• Äldre 28 Feb 02:44
    51342 visningar
    50 svar
    50
    51342

    Jag vet att han har varit otrogen...

    Jag bara VET det! Min magkänsla har gått på högvarv till och från under en lång tid. Jag och min sambo har varit tillsammans i 7 år. Förlovade och har en dotter på 2 år. För cirka ett år sedan fick min sambo hem ett brev som vände upp och ned på min värld. Det var ett handskrivet kuvert så jag tänkte att det kanske var något från någon vi kände. När jag öppnar det så står det att någon har angett min sambo som sexpartner och att han måste komma in och testa sig för klamydia. Jag ringer min sambo, rosenrasande såklart, och frågar vad fasen som händer. Han blånekar det och blir själv upprörd. Han säger upprepande gånger att han svär att han inte har varit med någon annan. Han säger att han ska ta med mig till vårdcentralen och så ska vi fråga hur han kan ha fått hemma detta brev. Att det måste varit något missförstånd. Trots det far han dit själv. Sa han. Och han hade skällt ut dom och dom hade bett så mycket om ursäkt och sagt att det kanske blivit något fel. Dagen efter skickar jag ett sms till honom och frågar om dom ringt honom med svar än. Då ringer han upp mig och säger att dom precis ringde och bekräftade att det var ett missförstånd och att det skulle till någon annan med samma namn... Jag vill ju såklart tro på honom då han verkligen svor på hedersord att han ingenting har gjort. Några dagar efter får han hem ett nytt brev där det står att han inte har varit och testas sig än. Jag frågar honom och han säger att det säkert var för att dom inte registrerat hans provsvar då det var till fel person. Trots att tiden går så kan jag inte släppa detta. Saken är den att det har dykt upp andra saker som fått mig att reagera. Några år före detta så kommer min sambo hem från en fest och däckar. Jag får konstig magkänsla och måste bara snoka i hans mobil. Och där ser jag ett sms skickat till någon tjej som vars namn jag inte känner igen. Det står inget märkvärdigt i smset, bara typ "vad gör du?", men eftersom vi bara har gemensamma vänner så undrar jag såklart vem detta är. Han blir förbannad när han märker att jag snokat och sedan påstår han att det var en polare som hade sparat hennes nr i hans mobil och skickat smset. Denna polare har flickvän och därför ville han inte spara det i sin egen. Jag blir förstås misstänksam och frågar varför han skulle göra så och varför han då inte skrivit vem smset var ifrån. Jag skickar ett sms till numret och frågar vem hon är och varför hon har kontakt med min sambo. Får inget svar, såklart. Liknande sak händer några år senare, efter klamydiabrevet. Min sambo var inloggad på Twitter på min mobil och när han är ute och festar så ploppar det plötsligt upp ett meddelande där en tjej skriver "Det hade jag gärna gjort, men jag kan inte!". Jag skriver direkt till henne och frågar vad i helvete han har skrivit. Hon skriver bara en massa frågetecken och smilisar till svar... Ringer min fulla sambo och frågar om detta. Först låtsas han som att han inte vet vad jag pratar om. Sen säger han att det var en av hans polare som skulle jävlas och skrev till henne och bad henne komma dit till festen. Han skriver till henne i meddelandet att "Det var inte jag, det var min kompis som skrev till dig tidigare". Jag ber honom säga till denna kille att bekräfta det till mig men då har han tydligen farit därifrån redan. Då säger jag att han ska smsa honom och skicka en print screen på smset så jag ser att han har skrivit och bett honom kontakta mig. Det gör han. Sen när han kommer hem, askanon, så grabbar jag hans mobil och ser att han sparat sitt eget nummer i polarens namn. Så han har alltså smsat till sig själv som "bevis". Allt detta blånekar han fortfarande till. Blir förbannad varje gång jag drar upp det. Jag har bett honom att ordna fram något bevis så att jag kan släppa det men han vägrar... Han hade lätt kunnat be sin polare bekräfta till mig att det var han som skrev smset. Men han gör tydligen hellre slut med mig. Vi har börjat i familjeterapi och terapeuten sa att mina känslor var väldigt befogade och försökte förklara för honom hur detta påverkar tilliten om man inte får ett avslut på sådan händelser. Men han tog inte åt sig så värst... Ikväll försökte jag prata om det. Lugnt och sansat. Sa att jag tycker att han antingen ska erkänna eller bekräfta att det han säger är sant. Anledningen till att jag inte kan lita på hans ord beror på att han ljugit om rätt mycket för mig genom åren. Då säger han att vi ska lösa det genom att göra slut. Han packar sina grejer och drar. Svarar inte på mina sms eller när jag ringer. Har ingen aning om var han är. Tycker han hade kunnat tala om det åtminstone så man slipper känna sig orolig och sömnlös... Jag kan bara inte släppa denna magkänsla! Och speciellt då han reagerar så defensivt och blir så arg när jag försöker prata om det. Han får inte sig själv att se oskyldig ut direkt. Hans krav verkar vara att jag ska gå runt och bära på detta utan att han ska behöva ta något som helst ansvar för sina handlingar. Han mår bra så länge jag håller käften i princip. Det finns andra saker som fått mig att fundera över om han är otrogen/flirtig med andra som jag inte orkar dra upp här. Han låter som en stor skithög nu men han har såklart väldigt goda sidor och därför har jag hållit ihop med honom så länge. Har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar honom. Vi har väldigt roligt ihop men dessa känslor förstör ju allt. Vi är en bra familj i övrigt och har mycket lika åsikter om det mesta. Bråkar aldrig om småsaker egentligen. Men just detta... Vad fan ska jag göra när han vägrar ta tag i detta problem överhuvudtaget? :(

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-02-28 02:44
    Sorry för inlägg utan styckeindelning. Sitter på en ipad och det gick tydligen inte med den..

  • Svar på tråden Jag vet att han har varit otrogen...
  • Anonym (.....­)
    Äldre 6 Mar 06:26
    #31

    Oavsettt otroheten så måste du vara lycklig. En förhållande är ingenting värt om man inte känner lycka och trygghet och om man inte känner sig älskad. Förtroende, kärlek och trygghet är grundstenarna som måste finnas, annars är det inget kärleksförhållande. Hur mycket är du värd att offra för att få leva med honom? Är det värt flera år av otrygghet och olycka för att få leva med honom ? Eller är det kanske bättre att separera, vara olycklig i 6 månader och sedan hitta en riktig man som visar kärlek, är trogen och ger dig allt man bör få i ett förhållande? Det finns förhållande där man aldrig grälar och alltid älskar varandra. Där man aldrig behöver vara svartsjuk och alltid känner sig trygg.

  • inkanp
    Äldre 6 Mar 10:27
    #32

    Du kanske inte läser det här men jag skriver ändå :)


     


    Det var skönt att höra att det känns bättre! Det låter ju faktiskt som att han fått sig en tankeställare och öppnat upp sig mer än som du tidigare beskrivit honom. Jag hoppas att det fortsätter så och att ni kan lösa era bekymmer, vare sig ni löser det genom att dela på er eller stanna tillsammans. Jag håller tummarna för dig - varmt lycka till på KBT:n, det kan säkerligen ge positiva resultat!


     


    Kramar till dig!


    Emem skrev 2014-03-06 02:28:15 följande:
    #28: Jag har träffat en läkare och fått KBT i remiss och man ska även göra prover snart och skriva ut mediciner då man tror att min panikångest kan ha fysiska orsaker. Jag och min sambo går ju redan i parterapi. Har nästa möte nästa vecka. Måste berätta om att jag tyckte mig se ett framsteg ikväll. Det var ett stort framsteg för mig då min sambo inte velat prata känslor tidigare. Jag kände mig nedstämd pga detta och det märkte han. Han frågade hur det var med mig och jag sa att jag var rädd för att förlora honom och våran familj. Han sa inget till en början utan kramade bara om mig. Jag sa att det känns som att jag är ensam om att vela lösa våra problem och få det att fungera eftersom han aldrig säger något. Han öppnar bara munnen om det när han känner sig arg och då säger han ju såklart bara dumma saker. Han sa förlåt och sa att det har känts väldigt jobbigt på senaste tiden. Jag sa "Säg det då! Hur ska jag veta vad du känner när du är tyst och bara låtsas som att allt är okej? Är det konstigt att jag drar egna slutsatser om dina känslor? Jag går ju runt och tänker att du inte vill vara med mig och bara är med mig för att jag tvingar dig till det eller något. Och sådant gör ju mig också misstänksam." Då verkade det verkligen som att han förstod. Vi pratade lite om det vi pratat om sist på terapin. Om att man måste prata om sina känslor utanför ilskan också. Så man inte bara ser och hör varandra när man är arga då man i regel bara säger fel och negativa saker. Han sa att han älskar mig. Att han vill verkligen att det ska fungera. Och så berättade han om då vi nyss blivit tillsammans. Och att jag då hade ofta hånat honom när han visade sig ledsen och hade sagt saker som att han bara söker medömkan när han gråter osv. Vilket jag inte mindes alls tidigare. Jag bad så mycket om ursäkt och förstod honom då på ett sätt. Klart att man inte vågar visa sina känslor om man blir hånad för det. Då har han liksom bytt ut ledsen till arg, som jag nämnde tidigare. En liten lättnad fick jag. Man måste väl veta mer om de problem vi haft för att förstå vilket framsteg det var för mig.. Jag hoppas verkligen att detta kan ha öppnat upp honom. Och till er som ifrågasätter och spekulerar i om han varit otrogen eller ej så vill jag säga att det är inte relevant här. Gör mig inte mer upprörd med era kommentarer om att ni är stensäker på att han varit otrogen mot mig för det gör bara ont i onödan. Kanske har han det, kanske inte. Men sanningen måste ju i slutändan komma från honom. Detta blir mitt sista inlägg här. God natt.
  • Anonym (Bara ärlig)
    Äldre 8 Mar 23:32
    #33

    Hej! Jag förstår inte hur du kan vara så blind. Oavsett om han är otrogen mot dig just nu i detta ögonblick lr ej så spelar d väl inte ngn roll. Hade ja vart du hade ja oavsett om jag har barn med han, fumlat svinet. Allt det där med könssjukdomen, bråkat me personalen på VC o allt skitsnack han kommit med visar väl ändå att han inte e en bra kille. Oavsett så har han tydligen legat me ngn annan. Finns ingen rök där det inte finns ngn eld!

  • Äldre 10 Mar 22:49
    #34

    Så bra att ni börjat kommunicera! Det är ju jätteviktigt för ett förhållande att man kan göra det. Men jag blir lite fundersam över att han säger att du hånat honom tidigt i ert förhållande och att du inte har något minne alls av det. Kanske kan det mycket väl vara så, men det intryck jag fått av dig här i tråden är inte direkt att du verkar vara typen som hånar någon som försöker tala om sina känslor. Jag känner ju inte dig och vet inte hur ert förhållande sett ut från början, men det är som sagt intrycket jag får. Det jag tänker när jag läser det där är att han försöker kasta skulden får sina svårigheter att prata på dig, och det vore ju inte bra.

    Men det är bra att ni går i terapi nu och försöker lösa era problem, för om du vill fortsätta leva med din sambo är det väldigt viktigt att ni gör det. Har du funderat på det jag frågade tidigare, om du skulle känna tillit till honom om ni fortsätter eller om du skulle "titta över hans axel" för jämnan? Om du fortsätter ert förhållande måste det vara ett harmoniskt förhållande, där ni båda känner att ni litar på den andra och att ingen av er känner ett behov av ha koll på den andra, det blir bara jobbigt att leva så.


    Anonym (Bara ärlig) skrev 2014-03-08 23:32:04 följande:
    Hej! Jag förstår inte hur du kan vara så blind. Oavsett om han är otrogen mot dig just nu i detta ögonblick lr ej så spelar d väl inte ngn roll. Hade ja vart du hade ja oavsett om jag har barn med han, fumlat svinet. Allt det där med könssjukdomen, bråkat me personalen på VC o allt skitsnack han kommit med visar väl ändå att han inte e en bra kille. Oavsett så har han tydligen legat me ngn annan. Finns ingen rök där det inte finns ngn eld!
    Fast nu är du inte Emem utan någon som inte ens vågar framträda med ditt riktiga nick. Emem måste själv avgöra om hon vill fortsätta leva med sin sambo.Självklart kan vi säga vad vi tycker, och vad vi själva skulle ha gjort i hennes ställe, men vi kan inte fatta beslutet åt henne och vi bör verkligen inte använda en så negativ ton.

    Och jo då, det finns rök även utan eld - hört talas om kolsyreis? FlörtJag avskyr verkligen uttrycket "ingen rök utan eld"...
    Även helgon har ett förflutet & även syndare har en framtid.
  • Äldre 12 Apr 02:47
    #35

    Uppdatering:

    Vi gjorde slut. Jag orkade inte mer. Inte han heller. Men sedan har allt ändå blivit en enda stor gröt.. Jag har tagit dumma beslut. Jag är kär igen. I en ny kille som mest troligt inte bryr sig om mig ett dugg. Eller jag vet inte... Och nu vill mitt ex ha tillbaka mig när han fick reda på detta. 

    Jag vet inte vad jag ska göra... Fråga om ni vill veta mer.

  • Äldre 12 Apr 13:55
    #36

    Mitt råd? Skit i båda killarna. Tydligen så funkade det inte med ditt ex och ni orkade inte mer. Gå inte tillbaka in i den röran. En ny kille redan som inte bryr sig? Nej, ingen bra idé. Var själv nu ett tag, hitta dig själv, må bra i dig själv innan du öppnar upp för en ny kärlek igen.

  • Äldre 13 Apr 10:10
    #37
    Emem skrev 2014-04-12 02:47:55 följande:

    Uppdatering:

    Vi gjorde slut. Jag orkade inte mer. Inte han heller. Men sedan har allt ändå blivit en enda stor gröt.. Jag har tagit dumma beslut. Jag är kär igen. I en ny kille som mest troligt inte bryr sig om mig ett dugg. Eller jag vet inte... Och nu vill mitt ex ha tillbaka mig när han fick reda på detta. 

    Jag vet inte vad jag ska göra... Fråga om ni vill veta mer.


    Mitt råd - du ska inte ha någon av dom!

    Du är sårad och besviken efter din kille och du är nu kär i nån av ren tröst helt enkelt.  Du är kär i en kille du inte kan få fr att det är tryggt och bekvämt, du behöver inte ta några beslut , det är liksom redan avgjort. 

    Ditt ex har fått upp ögonen för att andra killar är intressanta för dig och att andra killar faktiskt vill ha dig.  Han inser att du har något. Men försent.

    GÅ ALDRIG TILLBAKA! 

    Satsa på att må bra i första hand, det är det viktigaste av allt.
  • Okänd
    Äldre 15 Jul 05:59
    #39
    Meddelande borttaget
  • Äldre 16 Aug 15:58
    #39

    Har just läst igenom denna tråd och måste säga att jag lider med dig Rynkar på näsan 
    Hur är läget idag?

  • Anonym (:()
    Äldre 23 Aug 20:06
    #40

    Med tanke på Klamydia testet bla och allt annat. Så är jag övertygad om att han är otrogen. Annars hade han kommit med riktiga svar och inte som en omogen tonåring. Jag tycker du och ert barn har det bäst utan honom.

  • Äldre 7 Oct 12:05
    #41

    Nu är jag tillbaka här igen. Med betydligt positivare uppdatering :)

    Jag och mitt ex gjorde slut. Jag kände att det var rätt beslut. Han höll med. Till en början kom vi bra överens som kompisar. Jag började dock springa ute på krogen jag också. Vilket ledde till att jag träffade en kille som jag strulade med i 1-2 månader. Han var dock inte redo för ett nytt förhållande. Inte jag heller egentligen. Mitt ex blev svartsjuk. När han fick reda på det så for han utanför killens lägenhet (han visste vem han var) och hotade med att slå honom. Han grinade efter mig ett bra tag. Lovade och svor på att han aldrig skulle behandla mig så illa igen om jag bara tog tillbaka honom igen. Jag stod på mig och sa nej.

    Fick reda på ännu mer som mitt ex hade gjort under tiden vi var tillsammans. Att det fanns till och med en bild på honom när han är otrogen under min graviditet. Att han och en av mina vänner hade strulat på en toalett på en fest. Att han använt droger m.m. Efter allt detta gick jag totalt in in väggen. Låg i sängen och orkade inte äta, duscha, ta hand om mitt barn. Blev sjukskriven och fick utskrivet mediciner. Men jag blev sakta men säkert bättre och började känna mig levande igen. Umgicks mycket med mina vänner och började hitta tillbaka till mig själv som jag hade tappat bort under så många år.

    Jag var medlem på den där dejtingsajten jag skrev om tidigare. Skrev med en massa killar, flörtade, träffade några. "Lekte av mig" utan att bli sårad själv. Jag kände mig inte längre i behov av att ha någon annan.

    Tills det att jag började skriva med en kille som jag klickade med redan från start. Vi kom fram till att vi var så lika varandra att det var läskigt. Liknande förflutet, samma intressen, lika åsikter om i princip allt. Det kändes overkligt. Han var som en manlig version av mig själv. Jag kunde inte låta bli att dras till honom. Vi skrev med varandra dag och natt. Sedan började vi prata i telefon. Och en kväll kom han förbi. Och stannade i princip sen dess :)

    Nu har vi varit tillsammans i fyra månader, bor ihop och jag är så lyckligt kär! Han behandlar mig som sin prinsessa. Skämmer bort mig totalt. Han är världens bästa styvpappa och min dotter är överförtjust i honom. Han vill inget hellre än att spendera tid med oss varenda dag. Han är mogen (7 år äldre än mitt ex!), ärlig, öppen... Trots mitt förflutna som spökar till och från så känner jag verkligen att jag kan lita på honom. Det är klart att vi blir oense någon gång ibland men då löser vi det på ett vuxet och sansat sätt. Det blir aldrig något stort bråk.

    Det känns verkligen som att jag har träffat min själsfrände nu. Och att lämna mitt manipulativa och destruktiva ex är det bästa jag har gjort! Tack för att ni stöttade mig till det beslutet. Kram!

  • inkanp
    Äldre 7 Oct 13:43
    #42

    Åh vad roligt att höra att allt löste sig så bra! Stort grattis och all lycka till dig!

  • Okänd
    Äldre 21 Oct 14:02
    #44
    Meddelande borttaget
  • Okänd
    Äldre 17 Nov 22:15
    #45
    Meddelande borttaget
  • Okänd
    Äldre 17 Nov 22:16
    #46
    Meddelande borttaget
  • Okänd
    Äldre 17 Nov 22:17
    #47
    Meddelande borttaget
  • Okänd
    Äldre 19 Dec 21:58
    #48
    Meddelande borttaget
  • Okänd
    Äldre 4 Jan 02:46
    #49
    Meddelande borttaget
  • Okänd
    Äldre 7 Jan 08:36
    #50
    Meddelande borttaget
Svar på tråden Jag vet att han har varit otrogen...