jag funderade en hel del på hur kära andra var när de hade varit ihop länge, och om man kanske fick nöja sig med vad man hade - det kanske inte skulle vara bättre än så. Till slut började jag känna att hmmm, tänk om vi inte var ihop, då skulle jag göra det här och det här, och känna mig mer lockad av att inte vara ihop än att vara ihop - och då var ju saken ganska enkel helt plötsligt. Men det tog lååång tid att inse det! Och vilken frihetskänsla jag fick när vi äntligen gjorde slut - den var otrolig...

    Nu är jag väldigt glad att jag inte nöjde mig med vad jag hade och gav upp när jag var tjugosex - nästa lördag gifter jag mig med min fästman som känns helt rätt! Klart att vi inte är överens om allting alltid men jag känner mig helt trygg i att det är honom jag vill ha

    Men dina grubblerier kan ju förstås också bara vara en vanlig svacka, såna får man också ha. Lev livet och fundera på vad DU vill! Lycka till!

  • Maria A
    Äldre 5 Aug 09:43
    #0

    Man ska aldrig ta några stora beslut när man är i en krisfas.

    Du har inte skrivit någonting om hur du mådde innan du började terapin men min erfarenhet är att man känner sig ganska manglad och ifrågasatt under tiden man går i terapi. Dessutom är det vanligt att man under denna period av letande i sig själv blir väldigt egocentrerad. En terapiperiod tvingar en att se samband och utmanar hela ens världs- och självbild. Man kommer ut starkare på andra sidan men där ÄR krisigt under tiden. Vänta med att lämna din pojkvän tills terapin är över och du har landat i dig själv. Bestäm då om han är rätt eller inte.

    Du har berättat för din pojkvän att du är osäker på om du älskar honom, han märker att du inte mår så bra. Försök att inte ta upp det igen (älska/ älska inte) det finns nog inget förhållande som överlever att den ena partnern regelbundet påminner den andra att hon/han inte vet om hon/han är den rätta. Om man går in i sig själv och blir egocentrerad kan man dessutom inte älska någon, man har så fullt upp med sig själv att man inte kan möta en annan människa.

    Bla, bla, bla. Sammanfattningsvis: Ta inga beslut medan du fortfarande är i kris. Sluta berätta för din pojkvän att du kanske inte älskar honom.

    Lycka till och KRAM

  • EmmaPe­mma
    Äldre 5 Aug 11:17
    #0

    jag tyckte att Maria A:s inlägg var bra. Det är bättre att vänta med beslut. I en kris (som ju alla har lite då och då ) så tänker man ofta annorlunda än när man gått ur krisen.
    Eftersom din pojkvän vet hur det ligger till så är det ju helt okej att låta det vara som det är tills vidare.

    Kram till dig!

  • Peppar
    Äldre 5 Aug 13:18
    #0

    Ja, jag menar inte heller att du ska springa och göra slut på stört. Men ibland kan råd som "alla tvivlar ibland" kanske få en att nöja sig med nåt man inte borde nöja sig med. Ta det lugnt, försök att låta bli att grubbla - men jag vet, det är svårt... Läs några roliga böcker, ägna dig åt dina intressen, gå ut i solen. Förr eller senare kommer du på vad som känns rätt!

  • Mojjan
    Äldre 15 Aug 15:48
    #0

    Jag har inte läst allas svar, men jag vill ändå hoppa in mitt i.

    Jag kan verkligen förstå dig och jag känner igen de känslorna du beskriver. Har du fått konstaterat att du har tvångstankar hoppas jag att du har fått rätt hjälp; kognitiv beteendeterapi och antidepressiv medicin ska tillsammans hjälpa. Ett tips är att gå in på www.ananke.org som jag tror är en tvångssyndromsförening i Sverige.

    Sedan tror jag inte att man ska följa det där med pirr i magen och hjärtklappning allt för mycket. Jag menar, pirrat i magen har det gjort en flertal gånger, men när man ser tillbaka på dessa män, var de verkligen så mycket att hänga i granen? Jag kan ju bara tala för med mig själv, men jag behövdes "luras" in i ett förhållande. Det var en snabb start, sedan gled det bara på och till slut så märkte jag bara hur bra jag mådde tillsammans med denna personen. Han får mig att känna mig trygg eftersom jag vet att han ställer upp 100% för mig, vi har samma framtidstro och det är den ända person som jag inte blir tokig på efter en vecka under samma tak (hade varit jobbigt att vara sambo annars.)

    Ett tips om du vill ha något praktiskt knep är att åka iväg på en semester bara du. Få tid att pyssla om dig själv, samtidigt som du kan känna hur mycket du saknar din pojkvän? Du kan ju liksom inte sitta och granska honom tvärsöver köksbordet, utan den känslan du har inombords dig när han är någon annanstans gå på den. Ett tips bara.... LYCKA TILL!

  • Wed 19 Feb 2020 00:56
    #34
    Hi everyone, my name is Aisha Sadat and I am out here to witness the good works done by BABA NOSA UGO in Karnataka Temple, as my happiness is restored, I have been married for about 11 years now, it came to a point when my husband started acting strange and then he left me and our two children for another woman for over 6 months, I never knew he had a relationship with another woman, this woman wants to take my happiness and all that I have worked for, felt like, finally, everything. When I was looking for a solution, I came across several testimonials about Spellcaster on the internet.
    Some testified that he brought back his ex-lover, some testified that he solved all kinds of spiritual problems, herbal medicine for diseases such as fibroid, asthma, STD, kidney disease, diabetes, erectile dysfunction, winning lottery. I never believed in spell casting, but I had no alternative because I was looking for a solution everywhere, so I got the email to BABA NOSA UGO from the testimonies online and decided to give it a try.
    I contacted him via email and explained my problem to him, he told me what I needed to do and I did exactly as he instructed, prepared something for me to use, he did almost everything himself, I actually doubted when he said to me I would expect good news, it was less than 14 days when my husband called me after so long. He came back apologizing and asking for forgiveness, it was all like a dream, I forgave him and now we are even happier than ever before.
    I would like to say a big thank you to BABA NOSA UGO for his kind help, I never expected such a great spiritual work and I will not stop sharing his testimony. If you have any spiritual problem and you are looking for a real and genuine Spellcaster, contact BABA NOSA UGO and you will be glad you did.
     
     
    WhatsApp: +37258031247
     
    Viber: +2347066853060
     
Svar på tråden Hur känns det när man älskar någon?