• Äldre 20 Aug 10:09
    17523 visningar
    25 svar
    25
    17523

    Min sambo pratar inte med mig! oO

    Jag känner mig helt handfallen, vet verkligen inte vad jag ska göra, och skulle behöva lite hjälp och råd om hur jag ska hantera detta.

    Igår när min sambo kom hem var den första saken han sa en fråga om jag tagit ur tvätten ur maskinen, jag svarade nej och han sa att jag lovat detta, vilket jag bad om ursäkt för , då jag inte kom ihåg detta. Efter det frågade jag om han var sur, vilket jag undrade då han kom hem och med en gång började ifrågasätta saker jag inte gjort när jag varit ledig. Till saken hör att han dagen innan sagt att det inte var någon fara att jag inte tagit tvätten då jag varit ledig, eftersom det var mina lediga dagar (jag har jobbat i ett hela sommaren).

    Hur som helst eskalerade detta till ett bråk om att han blev sur över att jag antog att han var sur, när jag tyckte jag var helt i min rätt att fråga detta. Han menar att om han säger att han inte är sur skall jag släppa det medan jag idrågasätter hur han kan säga att han inte är det när han beter sig på det sättet. Efter ett tag bad han mig att lämna honom ifred, vilket jag inte gjorde (vilket var dumt av mig, jag vet) och efter en stund till så blev han helt plötsligt bara tyst. Han gick och duschade och gick sedan med en gång och lade sig, kl 19. Jag bönade och bad att han skulle prata med mig men han sa inte ett ord. Jag gick och lade mig i förhoppningen om att han skulle prata med mig idag på morgonen, men icke. Åter tystnad. Han svarade inte ens när jag bad honom svara på ifall han ens kom hem idag på kvällen.

    Jag vet inte vad jag ska göra, allt i vårt liv annars är kaos, jag och min sambo har varit varandras fasta punkter där vi kan ha det lugnt, och just nu vet jag inte ens om jag har detta kvar. Känner mig helt slut, men jag måste på något sätt hitta kraft att lösa detta.. Hjälp!

  • Svar på tråden Min sambo pratar inte med mig! oO
  • Äldre 20 Aug 12:18
    #11

    tycker det låter lite som att han kanske hade en dålig dag, och så blev det lite fel och så blev det ett bråk. jag och min fästman har också kommit till punkter där den ena, eller båda inte pratar med varann på nästan en hel dag - men låt det vara så då. om jag vore du så skulle jag låta honom vara ifred, men var inte sur tillbaka så att säga, visa lite om tanke utan att vara för på. om du gör middag, säg "var så god, hoppas det smakar bra" och thats it. vänta och se om HAN tar steget att prata. 

    min karl kan vara så att om jag är för på, så blir det lite motsatt effekt, då blir han ännu tystare. så ha tålamod. till slut måste han ju prata med dig. och gör han det och fofrtfarande låter sur - ja men svara med en ickesur ton då, men du behöver ju inte låta överlycklig heller, bara normalt. :) 

    det är mitt erfarenhetsbaserade tips. 

  • Äldre 20 Aug 12:42
    #12
    filibustern skrev 2014-08-20 12:18:39 följande:

    tycker det låter lite som att han kanske hade en dålig dag, och så blev det lite fel och så blev det ett bråk. jag och min fästman har också kommit till punkter där den ena, eller båda inte pratar med varann på nästan en hel dag - men låt det vara så då. om jag vore du så skulle jag låta honom vara ifred, men var inte sur tillbaka så att säga, visa lite om tanke utan att vara för på. om du gör middag, säg "var så god, hoppas det smakar bra" och thats it. vänta och se om HAN tar steget att prata. 

    min karl kan vara så att om jag är för på, så blir det lite motsatt effekt, då blir han ännu tystare. så ha tålamod. till slut måste han ju prata med dig. och gör han det och fofrtfarande låter sur - ja men svara med en ickesur ton då, men du behöver ju inte låta överlycklig heller, bara normalt. :) 

    det är mitt erfarenhetsbaserade tips. 



    Tack! Bra tips, och jag har verkligen backat nu under dagen, skickade ett försiktigt sms vid lunch (vi brukar alltid ringa varandra under lunchen) och sa at jag såg fram emot ikväll och att jag planerat något lite extra till maten. =)
  • Äldre 20 Aug 12:49
    #13
    NeutronStar skrev 2014-08-20 10:46:02 följande:

    Jag pluggar heltid, inte hemifrån, läser till läkare vilket är en sysselsätning på minst 8-10 timmar per dag, och jag har jobbat hela sommaren under lovet och är nu ledig dryga 2 veckor innan jag börjar plugga igen.
    Nej då har han ingen anledning att reagera så.

    Antingen är det något annat elelr så har han bara haft en riktigt dålig dag
    Live free, ride free
  • Äldre 20 Aug 13:34
    #14
    NeutronStar skrev 2014-08-20 12:42:50 följande:

    Tack! Bra tips, och jag har verkligen backat nu under dagen, skickade ett försiktigt sms vid lunch (vi brukar alltid ringa varandra under lunchen) och sa at jag såg fram emot ikväll och att jag planerat något lite extra till maten. =)
    bra! :D lycka till!
  • Äldre 7 Sep 15:10
    #15

    Jag tycker att du fått fina råd och svar men känner att jag måste peka på en sista sak: när man lovar något, då håller man det. Du skulle ta ut tvätten. Se till att det göra det nästa gång. Må vara en bagatell om man rycker det ur sitt sammanhang - men ack så viktig i den större bilden.


    Tillit, kommunikation och en hel massa fysisk närhet. Det funkar.


     

  • Plätti­s
    Äldre 7 Sep 22:06
    #16

    Jag har lovat min sambo att ta disken ikväll, men här sitter jag istället Hade han blivit arg och inte pratat med mig på grund av det skulle jag tycka att han betett sig konstigt. Likadant om han sagt att han skulle diska och jag kommer hem och allt står kvar.

    Det är en pyttesak, och i sig inte skäl att bli så arg att man slutar prata med någon.


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Plätti­s
    Äldre 7 Sep 22:07
    #17

    Vem som ska diska är ett återkommande diskussionsämne i vårt hushåll ifall någon inte förstod det


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Äldre 7 Sep 23:07
    #18

    Hahaha! Ja, livet ÄR inte statiskt. Verkligen inte och tur är väl det.


    Men om man i en relation har återkommande gräl om tvätt och disk... ja, då HAR man ett problem. Sen kan ju diskberget vara symptomatiskt för något annat... men det är en helt annan diskussion. Att ta hand om tvätten när man lovat är också en kärlekshandling.


     


     

  • Plätti­s
    Äldre 8 Sep 00:38
    #19

    Att vi bråkar om disken är för oss inte ett tecken på att vi har problem i förhållandet. Det betyder bara att vi båda verkligen avskyr att diska. Min sambo för att han är så lång att han knappt når ner till diskhon och jag för att det är så makalöst tråkigt att göra det.

    Då förhandlar vi, jag diskar om han tar tvätten, han diskar om jag lagar hans favoritmat. "Om jag diskar nu är det din tur nästa gång."

    Jag tycker det är nyttigt att bråka ibland, om det är korta bråk då man får utlopp för något som sedan resulterar i en förbättring. Vi är väldigt duktiga på att kommunicera efter att ha genomlevt kriser av alla de slag, men att man vågar stå på sig och hävda en åsikt utan att vara rädd för den andras reaktion, det tycker jag är ett tecken på att man är trygg i förhållandet.


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Himla
    Äldre 8 Sep 07:59
    #20

    Jag gör ingenting jag inte orkar. Punkt. Jag bråkar/diskuterar inte heller runt städ etc. Vi är vuxna och har olika sätt att se på saker. Jag tvättar all tvätt för att jag gillar det. Diskar gör vi båda två när andan faller på. Han kan leva med stampat jordgolv men inte jag så därför blir det jag som fixar golven. För mig är det petitesser, vem som gör vad. Jag har tidigare levt med män som fixat o donat med allt, här har det blivt jag som gör mest men min man är bra på andra saker :)

  • Anonym
    Äldre 18 Sep 20:30
    #21

    Min föredetta smabo betedde sig så...


    Jag storstädade var helg inför hans hemkomst (han jobbade varannan vecka på sjön) diskade, lagade mat, ordnade allt samtidigt som jag bollade studierna.


    Då han kom hem dumpade han allt innanför dörren. Efter en stund hemma så blev han sur och tvär för att det inte var städat nog ( uppmärksamma att det "stökiga" var hans grejer + disken från middagen som han deltagit i precis)


    Han kunde komma hem och ifrågasätta så som du beskriver vad jag gjort om jag städat, plockat ur diskmaskinen mm. och om jag mot all förmodan inte hunnit det blev han sur och tyst. Han klagade på allt efter ett tag, hur jag hade håret, vad jag hade på mig, att jag talade för "fint" ALLT...


    Detta började med små saker som att han ogillade folk jag umgicks med, ogillade vissa saker som familjen sa ibland... och eskalerade med mig utan vänner för alla var horor, min familj och jag bröt kontakten i flera år, jag tog studielån för att han inte ansåg att jag bidrog tillräckligt, jag hoppade av skolan och började jobba, jobbade dubbla skift bara för att han skulle kunna köpa bil, chippa den, crooma den, helt enkelt spoila bilen och sig själv. Jag som dåvarande rökare fick leva på den mat han var med och köpte in och hade inga pengar till cigg, sen slutade detta i misshandel och polisanmälan.. och mig på gatan utan några pengar eller tak över huvudet, inte heller någon att ta kontakt med på några sätt då jag inte haft tillåtelse att umgås med någon då alla var horor.


     


    Detta låter kanske radikalt jag vet, och man kan ju undra var mina hjärnceller tagit vägen under dessa 3 år då det pågick.. menar inte att din sambo är så här, menar det verkligen inte! Ville bara dela med mig för det du beskriver gr så att hela kroppen ryser på mig även fast det är 3 år sedan... Så mitt tips är att bara prata lugnt och sansat. Be inte om ursäkt för att du inte hunnit! det var som en föregående skrev, det är en helt annan sak om du aldrig bidrar och han får göra allt! Låter dock inte som så är fallet....


     


    Kram

  • Anonym (Gräla mindre­)
    Äldre 19 Sep 07:01
    #22
    Plättis skrev 2014-09-08 00:38:22 följande:

    Att vi bråkar om disken är för oss inte ett tecken på att vi har problem i förhållandet. Det betyder bara att vi båda verkligen avskyr att diska. Min sambo för att han är så lång att han knappt når ner till diskhon och jag för att det är så makalöst tråkigt att göra det.

    Då förhandlar vi, jag diskar om han tar tvätten, han diskar om jag lagar hans favoritmat. "Om jag diskar nu är det din tur nästa gång."

    Jag tycker det är nyttigt att bråka ibland, om det är korta bråk då man får utlopp för något som sedan resulterar i en förbättring. Vi är väldigt duktiga på att kommunicera efter att ha genomlevt kriser av alla de slag, men att man vågar stå på sig och hävda en åsikt utan att vara rädd för den andras reaktion, det tycker jag är ett tecken på att man är trygg i förhållandet.


    Jag förstår inte hur man kan kalla bråk för kommunikation?

    Man kan utrycka sin åsikt utan att det blir gräl eller bråk. När ett samtal övergår till gräl så har

    båda förlorat förmågan till kommunikation. Genom att kunna ha diskussioner och tycka olika utan att gräla så når man längre. Forskningen säger ju faktiskt att vi blockerar och inte kan ta in information om vi är upprörda eller arga. Då blir en förändring ju omöjlig. Era gräl om disken har ju inte slutat trots flera år ihop, eller hur?

    Vi har nog aldrig grälat under alla våra år ihop men jag upplever inta att jag är rädd för att ta upp ämnen eller behöver ha utlopp för något. Gräl är aldrig bra och leder inte till bättre relationer, men en god kommunikation och förmåga att lyssna oavsett den anders åsikt leder till förändring.

    Eller så köper ni en diskmaskin ;)
  • Plätti­s
    Äldre 19 Sep 09:04
    #23

    Nu handlar inte den här diskussionen om mig och min sambo, utan jag sa bara att jag tror att det ibland är hälsosamt att bråka. För mig betyder inte bråk att man står och skriker åt varandra utan att lyssna, utan när vi bråkar är det mer av en högljudd diskussion. Det är klart det händer att vi bråkar och är osams på riktigt, men det löser vi snabbt igen. 

    Jag lyssnar på allt min sambo säger när vi bråkar, och jag vet att han tar till sig varje ord som kommer ur min mun. När vi lugnat ner oss sätter vi oss och pratar igenom hur vi ska lösa det som orsakat bråket. Men jag tycker faktiskt det är skönt att kunna, och att våga, bråka. 

    Det dröjde länge innan vi bråkade första gången, och det händer inte särskilt ofta nu heller. Men det är som sagt inte ett tecken på att det är något fel i förhållandet. Jag ser par i min närhet som bråkar konstant, varje ord är en krigsförklaring och varje handling ett tecken på uppdämd ilska. Då har jag hellre ett litet bråk med min sambo, skriker lite när jag kommer hem från jobbet för att han inte diskat som han lovat när han var ledig, och sedan är allt solsken och hallonbåtar igen.

    Vi flyttade i somras, och då slog min sambo näven i bordet och sa att det var dags att köpa diskmaskin, så det är på gång! Då kommer Diskbråket 2.0 - vem ska ladda och tömma maskinen


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Äldre 19 Sep 13:06
    #24

    Diskbråket 2.0 tenderar i alla fall att bli mindre än 1.0. Flört Dessutom kan ena fylla och andra tömma.

  • Anonym
    Äldre 19 Sep 20:18
    #25
    Lenblo skrev 2014-09-19 13:06:48 följande:

    Diskbråket 2.0 tenderar i alla fall att bli mindre än 1.0. Flört Dessutom kan ena fylla och andra tömma.


    Bra där ;)
Svar på tråden Min sambo pratar inte med mig! oO