• Äldre 28 Feb 02:44
    51339 visningar
    50 svar
    50
    51339

    Jag vet att han har varit otrogen...

    Jag bara VET det! Min magkänsla har gått på högvarv till och från under en lång tid. Jag och min sambo har varit tillsammans i 7 år. Förlovade och har en dotter på 2 år. För cirka ett år sedan fick min sambo hem ett brev som vände upp och ned på min värld. Det var ett handskrivet kuvert så jag tänkte att det kanske var något från någon vi kände. När jag öppnar det så står det att någon har angett min sambo som sexpartner och att han måste komma in och testa sig för klamydia. Jag ringer min sambo, rosenrasande såklart, och frågar vad fasen som händer. Han blånekar det och blir själv upprörd. Han säger upprepande gånger att han svär att han inte har varit med någon annan. Han säger att han ska ta med mig till vårdcentralen och så ska vi fråga hur han kan ha fått hemma detta brev. Att det måste varit något missförstånd. Trots det far han dit själv. Sa han. Och han hade skällt ut dom och dom hade bett så mycket om ursäkt och sagt att det kanske blivit något fel. Dagen efter skickar jag ett sms till honom och frågar om dom ringt honom med svar än. Då ringer han upp mig och säger att dom precis ringde och bekräftade att det var ett missförstånd och att det skulle till någon annan med samma namn... Jag vill ju såklart tro på honom då han verkligen svor på hedersord att han ingenting har gjort. Några dagar efter får han hem ett nytt brev där det står att han inte har varit och testas sig än. Jag frågar honom och han säger att det säkert var för att dom inte registrerat hans provsvar då det var till fel person. Trots att tiden går så kan jag inte släppa detta. Saken är den att det har dykt upp andra saker som fått mig att reagera. Några år före detta så kommer min sambo hem från en fest och däckar. Jag får konstig magkänsla och måste bara snoka i hans mobil. Och där ser jag ett sms skickat till någon tjej som vars namn jag inte känner igen. Det står inget märkvärdigt i smset, bara typ "vad gör du?", men eftersom vi bara har gemensamma vänner så undrar jag såklart vem detta är. Han blir förbannad när han märker att jag snokat och sedan påstår han att det var en polare som hade sparat hennes nr i hans mobil och skickat smset. Denna polare har flickvän och därför ville han inte spara det i sin egen. Jag blir förstås misstänksam och frågar varför han skulle göra så och varför han då inte skrivit vem smset var ifrån. Jag skickar ett sms till numret och frågar vem hon är och varför hon har kontakt med min sambo. Får inget svar, såklart. Liknande sak händer några år senare, efter klamydiabrevet. Min sambo var inloggad på Twitter på min mobil och när han är ute och festar så ploppar det plötsligt upp ett meddelande där en tjej skriver "Det hade jag gärna gjort, men jag kan inte!". Jag skriver direkt till henne och frågar vad i helvete han har skrivit. Hon skriver bara en massa frågetecken och smilisar till svar... Ringer min fulla sambo och frågar om detta. Först låtsas han som att han inte vet vad jag pratar om. Sen säger han att det var en av hans polare som skulle jävlas och skrev till henne och bad henne komma dit till festen. Han skriver till henne i meddelandet att "Det var inte jag, det var min kompis som skrev till dig tidigare". Jag ber honom säga till denna kille att bekräfta det till mig men då har han tydligen farit därifrån redan. Då säger jag att han ska smsa honom och skicka en print screen på smset så jag ser att han har skrivit och bett honom kontakta mig. Det gör han. Sen när han kommer hem, askanon, så grabbar jag hans mobil och ser att han sparat sitt eget nummer i polarens namn. Så han har alltså smsat till sig själv som "bevis". Allt detta blånekar han fortfarande till. Blir förbannad varje gång jag drar upp det. Jag har bett honom att ordna fram något bevis så att jag kan släppa det men han vägrar... Han hade lätt kunnat be sin polare bekräfta till mig att det var han som skrev smset. Men han gör tydligen hellre slut med mig. Vi har börjat i familjeterapi och terapeuten sa att mina känslor var väldigt befogade och försökte förklara för honom hur detta påverkar tilliten om man inte får ett avslut på sådan händelser. Men han tog inte åt sig så värst... Ikväll försökte jag prata om det. Lugnt och sansat. Sa att jag tycker att han antingen ska erkänna eller bekräfta att det han säger är sant. Anledningen till att jag inte kan lita på hans ord beror på att han ljugit om rätt mycket för mig genom åren. Då säger han att vi ska lösa det genom att göra slut. Han packar sina grejer och drar. Svarar inte på mina sms eller när jag ringer. Har ingen aning om var han är. Tycker han hade kunnat tala om det åtminstone så man slipper känna sig orolig och sömnlös... Jag kan bara inte släppa denna magkänsla! Och speciellt då han reagerar så defensivt och blir så arg när jag försöker prata om det. Han får inte sig själv att se oskyldig ut direkt. Hans krav verkar vara att jag ska gå runt och bära på detta utan att han ska behöva ta något som helst ansvar för sina handlingar. Han mår bra så länge jag håller käften i princip. Det finns andra saker som fått mig att fundera över om han är otrogen/flirtig med andra som jag inte orkar dra upp här. Han låter som en stor skithög nu men han har såklart väldigt goda sidor och därför har jag hållit ihop med honom så länge. Har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar honom. Vi har väldigt roligt ihop men dessa känslor förstör ju allt. Vi är en bra familj i övrigt och har mycket lika åsikter om det mesta. Bråkar aldrig om småsaker egentligen. Men just detta... Vad fan ska jag göra när han vägrar ta tag i detta problem överhuvudtaget? :(

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-02-28 02:44
    Sorry för inlägg utan styckeindelning. Sitter på en ipad och det gick tydligen inte med den..

  • Svar på tråden Jag vet att han har varit otrogen...
  • inkanp
    Äldre 28 Feb 12:35
    #11
    Emem skrev 2014-02-28 11:35:50 följande:
    #7: Ja, fört så var det för att se om något konto där kunde kopplas till honom men det går ju tydligen inte att hitta personer så. Men sen lade jag upp en bild och märkte hur många som skrev till mig. Många trevliga killar. Helt normala människor. Har inte suttit och flörtat, bara pratat allmänt. Kändes skönt på något sätt för jag kan inte minnas senast som min sambo skrattade åt mina skämt eller ville diskutera intressanta saker med mig... Är lite orolig över att hans vänner ska hitta mig där och säga det till honom... Då jag inte är där för att "ragga". Bara för att få prata...

    Men vet du, det kanske inte är helt dumt ifall han skulle få nys om detta heller? Så får han känna på lite hur det känns? För mig med mitt konstiga ex så var det först när jag till slut tröttnade och lämnade honom som han började visa känslor på det sätt jag önskat. (Dock så lurades jag av det, tog tillbaka honom och så dumpade han mig en vecka senare.) Min känsla av denna typ av beteende är att det är en ytterst osäker person som utnyttjar en annan människa för att känna sig stor och stark. Han trycker ner dig för att själv känna sig lite bättre. Det är ett riktigt otäckt beteende.


     


    Jag förstår nu på dina snare inlägg att han (och du) var väldigt ung när ni träffades. Det är klart att man förändras en hel del mellan 16 år och 23, men det försvarar inte att man utnyttjar en annan människa för att man själv inte vet vad man vill. Om han vill göra slut så får han ju stå för det beslutet, inte göra slut-bli ihop-göra slut-bli ihop i all oändlighet. Du förtjänar mycket bättre än så!!

  • Plätti­s
    Äldre 28 Feb 12:38
    #12

    Emem: Oavsett om du är så arg och besviken på honom att du inte vet vad du ska göra, fastna inte i dejtingside-träsket. Jag tror att du är medlem där för att få den bekräftelse du inte får från din sambo. För många år sedan gjorde jag samma sak (vi gjorde slut kort därefter). Det kanske hjälper för stunden, men det är inte det man behöver i det långa loppet. 

    Med hjälp av lite huvudräkning fick jag fram att din sambo är 23, och även om hans beteende inte ska ursäktas så förstår jag hans beteende. Samma för dig, att ni varit tillsammans från du var 19 till 26 (om jag räknat rätt, huvudräkning är inte min starka sida) kan göra att det blir kris i förhållandet när man inte vet vem man själv är utan den andra. Att han tar ut det genom att vara otrogen är däremot inte okej.

  • Äldre 28 Feb 19:32
    #13

    #11: ja, jag har faktiskt sagt att jag har ett konto där nu och skojar väl som mest bort det. Jag hoppas det känns lite för honom iallafall.. Trots att han inte är den svartsjuka typen. #12: Ja, jag har bara suttit på den idag. Kändes som upplyftande när så många blev intresserade av en (även om dom nu säkerligen är desperata många av dom) för då får jag som bekräftat att jag KAN få annat. Ska ta bort den ikväll redan. Jag vet inte hur vi ska lösa detta. Skrev ett sms till honom under dagen att vi inte behöver ta upp det på hemmaplan (eftersom det tydligen inte fungerar) och kan vänta med den diskussionen till nästa terapisamtal. Då blev han som vanligt mot mig igen.. Kan stämma att han tappat bort lite sig själv då vi varit med varann sen han var så pass ung. Det tror jag absolut. Men det måste ju finnas andra sätt än att vara bitter, arg och eventuellt otrogen (för det vet jag ju inte säkert än egentligen).. Försöker att inte tänka på det så mycket just nu. Jag har bara ingen ork.

  • Äldre 3 Mar 12:37
    #14

    Så här är det -du måste sätta hårt mot hårt.

    Vill han spela hård, ja då ska du spela minst lika hård. Ursäkta min hårdhet, men du behöver verkligen få höra det här av en annan - ja han har varit otrogen.

     Du ska nu tala om för honom att du "vet allt" (du vet ju inte det, men de funkar, tro mig, att säga så), att han ska flytta ut, att du inte vill ha något med honom att göra.

    Då får han sig en rejäl tankeställare, för då vet han att du kan vara så hård och att du inte accepterar något.

    Du kommer få se hur beteendet blir efter att du strängt sagt alla dessa saker. 

    Flyttar han ut - då har han valt, och du får själv en riktig bekräftning att han har varit otrogen. 

    Bönar han och ber på sina bara knän - han kan fortfarande ha varit otrogen, men de är en bevis på att de är hans sista chans, och att du själv säger "en chans och inget mer"

    Hoppas du förstår, rätt ska vara rätt, jag säger inte det här för att vara ond. Utan det här är de bästa sättet att göra. Såklart lider jag med dig.

    STYRKEKRAMAR 

  • Äldre 3 Mar 13:56
    #15

    Jag håller med Lisabell. Förhållandet i dethär skedet verkar inte gå att rädda, så det blir ju lite som en sista chans för honom att WAKE UP. Och om han inte gör det, så är han inte tillräckligt bra för dig. Ingen förtjänar såntdär.
    Mitt ex var precis samma, lögner här och lögner där, man visste inte vad man skulle tro. Så fort man ifrågasatt något så var man för svartsjuk, inbillningssjuk, kontrollerande etc. Till sist mådde jag så dåligt att jag blev djupt depprimerad och fick verkligen kämpa för att komma ur det, vill inte se det hända dig. Du gör rätt och han beter sig misstänksamt och respektlöst!
    Hur skall du kunna lita på honom om han gör sånadär saker? Tillit och ärlighet, det är ju enormt viktigt.

    Jag förstår att det är jobbigt att släppa honom, ni har ett barn tillsammans och du älskar honom. Men hur skall det annars bli bättre, hur ska han vakna upp och inse att man kan inte hålla på sådär? Sånadär saker sätter sina spår! Du verkar som en klok kvinna som är realistisk, du ska tro på dig själv och din magkänsla.

  • Plätti­s
    Äldre 3 Mar 16:39
    #16
    Emem skrev 2014-02-28 19:32:01 följande:
    #12: Ja, jag har bara suttit på den idag. Kändes som upplyftande när så många blev intresserade av en (även om dom nu säkerligen är desperata många av dom) för då får jag som bekräftat att jag KAN få annat. Ska ta bort den ikväll redan. Jag vet inte hur vi ska lösa detta. Skrev ett sms till honom under dagen att vi inte behöver ta upp det på hemmaplan (eftersom det tydligen inte fungerar) och kan vänta med den diskussionen till nästa terapisamtal. Då blev han som vanligt mot mig igen.. Kan stämma att han tappat bort lite sig själv då vi varit med varann sen han var så pass ung. Det tror jag absolut. Men det måste ju finnas andra sätt än att vara bitter, arg och eventuellt otrogen (för det vet jag ju inte säkert än egentligen).. Försöker att inte tänka på det så mycket just nu. Jag har bara ingen ork.
    Desperata kanske inte är rätt uttryck, jag skulle beskriva det med helt andra ord efter mina erfarenheter under min korta tid på dejtingsidor... Gubbar äldre än min pappa skrev snuskiga meddelanden och jag blev erbjuden både det ena och det andra. Usch. 

    Det kan nog vara en bra idé att spara diskussionen till ni träffar er terapeut, då har ni båda tid på er att tänka igenom vad ni vill och känner. 

    Huruvida du ska sätta hårt mot hårt som någon skrev i tråden vet jag inte om det är en bra idé. Åtminstone skulle inte jag ha kunnat göra det. Det är viktigt att känna vad som är okej för dig, vad du kan acceptera, men om du känner att du kan förlåta honom och ni kan gå vidare efter den här fnurran på tråden så är det inget fel med det. Jag och min sambo har under våra fem år ihop rykt ihop så illa att jag flera gånger varit övertygad om att det skulle innebära slutet. Men istället har vi lyckats lappa ihop förhållandet och kunnat bygga vidare på en starkare relation där vi båda vet var vi har den andra.

    Men man ska inte acceptera att bli överkörd och illa behandlad. Då ska man sätta ner foten och säga ifrån. 
  • Äldre 3 Mar 21:21
    #17

    Vilken fruktansvärt jobbig situation för dig. Om han är otrogen eller inte vet bara han själv, men det du beskriver talar definitivt inte till hans fördel. Jag kan inte låta bli att undra hurdan han är mot er dotter? När han bara drar så där, tänker han då på henne och hur hon känner? Vilka tankar väcker det hos henne att pappa är arg och bara försvinner? Jag är inte på något vis ute efter att ge dig dåligt samvete över din dotter, men barn märker, de märker mer än vi tror. (Det vet du säkert redan och som mamma själv lider jag med dig). Men så som du beskriver hans beteende mot dig så kanske du skulle fundera på om inte du och din dotter har det bättre och tryggare utan honom.

    Festar han och är iväg mycket? Att hota med att göra slut så fort man inte vill ta en diskussion låter oerhört barnsligt och elakt. Att han är 23 år är enligt min åsikt ingen ursäkt för något, i det här landet är vi myndiga vid 18 och är man dessutom förälder får man faktiskt tänka till både en och två gånger innan man är så egotrippad som din sambo verkar vara när han inte bryr sig om dina (och dotterns?) känslor.

    Det är en fruktansvärd pärs och PINA att göra slut och lämna någon, det vet jag också. Men man klarar det och det blir BÄTTRE och BÄTTRE ju mer tiden går. Jag själv och en vän till mig har båda lämnat förhållanden som startade i lika unga år som ert och varade lika länge, men man är starkare än man tror. Kanske kan man hitta tillbaka till varandra i framtiden om det är det rätta. Men nu, som någon klok här ovan skrev, låt inte den du älskar sätta sig på dig på det här viset.

    Styrkekramar 

  • Anonym (Frågo­r)
    Äldre 4 Mar 02:52
    #18

    Usch, vilken jobbig din situation är! Tyvärr pekar ju precis allt på att din sambo faktiskt har varit otrogen.Frågan är bara hur länge, och med hur många.

    Jag vill ställa dig några frågor: Kan du förlåta honom? Om han på ett moget sätt kan erkänna, be om förlåtelse och bete sig som en vuxen man, för även om han är väldigt ung är han en man och papopa därtill! Hur känner du inför att fortsätta leva med honom om han visar dig den respekt du förtjänar? Kan du, om han erkänner och ber dig om förlåtelse, fortsätta leva med honom? Om du gör det, kan du levsa med honom utan att ständigt snoka i mobiler och datorer, hålls ett vakande öga över allt han gör?

    Jag tycker det är viktiga frågor, som du måste fundera över. Jag tänker inte säga vad jag tycker du ska svara på frågorna, det är självklart helt upp till dig. Men det är mycket viktigt att du funderar över dem! Jag kan säga så mycket som att jag själv varit i din situation och ställt mig själv de här frågorna, men för att inte påverka dig talar jag inte om vad svaren blev. Men jag gör gärna det när du själv funderat färdigt!

    Du får gärna återkomma med svar, det blir kanske lättare att ge dig råd om vi får veta vad du tänker dig för framtiden.

    Tills dess vill jag bara säga att du inte ska hålla på med datingsidor, det kan inte leda till något bra när du mår som du gör nu!. Om du vill prata med någon finns det bättre sidor, den här t ex! Vill du, så skickar jag gärna ett privat meddelande och så kan du prata med mig om det är det du saknar. Jag är mycket äldre än du, men det behöver inte vara en nackdel, tvärtom! Glad Och jag har som sagt varit i samma situation som du, jag kan gärna berätta om det men jag vill inte göra det här, inte just nu i alla fall. Hoppas du förstår!

    Många varma kramar! {#emotions_dlg.flower}

  • Anonym
    Äldre 4 Mar 07:14
    #19

    Skulle kunna skriva en långt inlägg på hur jag ser på det, men skriver i stället väldigt kort.
    För din, han och speciellt erat barns skull....så tycker jag att ni bryter. Försöker reda ut det praktiska vad gäller en separation som två vuxna, sedan får tiden utvisa om ni hittar tillbaka. Är ni menade för varandra så kommer ni göra det men i det här läget är det nog ingen mening att försöka få ordning på soppan.

    Du mår inte bra, han mår inte bra och ni har ett barn som märker mer än man kan tro. Försök komma på fötter, du är sårad och det tar tid innan en tillit kan komma tillbaka. Lever man i en relation ska man inte behöva bevisa för varandra att man inte har varit otrogen eller gjort andra dumma saker, det är inte sunt ett sunt förhållande......

    Önskar dig lycka till och vet exakt vad du går igenom, men det blir bättre med tiden. Va stark och gör ett beslut som är baserat på situationen och ert barn. Det är inte alla gånger det bästa att hålla fast i en relation för barnen skull.  Lycka till, styrkekramar till dig <3

  • Äldre 4 Mar 21:14
    #20

    Tack för era svar... Ja, jag vet fortfarande inte om han varit otrogen. Han säger gång på gång att anledningen till att han blir upprörd när jag tar upp det är för att han känner sig så påhoppad när han inte gjort något. Han säger att han ALDRIG skulle göra så mot mig för han är inte sådan som person. Själv är han inte alls svartsjuk. Han säger det inte högt men jag tror att han nästan tycker att det är bra att jag får lite bekräftelse från annat håll genom sidan. Han säger att han tyvärr inte kan stoppa mig om jag väljer att träffa någon annan men att han hoppas att jag väljer att stanna med honom. Förstår inte hur han kan vara så storsint när det kommer till sådant där... Han är en underbar pappa. Han älskar sitt barn över allt på denna jord och det märks. Och ja, det är förjävligt när våra problem går ut över vårat barn. Det är därför vi söker hjälp nu. Problemet är att jag tror att jag fastnade i "dejtingträsket". Jag vill inte träffa någon, tror jag, men det är svårt att låta bli att logga in där när man får så mycket bekräftelse som jag känner att jag inte fått på länge. Började prata med en kille där som bor i närheten tillochmed men jag måste sluta prata med honom nu. Han har börjat tycka om mig på annat plan så att säga och jag gillar väl det faktum att han är så annorlunda mot mig jämfört med min sambo. Men han är nog inte medveten om att jag är upptagen och hoppas på att få träffa mig och jag kan inte göra det. Jag får dåligt samvete av att bara skriva med han och ändå kan jag inte lägga ner det... Jag måste sluta nu!! Det är ju som en drog... Om han skriver mer så tänker jag inte svara. Hur frestande det än är... Jag måste lösa mitt nuvarande förhållande innan jag fastnar för någon annan.

Svar på tråden Jag vet att han har varit otrogen...