• Anonym (Fast i mitten)

    Barnbråk mellan syster och kusin

    Hej alla bt-medlemmar!
    Har hamnat i ett litet dilemma eller svår situation. det rör inte direkt bröllop men har sett flera trådar som inte gör det här så jag hoppas det är ok. Detta kan också komma att påverka ett kommande bröllop i släkten. Det är så att min syster och vår kusin (som vi står väldigt nära) hamnat i ett stort bråk och är osams, talar nu inte alls med varandra.

    Det började med att vi på ett släktkalas pratade om barn några stycken. Min syster och hennes fästman försöker skaffa barn och min syster önskar sig hett en dotter, det var bland annat detta diskussionen handlade om, olika kön på barnen, ultraljud, om man vill veta könet med mera. - Tänk om det visar sig vara en kille då? frågade vår kusin då. -Då gör jag bara abort, svarade min syster. Detta gjorde kusinen jätteupprörd och hon sa då argt att hon hoppades att min de (min syster och fästmannen) aldrig skulle få några barn alls då de inte förtjänade det. Ganska kort efter det lämnade båda parter kalaset och sen dess har det varit lite småtjafs på Facebook där de båda skrivit om varandra, men inte till varandra. Känns också som om släkten delar upp sig på två sidor ang. detta.

    Nu till mitt problem, jag vet inte riktigt hur jag ska tänka kring detta. Jag vet inte hur hon egentligen skulle göra om hennes framtida barn visade sig vara en pojke, känslorna förändras väl när man väl ser den lilla i magen? Samtidigt har hon ju rätt att göra som hon själv vill med sin kropp och framtid Jag kan också tycka att min kusin var lite väl hård när hon önskade dem barnlöshet, något som är väldigt jobbigt och som hennes egen mamma gick igenom en lång tid innan hon föddes. Helst vill jag att de två (och nu alla andra) sa bli sams igen och lägga det bakom sig men det känns som båda sidor söker sympati hos mig. Hur tänker ni kring de deras olika agerande? Har nån mer "fel" eller "rätt"? Hur kan jag medla mellan dem?
    Tacksam för svar. 

  • Svar på tråden Barnbråk mellan syster och kusin
  • Sörön10

    Ett väldigt knäppt uttalande. Verkligen. Men men. Är väl deras val. Antar att de tänker gå igenom provtagning tidigt i graviditeten för att få reda på kön då. Efter rul är det ju lite tajt om tid. Har också svårt att tro att man väljer att göra abort runt v 18.., är väl där omkring man måste ha Socialstyrelsens tillstånd också.. Dillar mest en massa nu. Själv hade jag nog reagerat med typ "du är ju helt dum i huvet" och nåt. Hon kan ha en massa tankar och föreställningar innan men vet inte hur det kommer bli när dom väl står där.


  • Anonym (Fel!)

    Det var hårt sagt av kusinen, men hon sade det nog i affekt, som Sörön10 säger. Då tycker jag faktiskt det är värre säga att man gör abort om barnet har "fel kön", för det låter ju mer som att  din syster verkligen tänkt över det och menar det.

    Abort ska inte göras för att fostret har "fel kön", det ska göras om det är något allvarligt fel på barnet eller om mamman riskerar livet genom att bära ch föda barnet. De är enda gångerna abort är försvarligt. Livet startar vid befruktningen och  abort är, om inte mord så ett avslutande av vad som skulle ha blivit liv, alltså fel.

    Men jag vet att jag är ganska ensam om den åsikten, och 35 000- 40 000 kvinnor om året håller verkligenn inte med mig. Gråter

  • Anonym (Fel!)

    Oj jag glömde ju svara på din fråga! Hur du ska tänka kring detta kan ingen tala om för dig. Hur ställer du dig till abort beroende på kön? Tycker du det är okej att göra abort för att barnet är av "fel kön"? I så fall är det ju inget att fundera över.

    Men du verkar inte tycka det är okej, och då åste du ställning utifrån den åsikten. Det är klart att det är lite väl hårt att önska att din syster ska bli barnlös, men det sades som sagt förmodligen i affekt.

    Samtidigt; tänk om din syster bir gravid flera gånger och det varje gång visar sig vara en pojke och hon gör abort. Skulle du tycka det vore okej om hon gjorde abort efter abort, varje gång enbart för att barnet har "fel" kön? Jag vet att detta låter hårt, men jag skulle hellre se att en kvinna blev barnlös än att hon gjorde en massa abort enbart beroende på barnets kön.

  • Js Fästmö

    Förstår din kusins reaktion. Men två vuxna människor och en hel släkt som håller på och välja sida??! Nej, väx upp och be dem avregga sig från facebook om de ska ge pikar och fjanta sig. Försök hålla dig utanför bara så får de ta ansvar för sina barnsligheter själv.

  • Anonym (Fast i mitten)

    Tack för era svar. Vet inte hur genomtänkt det är från min systers sida. Hon är ju inte gravid än och som sagt ser man ju könet rätt sent, då är ju fostret rätt stort och lär kännas i kroppen. Vet inte om min syster vet om dessa fakta. Anonym (Fel!): Jag delar inte alls dina åsikter i abortfrågan så därför blir det svårt för mig att diskutera det. Tycker att de abortlagar vi har i Sverige är bra. Js fästmö: Menar du att jag ska växa upp? Ja, det är ju inte alla i släkten som håller på men en del, hennes sida och vår så att säga (våra pappor är bröder). Men ja, det är sjukt, men det har blivit lite hätskt och infekterat, ingen av dem vill backa. Vill på ett ett strunta i allt men samtidigt lösa det.

  • Alyllyra

    Jag förstår dina känslor, men eftersom både din kusin och din syster är vuxna så ligger det inte på ditt ansvar att lösa detta. Det är helt och hållet upp till dem själva.

    Själv skulle jag nog tagit en neutral position i frågan. Inte kommenterat sakfrågan, utan snarare varje gång någon tagit upp det att "det där får du prata med henne om, det är ni som har en konflikt och inte jag". Om du tycker att de beter sig orimligt så säg det gärna till dem.

    Det måste kunna vara ok att ha olika åsikter i en fråga utan att bli totala ovänner. De tycker ju säkert om varandra innerst inne och avsett hur ogenomtänkta deras respektive reaktioner var så måste de ändå kunna acceptera varandras olikheter. Om du verkligen vill medla så bjud hem dem och låt dem prata ut med dig som moderator. Annars får de lösa det där själva tycker jag.... 

  • kouki

    Personligen tycker jag att det är otroligt märkligt att din kusin känner sig angelägen om att lägga sig i hur din syster ser på sin privatsak. Man kan säga "jag håller inte med om att det är lämpligt att göra abort av den anledningen" men att gå igång och bli arg, det förstår jag verkligen inte. 

    Som ovan skriver hade jag hållt mig neutral, fram till eventuellt bröllop som äger rum i sådant fall. Om de fortfarande håller på då, så hade jag först pratat med dem envar för sig och förklarat att nu får de hålla god ton mot varandra för din skull, på ett lite mer manipulativt sätt kanske :P 

  • Solkärlek

    Oj, jag  vet inte riktigt vart jag ska börja. Hur ser du själv på den företeelsen att en människa kan tänka sig göra abort om barnet är av "fel" kön? Om du vill medla mellan dina släktingar är det nog bäst att du själv vet var du står först. Sedan tror jag som flera har skrivit innan att det kanske är bäst att de som är direkt berörda löser sina konflikter själva, men om de ber dig om råd och vad du tycker så har du då möjlighet att säga din åsikt (och därför är det bra om du själv vet var du står innan du ger dig in i ett samtal om en så infekterad fråga).

    Själv blev jag uppriktigt chockad över att man ens kan tänka sig att abbortera ett barn på grund av en sådan sak. Mina tankar gick till länder där motsatta förhållanden råder, där det bara är pojkar som räknas och där man lämnar flickor på sopptippar för att det är av "fel" kön. Tycker det är samma tankesätt och att det är otroligt kärlekslöst. Även om din syster inte skulle göra abort när hon väl blev gravid visar hon ett väldigt omoget beteende genom sitt uttalande. Därför håller jag mer med din kusin, att vara förälder är ingen rättighet, att få ett barn är en gåva. Vi kan inte styra våra barn, vad de ska ha för intressen, vilken sexualitet de ska ha, vilket jobb de ska ha i framtiden och så vidare. Vad jag menar är: man får det man får. och enligt min mening är det ens förälders uppgift att älska sitt barn oavsett vad det är för individ. Vet du varför hon så gärna vill ha en flicka? Jag undrar om det är för att hon lättare kan identifiera sig med sitt barn och vill att det ska vara "flickigt". Men vad händer då om hon får en flicka och den beter sig som en pojke? Jag undrar om hon ens har tänkt i de banorna. Det är såklart svårt för dig att svara på, jag blev bara så paff av resonemanget att jag var tvugen att svara på det här inlägget. Hoppas du inte tyckte det var för hårt skrivet, försökte bara svara på din fråga om hur vi tänkte kring det som inträffat.
     

  • Anonym (Fel!)
    Anonym (Fast i mitten) skrev 2014-02-16 01:41:45 följande:
    Tack för era svar. Vet inte hur genomtänkt det är från min systers sida. Hon är ju inte gravid än och som sagt ser man ju könet rätt sent, då är ju fostret rätt stort och lär kännas i kroppen. Vet inte om min syster vet om dessa fakta. Anonym (Fel!): Jag delar inte alls dina åsikter i abortfrågan så därför blir det svårt för mig att diskutera det. Tycker att de abortlagar vi har i Sverige är bra. Js fästmö: Menar du att jag ska växa upp? Ja, det är ju inte alla i släkten som håller på men en del, hennes sida och vår så att säga (våra pappor är bröder). Men ja, det är sjukt, men det har blivit lite hätskt och infekterat, ingen av dem vill backa. Vill på ett ett strunta i allt men samtidigt lösa det.
    Jag tycker inte vi ska ändra på våra abortlagar, även om jag personligen tycker abort är fel så måste möjligheten naturligtvis finnas för de som inte tycker som jag (fast kanske har vi lite väl hög gräns för när abort får göras, man kan rädda barn allt tidigare så gränsen "suddas ut" lite grann. Men som sagt, det är ändå bra att möjligheten finns) Hellre att man kan göra en säker abort på sjukhus än att kvinnor ska gå till kvacksalvare eller försöka utföra abort själva och nästan dö. Och jag vill inte döma någon som gjort abort, det var inte meningen att låta så om jag gjorde det.

    Jag tycker bara det är sorgligt att det i ett så litet land som Sverige görs så otroligt många aborter. Men det är ju en helt annan diskussion, jag är ledsen att jag ens tog upp det här.

    Som Solkärlek säger tror jag nog att du måste fundera på hur du ställer dig i den här frågan innan du kan försöka medla, det är ju ändå en ganska allvarlig fråga. Även om man tycker abortlagarna är bra och vill behålla dem precis som de är måste man ju kunna ha synpunkter om man tycker abort pga "fel kön" är "okej" eller inte. Det finns många tillfällen då man kan tycka att abort är helt okej, men jag anser ju inte att "fel kön" är ett sådant tillfälle. Sjukdomar hos fostret kan ju vara ett sådant, men verkligen inte könet. Det är ju helt sjukt att man ens kan tänka i de banorna.

    Jag har hört att de flesta sjukhus inte talar om könet förrän det är för sent att göra abort, just för att man inte ska kunna göra abort pga könet, men jag kan ju ha fel där.
  • AnnelieK

    Om du vill medla eller inte är upp till dig. Kanske kan vara bra att ta ett snack med dem bägge var för sig först och fråga din syster om hon verkligen menade det hon sa ex. Så du som medlare får lite "kött på benen" om det skulle spåra ur när du väl försöker medla. En sak som slog mig ang din kusins uttalande: har hon egna barn än? Eller kan det vara så att hon är ofrivilligt barnlös och därför reagerar som hon gör? Det kan man givetvis göra oavsett om man har barn eller inte.

  • kitkät

    Om man kan tänka sig att göra abort för att det är "fel" kön, så håller jag med din kusin, då förtjänar man inte att få barn.

    Och förövrigt håller jag med om allt "Anonym (Fel!)" skrivit tidigare.

  • TheD

    Abort är inte fel att göra, har själv gjort det. Men att göra abort pga fel kön är...jag vet faktiskt inte vilket ord jag ska välja. Man gör det bara inte! Visst jag måste få en flicka men inte kommer jag att hata barnet om det blir en pojke.
    Don't fight other peoples battles. Låt dessa personer ha sina åsikter. Den reaktion din kusin fick kan jag förstå för jag kan säkert säga nått liknande. Kan det vara så att kusinen själv inte kan få barn?

  • Kalaspinglan

    Jag tycker du ska hålla dig undan deras konflikt. Vägra ta ställning för någondera, helt enkelt. Om nån propsar på stöd så tycker jag du ska säga "det där får ni reda ut själva, jag har ingen åsikt".

    Själva sakfrågan kan man ju tycka vad man vill om, men lite löjligt tycker jag det är att göra detta till en släktfejd. Det finns folk som säger korkade saker, och folk som hakar på "grälinviter" lite väl lätt, men man kommer lättast undan om man inte lägger sig i precis allt folk säger.

    Man kan inte rädda hela världen, och din syster och kusin är väl vuxna människor som ska klara av att reda ut sina gräl själva?

    Jag hade tidigare en tendens att hamna i mitten av folks gräl, men jag har slutat engagera mig i andras konflikter och säger rakt ut att jag inte vill lyssna på "förtal" om någon. Visst kan man tycka det är synd om två personer grälar eller inte kommer överens, men det är inte så mycket att göra åt.

  • Anonym

    Hade det varit min syster hade jag direkt berättat för henne vilken idiot hon är.
    Mängder av par kämpar för ett barn ofta utan att lyckas...det är en gåva, en ovärderlig gåva att få ett barn.

    Håller faktiskt med din kusin. Om man är självisk nog att slänga ur sig en sådan omogen sak är man inte värd lyckan att få bli förälder.
    Det är min åsikt...och jag blev riktigt förbannad nu.  Skrikandes

Svar på tråden Barnbråk mellan syster och kusin