• Anonym (Vimsi­g)
    Äldre 2 Sep 19:00
    10336 visningar
    60 svar
    60
    10336

    Förlovning och/eller frieri

    Jag har en liten undran. Och jag vet att jag kommer få otroligt många svar som säger att jag har helt fel, det gör inget vad vore världen utan olika åsikter. Skrattande

    Men nu till min fundering.

    När jag var 19 år så förlovade jag mig med min dåvarande kärlek. Det var ett gemensamt beslut och inget frieri men vi gav varandra ett löfte om att det var en förlovning som betyder att vi kommer att gifta oss efter några år.
    Efter 2 år friade han när han cyklade bredvid mig och jag var i 7:e himlen.

    När jag var 30 år hade jag återigen en förlovning med samma betydelse.
    Frieriet från honom kom 4 månader senare.

    Jag kommer från dalarna och är ganska traditionsbunden och i "mina" kretsar har det gått tills å här sen jag var liten. Att förlovning betyder att man ska gifta sig med varandra men att frieriet ibland kanske kommer lite senare när man har råd att gifta sig. (För förlovningen visar ju att två människor tänker gifta sig med varandra men att dom kanske inte har råd att göra det just då.) 

    Finns det fler som gör så här? För jag och min "krets" kan ju knappast vara ensamma. Solig

    Och den här tråden handlar inte om att det korrekta sättet frieriförlovning är fel i mina ögon. Så klart den inte är det! *Älskar sånt*

    Men det finns så otroligt många olika människor i Sverige och världen att en del kanske har en annan syn på vad som känns "vanligt" för dom. (Sen vore det jätte trevligt om alla delade med sig av sina upplevelser för jag är en sucker för frierier/förlovningar/frieriförlovningar!)

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-09-03 13:33
    Det är så roligt att läsa hur olika det kan vara för oss alla ibland.

    Drömmen för mig på senare åt har varit att få ett "överrasknings" frieri när man förlovar sig även om det är en gemensamt planerad förlovning och en 2 år lång förlovning innan bröllop. (Jag har nog snöat in på det där med 2 år, haha)

    Nu har jag faktiskt efter 37 år i livet äntligen mött den där personen jag sökt efter hela mitt liv. Han som älskar hela mig fast han inte tycker om allt hos mig men han vill inte ändra på dom mindre bra sidorna heller.

    Och i hans värld så är förlovning och frieri samma sak så jag lär nog få vänta. Kommer kännas ovant att inte göra som jag är van vid men eftersom jag älskar honom så har jag inget problem med att "köra" på hans sätt.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-09-06 16:10
    Den här tråden skapades inte för att påpeka vad som är fel. Det är andra trådar fulla av. Alla som har internet vet idag det korrekta sättet att förlova sig på .

    Utan den här tråden är skapad för att andra ska få dela sin syn på vad som är rätt för dom, det som är fel för dig kan vara rätt för någon annan.

    I den här tråden finns det inga "fel". .-)

  • Svar på tråden Förlovning och/eller frieri
  • Äldre 2 Sep 19:23
    #1

    I min värld (familj, släkt, nära vänner) där jag är uppväxt är frieri och förlovning exakt samma sak och redan vid förlovningen har man ett givet förslag på när bröllopet ska ske.  Oftast har det varit omkring 1-2 år efter förlovningen som bröllopet hållits. 
    Dvs ingen har förlovat sig utan att fått ett frieri.    Jag vägrar förlova mig om jag inte i samma veva får frågan om giftermål. 

    Så jag är nu gift för andra gången -  första gången förlovade jag mig i februari månad och i augusti samma år gifte vi oss.  

    Andra gången förlovade jag mig i juli månad och i maj året efter gifte vi oss - är nu gifta sedan snart 10 år ...  Min nuvarande man och jag bokade kyrka samma dag vi förlovade oss. 

  • Anonym (Vimsi­g) Trådstartaren
    Äldre 2 Sep 19:30
    #2

    Det var det jag menade med: Den här tråden handlar inte om att det korrekta sättet frieriförlovning är fel i mina ögon. Så klart den inte är det. :)

    Jag vet hur det korrekta sättet går till och jag tycker det är så fint. {#emotions_dlg.flower}

    Men sen finns det ju dom som gör det på ett annat sätt men det har samma betydelse: Att paret kommer gifta sig. Frieriförlovningen (som är det korrekta sättet att förlova sig på men enklare att benämna som frieriförlovning i den här tråden) är ju precis som du nämnde då man bestämmer sig på en gång att snart gifter vi oss.

    Men sen finns det ju dom par, som jag ibland kan vara, som vill gifta sig men inte har råd. Förlovar sig först och sen friar mannen efter ett tag när båda känner att pengarna finns.

    Jag har svårt att se det som fel sätt eftersom det är meningen att man ska gifta sig i båda fallen. Drömmer

    Jag skulle heller aldrig förlova mig med någon om det inte betydde att jag skulle gifta mig med den personen inom den närmaste framtiden.

  • Äldre 2 Sep 20:31
    #3

    jag menar inte heller att något sätt är fel - jag bara talade om hur jag resonerar kring förlovning ur mitt perspektiv.

    alla har vi olika sätt på hur förlovning och frieri går till och vad dom står för och inget är ju fel

    Jag är van med att förlovning/frieri är samma sak och att man då planerar bröllop inom en snar framtid elelr till och med redan har bestämt vid förlovningen när bröllopet ska ske.  Så har jag vuxit upp. 

    Jag kan tycka det är en smula underligt att folk surar ur för att dom inte blivit friade till när dom varit förlovade x antal år - men det är ju inget som är fel även om jag kan tycka det känns konstigt. 

  • Anonym (Vimsi­g) Trådstartaren
    Äldre 2 Sep 20:45
    #4
    Nyfiken gul , nu fru skrev 2014-09-02 20:31:01 följande:

    jag menar inte heller att något sätt är fel - jag bara talade om hur jag resonerar kring förlovning ur mitt perspektiv.

    alla har vi olika sätt på hur förlovning och frieri går till och vad dom står för och inget är ju fel

    Jag är van med att förlovning/frieri är samma sak och att man då planerar bröllop inom en snar framtid elelr till och med redan har bestämt vid förlovningen när bröllopet ska ske.  Så har jag vuxit upp. 

    Jag kan tycka det är en smula underligt att folk surar ur för att dom inte blivit friade till när dom varit förlovade x antal år - men det är ju inget som är fel även om jag kan tycka det känns konstigt. 


    Jag ville bara förtydliga så du inte trodde att jag klankade ned på nån. Det är så lätt att formulera sig fel på nätet så det blir missförstånd när man inte hör eller ser den andra. Drömmer

    Jag kanske är lite bakvänd, men förlovningsfrågan är ju lite som ett för-frieri när man frågar om man ska förlova sig (för då är ju förhoppningsvis båda överrens att det handlar om ett kommande bröllop) och sen gör man en stor grej av själva förlovningen. När jag sen fått frierien har det hänt under vardagliga former och med orden: Vill du gifta dig med mig/när ska vi gifta oss?

    Jag skulle kunna beskriva frieriet "i min värld" som ett upprepningsfrieri, haha.

    Det är otroligt intressant hur olika vi människor växer upp och hur olika vägar vi ibland tar mot samma mål. Solig
  • Plätti­s
    Äldre 2 Sep 22:08
    #5

    Jag är förlovad för andra gången nu, och den första så fick jag fråga om jag ville gifta mig med honom, men det var mer en flytande fråga än att vi satte oss och bestämde datum. Och det var nog lika bra, så här i efterhand. 

    Min sambo var alldeles för nervös för att fråga när vi förlovade oss i december 2012, och jag också. Vi hade pratat om bröllop långt innan det, och vi började planera bröllop ganska snart efter vi hade förlovat oss, tog paus och började om ett år senare. Nu hoppas jag att det är på riktigt Tungan ute 

    Eftersom jag är uppvuxen i frikyrkliga kretsar betyder förlovning att man har tänkt gifta sig, och det brukar i vanliga fall inte dröja mer än kanske ett halvår mellan förlovning och bröllop. Jag har dock inte hakat på den trenden, utan har bott ihop med min sambo i fem år vid det här laget (och varit förlovad i snart två år). 

    Det har faktiskt hänt att jag fått kritik för att vi tar så långt tid på oss, och att jag kommer bli "en sån där som bara är förlovad och aldrig gifter mig". Vilket för mig är helt bisarrt. Jag skulle aldrig kritisera någon annan för det, eller försöka pressa ett par att gifta sig. Den situationen har jag själv befunnit mig i, vilket (i kombination med att mitt ex var en skitstövel) orsakade att vi bröt förlovningen.


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Anonym (Vimsi­g) Trådstartaren
    Äldre 2 Sep 23:15
    #6

    Men va kul Plättis, jag är också uppvuxen i frikyrkliga kretsar. Fast det var inte dom jag tänkte på i den här tråden, haha.

    Fast dom kan i vissa fall ha 2 åriga förlovningar som jag med min första. Drömmer
    Många av mina kristna vänner var förlovade på den tiden i 2. (Fast i dom kretsarna så friades ju det på en gång när förlovning kom upp iofs) Det berodde mycket på att dom pluggade på annan ort, bodde hemma eller var fattiga. Ja det fanns ju olika orsaker.

    Min syn på förlovning som leder till äktenskap kommer faktiskt från min tro. Och jag skulle själv aldrig kunna förlova mig om jag inte visste att det var dit vi båda ville. Jag bor i ett litet samhälle och alla här vet att jag är "giftastypen" så när jag har dejtat har den frågan snabbt kommit upp. Fast männen har varit mer intresserad av att fråga om jag har en speciell tidsgräns för när man borde skaffa barn, gifta sig är dom helt med på om det funkar. (Nu var ju barn kommentaren lite OT men ändå) 

    Ja, i efterhand brukar man se ganska klart och oftast vill man ju ge sig själv en tummen upp för att det inte blev som det var tänkt. Vilken tur att det tog slut innan du hann gifta dig med skitstöveln.

    Även om jag själv aldrig skulle kunna förlova mig utan att bröllop var på tapeten kan jag ändå bli strålande glad för andra som "bara" förlovar sig. För dom är ju det lika stort som att gifta sig och då blir jag lika glad ändå.

  • Äldre 3 Sep 08:05
    #7

    jag har också växt upp lite på det viset som du TS. t.ex min syster, de förlovade sig efter bara 3 månader, men de gifte sig inte förrän typ.. 3 år senare (hon fråga när de satt i soffan om de inte var dags å ta å gifta sig nu", och det lät som en plan tyckte hennes karl) samma för jag och min karl. vi förlovade oss, men vi sa, och var itne sugen heller, på något giftemål då. två år senare så fråga jag typ om vi ska ta och gifta oss. nu har det ju ändå tagit typ två år till innan allt drog igång ordentligt.. men ändå. 
    i min familj betyder inte förlovning frieri nödvändigt vis. det är som at" jo, vi förlovar oss, för att vi vill vara med varandra livet ut, men vi vill/kan inte gifta oss nu, så vi håller oss förlovad i x antal år". 

    men jag har svårt att se mig vara förlovad i typ.. 20-40år. för MIN del, har karl fråga om förlovning, och med det förmodar jag att han vill gifta sig någon dag, så ska vi gifta oss inom.. tja i alla fall 10 år! annars tro ja ja ta av mig ringen :P  nu kommer vi att ha varit förlovad i nästan 5 år när vi gifter oss^^

  • Plätti­s
    Äldre 3 Sep 09:33
    #8
    Anonym (Vimsig) skrev 2014-09-02 23:15:01 följande:

    Min syn på förlovning som leder till äktenskap kommer faktiskt från min tro. Och jag skulle själv aldrig kunna förlova mig om jag inte visste att det var dit vi båda ville. Jag bor i ett litet samhälle och alla här vet att jag är "giftastypen" så när jag har dejtat har den frågan snabbt kommit upp. Fast männen har varit mer intresserad av att fråga om jag har en speciell tidsgräns för när man borde skaffa barn, gifta sig är dom helt med på om det funkar. (Nu var ju barn kommentaren lite OT men ändå) 

    Ja, i efterhand brukar man se ganska klart och oftast vill man ju ge sig själv en tummen upp för att det inte blev som det var tänkt. Vilken tur att det tog slut innan du hann gifta dig med skitstöveln.


    Jag lämnade de frikyrkliga kretsarna innan jag hade fyllt 20, så för mig har inte förlovning och giftermål något med det att göra. Min sambo är definitivt inte kyrklig, för honom innebär förlovning bara att han är ringmärkt. Det handlade lite om att bara visa att vi hörde ihop, att vi vill vara med varandra. Giftermålet kan jag inte riktigt rättfärdiga på samma sätt, där handlar det helt och hållet om att jag vill bli hans fru och få dela namn med honom (Mina föräldrar gifte sig tre månader efter de förlovade sig och har varit gifta i 27 år nu, jag är född inom ett år efter att de gifte sig. Min sambos föräldrar har varit sambos lika länge, men har aldrig förlovat eller gift sig.) 

    Anledningen till varför jag gjorde slut var att hans föräldrar och deras vänner började påpeka oftare och oftare att det var dags för oss att gifta oss. Och nyfyllda 20 år var jag inte överförtjust vid tanken. Sedan tog det några månader och en toppenkille (min nu blivande man) för att inse hur fruktansvärt illa behandlad jag hade blivit i mitt förra förhållande. Men det är en annan historia
    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Äldre 3 Sep 10:13
    #9

    I mina kretsar innebär inte förlovning bröllop, löftet om bröllop kommer först med ett uttalat frieri. Min morbror gifte sig med sin sambo efter 30år, två hus och två barn tillAmmans - som ett riktmärke ;) min sambo friade till mig och det var ett löfte om bröllop.

  • Anonym (Vimsi­g) Trådstartaren
    Äldre 3 Sep 10:21
    #10
    filibustern skrev 2014-09-03 08:05:29 följande:

    jag har också växt upp lite på det viset som du TS. t.ex min syster, de förlovade sig efter bara 3 månader, men de gifte sig inte förrän typ.. 3 år senare (hon fråga när de satt i soffan om de inte var dags å ta å gifta sig nu", och det lät som en plan tyckte hennes karl) samma för jag och min karl. vi förlovade oss, men vi sa, och var itne sugen heller, på något giftemål då. två år senare så fråga jag typ om vi ska ta och gifta oss. nu har det ju ändå tagit typ två år till innan allt drog igång ordentligt.. men ändå. 
    i min familj betyder inte förlovning frieri nödvändigt vis. det är som at" jo, vi förlovar oss, för att vi vill vara med varandra livet ut, men vi vill/kan inte gifta oss nu, så vi håller oss förlovad i x antal år". 

    men jag har svårt att se mig vara förlovad i typ.. 20-40år. för MIN del, har karl fråga om förlovning, och med det förmodar jag att han vill gifta sig någon dag, så ska vi gifta oss inom.. tja i alla fall 10 år! annars tro ja ja ta av mig ringen :P  nu kommer vi att ha varit förlovad i nästan 5 år när vi gifter oss^^


    Vad roligt det var att läsa att det finns fler som mig och dom jag tänkte på när jag startade tråden!
    En del av dom har dock börjat ändra sig nu på grund av att dom sitter mer vid internet och har sett hur många andra gör. Ibland blir vi påhoppade på olika sociala medier av människor jag och/eller dom känt länge där dom nästan hånar oss för att det inte lett till äktenskap på en gång. Första gången det hände blev jag jätte chockad eftersom förlovningen faktiskt "i min värld" leder till äktenskap fast nått/några år senare. Så slutmålet eller vad man ska kalla det är ju detsamma som för alla andra.

    Men har man inte råd eller tiden inte känns rätt för att gifta sig just då så tycker inte jag att det är fel att vara förlovad i några år tills "frieriet/äktenskapsfrågan" ställs.
    Det blir ju lite som ett symboliskt frieri som startar vägen mot bröllopet och äktenskapet. Hur kan det inte vara lika fint som en frieriförlovning? För många drömmer ju om frieriet/samtalet även om dom är förlovade. Jag vet inte hur det är för andra men jag vill ha någon form av "frieri" innan blir gift. Solig

    Det är så himla fint när frågan "ska vi inte ta och gifta oss" ställs i den mest vardagliga formen för det speglar ju ofta paret i sig. Romantik finns ju i vardagen om man kan se den. {#emotions_dlg.flower}
Svar på tråden Förlovning och/eller frieri