• Äldre 4 Oct 09:26
    15704 visningar
    25 svar
    25
    15704

    Fler med att ha "the love of your life" från ett annat land? (Min sambo är Australiensare)

    Heej alla BT:are! 

    Jag har varit tillsammans med min australiensare i två års tid och hunnit med att bo både i Stockholm och Sydney med min kille, M. Sedan slutet på augusti bor vi dock i Helsingborg där jag nu studerar på universitetet och M pluggar svenska på SFI. Vi är inte förlovade ännu då M gärna vill hålla på "det är killen som ska fria"-traditionen och jag går i väntans tider, haha. Jag älskar i alla fall honom helt galet mycket och är övertygad om att han är min soulmate!

    Det vore väldigt roligt att komma i kontakt med andra personer som har en partner från utlandet! Det är så mycket som gör ett förhållande med en utländsk person annorlunda. Jag tänker spontant på eventuellt ofrivilliga distansförhållanden, uppehållstillståndsprocessen, kulturella och språkliga skillnader, jobbjakten och det oundvikligt långa avståndet mellan familj och vänner för ena personen i förhållandet. Så om du har en utländsk partner får du gärna skriva en rad eller tio Skrattande

    Jag kan inleda med min story. Jag träffade min aussie kille M i Sverige september 2011. Allt kändes rätt mellan oss från början så efter bara 1 vecka blev vi tillsammans och efter ytterligare 1 vecka flyttade vi ihop i en lägenhet som vi hyrde i tredje hand via Blocket i Stockholm. Då M hade svårt att få jobb pga att han inte kunde svenska, började hans pengar snart sina iväg. Därför flyttade vi i januari 2012 till Sydney, Australien där vi bodde tillsammans under 1 års tid. Vi jobbade båda där men vi insåg dock rätt snart att det var i Sverige vi verkligen ville bo. Dels för att M gillade Sverige mer än Australien och dels för att jag verkligen ville börja studera på universitetet. Målet blev för M att spara pengar inför en framtida permanent flytt till Sverige, så att han skulle kunna försörja sig i ca 1 års tid medan han lärde sig svenska och sökte jobb.

    Mitt visum gick ut i januari 2013 så efter ett år utomlands kom jag tillbaka själv till Sverige och vi inledde ett 6 månader långt distansförhållande. I juni 2013 flyttade M äntligen till Sverige och vi bor sedan slutet på augusti i Helsingborg där jag nu studerar på universitetet och M lär sig svenska på SFI. M har ett tillfälligt uppehållstillstånd som gäller i 2 år och vi får därefter ansöka om ett permanent uppehållstillstånd åt honom. Han har sökt en del jobb men inte fått napp ännu men jag hoppas verkligen att han får ett jobb innan året är slut. Han har en bakgrund inom IT så förhoppningsvis finns det möjligheter till jobb trots att han inte kan svenska flytande.

  • Svar på tråden Fler med att ha "the love of your life" från ett annat land? (Min sambo är Australiensare)
  • Äldre 23 Oct 15:51
    #11

    Jag var tillsammans med en aussie i nästan 4,5 år och han kom till Sverige för min skull. Han hade ingen utbildning och gillar inte skolan och har fortfarande inte lärt sig så bra svenska (nu har han bott här i 8 år). Det är en hel del skillnader mellan aussies och svenskar faktiskt.
    Nu är vi inte tillsammans mer och han är gift med en annan, men han vill inte flytta tillbaka till Australien.
    Jag har numera en svensk fästman. Det är roligt att ha en australiensisk kille, men det är lättare att ha en svensk! Och man har mer gemensam bakgrund.

  • MimmiP­igg
    Äldre 23 Oct 19:32
    #12

    Åh! Vad kul med en tråd med andra som har hittat kärleken från ett annat land!
    Jag snubblade över en engelsman tidigare i år, eller rättare sagt, han snubblade in i min mamma!
    Han hade köpt ett hus i en grannby till mammas (långt in i de norrländska skogarna) och hade fått tips om en loppis i en annan by, men svängde fel och hamnade på min mammas!
    Så några månader efter att de träffats och blivit goda vänner så kom jag upp och hälsade på i Maj, och sen dess har vi varit oskiljaktiga. 

    Vi planerar nu en förlovning och ska om vi får pengar och logistik att gå ihop gifta oss nästa sommar!

    Helt ärligt så hade jag väl inte direkt trott att jag skulle möta min själsfrände i mammas soffa, haha
    Men, vi känner båda att vi har hittat rätt, och min mamma och styvpappa kände på sig redan i början när de träffade J att vi säkerligen skulle falla pladask haha

  • Äldre 23 Oct 19:46
    #13

    Hej! Så kul att läsa om allas berättelser! Jag och min blivande (kurd från irak) jobbade tillsammans i 2 år från 16årig ålder och var jättebra vänner, våra föräldrar bodde (och bor fortfarande)i samma kvarter i helsingborg. Efter några år hittade vi en annan kärlek för varandra och blev ett par som började med distansförhållande i 6 mån innan vi flyttade ihop i Göteborg. Nu har vi varit ett par i 3,5 år och förlovade i 2, har en dotter på 14 månader och planerar ett syskon och bröllop i augusti! Mycket på gång! Vi vigdes inom islam för 1,5 år sedan men planerar nu ett "mixbröllop", kyrklig vigsel som hålls av en präst och en imam! Hans familj är så lyckliga över vårt förhållande och dotter, våra föräldrar kommer överens men har inte så mycket gemensamt så det är fortfarande lite stelt när vi ses alla men det släpper väl någongång... hur är förhållandet mellan era föäldrar? Hur planerar ni bröllop? Vi kommer ha mycket fokus på "två kulturer" på bröllopet, så roligt! Mycket typiskt svenskt och mycket kurdiskt så det kommer bli spännande och minnesvärt för båda kulturer!! Kram till er alla

  • Äldre 23 Oct 23:20
    #14

    Hej! Vilken rolig tråd !!! Jag träffade min blivande man för 15 år sedan , han är ifrån Skottland . Vi har varit förlovade i 13år :). Vi bor sedan 10 år tillbaka i Sverige efter att ha bott i Holland & Skottland .

  • Vickan­J
    Äldre 1 Nov 15:08
    #15

    Jag träffade min blivande man i Stockholm. Han kommer från Tunisien och vi har nu varit tillsammans i lite mer än ett år. Förlovning på ettårsdagen i Tunisien, tillsammans med hans familj och vänner. Det var lite magiskt.

    Men nu får jag leva utan honom i tio månader. Han är kvar i Tunisien efter att vi sökt uppehållstillstånd. Är inne på den andra veckan nu. Det känns som en evighet.

    Hur har ni klarat er igenom den eviga väntan på ett UT?
    Någon som har lite råd?

    Ha en trevlig helg! :)

  • amerik­a
    Äldre 1 Nov 15:40
    #16
    VickanJ skrev 2013-11-01 15:08:30 följande:
    Jag träffade min blivande man i Stockholm. Han kommer från Tunisien och vi har nu varit tillsammans i lite mer än ett år. Förlovning på ettårsdagen i Tunisien, tillsammans med hans familj och vänner. Det var lite magiskt.

    Men nu får jag leva utan honom i tio månader. Han är kvar i Tunisien efter att vi sökt uppehållstillstånd. Är inne på den andra veckan nu. Det känns som en evighet.

    Hur har ni klarat er igenom den eviga väntan på ett UT?
    Någon som har lite råd?

    Ha en trevlig helg! :)
    Min fästman och jag har oxå varit ifrån varandra i långa perioder under väntan på UT. 8 månader tog det för oss, det skulle ta 3-4 månader...

    Han har som tur var kunnat resa fram o tillbaka då han kan resa viseringsfritt och stanna i max 90 dagar. Plus att jag har varit o hälsat på honom.

    Annars är mina råd att ha mycket kontakt med varandra! Vi har pratat på telefon så gott som varje dag, setts på skype, skickat e-post och sms med bilder på alla vardagliga ting: vilken färg jag målat naglarna i, vilket väder det är ute, kaffekoppen osv. Han ville gärna ha ett foto på mig varje dag så han kunde veta hur jag såg ut just nu. Sånt är viktigt; att känna att vi är nära varandra fast vi inte är det.

    Om din fästman inte kan komma t Sverige, kanske det är lättare för dig att åka t honom? Man behöver träffas under väntan oxå, det blir mycket svårt annars.

    Lycka till!!!
  • Äldre 1 Nov 17:55
    #17

    Oj vad spännande, mitt första inlägg på bt! Jag hoppar in här. Min blivande är från Irak och har bott i Sverige i fem år, varav vi varit ett par i fyra. Jag är svensk. Vi har varit förlovade i två månader och gifter oss här i Sverige nästa sommar, underbart! 

  • Äldre 18 Dec 02:30
    #18

    Kul att läsa!
    Min blivande man och jag träffades i Nz 2011. Jag hade tidigare bott i Australien i 1 år och for därefter på en resa till Nz, där också mr right fanns.
    Han är från Usa och väntan att både få uppehållstillstånd och ha distansförhållande är inte det roligaste jag har gjort.

    Det som är roligt är att i tidigare förhållanden så har jag alltid tänkt; är detta allt som finns? Finns inte den rätte där ute?

    folk runt om mig har sagt att det finns inget som heter den rätte.
    Men jag har funnit honom.
    Nu planerar vi för att gifta oss till sommaren i Usa. så småningen kommer vi förmodligen att flytta över dit också.

  • Äldre 20 Jan 14:09
    #19

    Jag är gift med en kanadensare, R. Vi träffades online över Xbox Live för nästan exakt 3 år sedan och blev direkt bästa vänner. Vi höll ständig kontakt och pratade med varandra så ofta vi bara kunde på MSN och Xbox. Tidsskillnaden (6 timmar) gjorde det lite komplicerat, och jag brukade stanna uppe extra sent och gå upp extra tidigt för att få lite extra tid med honom.


    När vi träffades var jag redan i ett förhållande, men med tiden kom jag och R varandra närmare och efter 6 månader insåg vi båda att det var mer än bara vänskap, så jag flyttade tillbaka hem och vi inledde ett förhållande, det var i juli 2011. Efter 1½ månad åkte jag och hälsade på honom precis utanför Toronto i en vecka. Det var rätt självklart att vi var perfekta för varandra, och jag hälsade sedan på två gånger efter det, december 2011 och augusti 2012, sedan hälsade han på i december 2012. Vi började även då planera för ett bröllop i augusti 2013, och i samband med det, ungefär 1 månad före bröllopet, fick han uppehållsstillstånd här, så nu bor vi tillsammans i Sverige.


    Det är rätt kul faktiskt, jag har aldrig tidigare kunnat tänka mig att ha ett långdistansförhållande då det verkar vara för jobbigt. Och egentligen var det inget jag planerade, utan det bara hände, vilket jag är glad för. Det var en jobbig resa att komma till det stadie vi är i nu, men om jag kunde göra om det skulle jag inte ändra något.

  • Äldre 8 Oct 14:38
    #20

    Min fästman to be är sydafrikan, vi bor här i Kapstaden just nu :) Har varit tillsammans i 2 år nu och bott tillsammans i 1,5 år. Håller på att söka uppehållstillstånd för honom för Sverige, men det tar tid med migrationsverket! 

    Är övertygad om att han är mitt livs kärlek, han är det bästa som har hänt mig! 

    Kul att höra era historier! Blir ju lite speciellt med bröllop och förlovning, traditionerna skiljer sig ganska mycket i alla fall för oss, vi kör en rolig kompromiss :) 

  • Äldre 9 Oct 09:45
    #21
    +1

    Min dam är från skåne.... räknas det :)


    Live free, ride free
  • Äldre 11 Nov 21:35
    #22

    Min kärlek är från Colombia.


    Vi träffades på en arbetsintervju när jag sökte jobb på hans restaurang. Hans kusin höll i intervjun och vi pratade och allt kändes liksom bra och sådär....var ganska nervös men kände ändå att det fanns liiiiite hopp om att få jobbet. I slutet av intervjun sa hon att hon skulle hämta sin kusin, som bland annat var kock och ägare för restaurangen..... hon var borta i vad som kändes som en evighet. Sedan kom hon tillbaka, småpratade lite och så hörde jag dörren öppnas, vände mig och fick se HONOM.


    Min första tanke var "han ska bli min", seriöst, det låter säkert galet men jag föll verkligen direkt! Aldrig varit med om en liknande "käftsmäll". Han kom fram och presenterade sig och jag blev helt stum. Efter intervjun tänkte jag att det är kört, han tänkte att jag var världens tönt som inte sa nånting och jag kommer ALDRIG få jobbet.


    Någon vecka senare ringde de och sa att jag fått jobb. var så glad. Skulle jobba som servitris, men vågade ju knappt titta på snyggingen när jag hämtade maten i köket för att bära ut till gästerna. Helt omöjligt. Kände mig så töntig, haha :p


    Sen en dag när jag var ledig, när jag stod inne på Ica och handlade, ringde telefonen. Jag svarade, det var hans kusin. 


    "Hej, hur trivs du på jobbet? Skulle du kunna tänka dig att jobba lite mer för en bättre lön? Det är inget svårt egentligen, jag tror du skulle klara det. Vi behöver lite hjälp i köket, i kallköket, typ fixa sallad, förrätter och desserter. Skulle du vilja det?"


    "Ja" svarade jag, mitt pucko, som inte ens kunde titta på mannen, hur skulle jag kunna jobba tillsammans med honom i samma rum hela dagarna!?!?!?!?


    Men det kom jag såklart inte på förrän vi lagt på.


    Dagen efter kom jag till jobbet, fick andra arbetskläder och pratade med the love of my life för första gången på riktigt.... han förklarade väl mest hur allt funkade och frågade lite om mig. Om jag kunde spanska tex. (hans svenska var inget vidare då så det slutade med att vi pratade en blandning av svenska, spanska och engelska) haha men det gick.


    Och nu i Juni gifter vi oss, och har redan en bebis och jag hade ett barn sedan innan, kan livet bli bättre?????


     


    Sorry för långt inlägg :p

  • Äldre 19 May 14:39
    #23

    Jag och min sambo träffade varandra när jag bodde i USA. Han kommer från Mississippi.

    Vi var båda och backpackade ensamma i Hawaii och träffades på en hostel BBQ. Vi höll ihop resten av resan, Hawaii hade nog aldrig kunnat bli så magiskt, för två personer som åkte dit ensamma och ramlade på varandra på det viset! :D Vi bodde i jungeln, badade under vattenfall och simmade med vilda sköldpaddor och delfiner! 

    Tiden gick, visum tog slut och nya lösningar var tvugna att hittas. Och till slut så! Han fick ett erbjudande att flytta från USA till England med sitt företag så då hade vi distans mellan Sverige och England medan jag pluggade. Fast vad kul är distans på en skala mellan 1-10 egentligen tänkte vi? Det är bara spännande i början ;) Så nu har han flyttat till Sverige för vår skull :)

    Nu njuter vi av alla bloopers som hör till internationell förhållanden. Någon annans älskling som trodde att pantmaskinen skulle äta upp honom när han stack in första burken?! :'D Om jag ändå bara hade det på film!! Haha!

    Nu går jag i väntans tider (dom är såklart konservativa i södern!) på frågan om vårt happily ever after som redan börjat! Samtidigt som vi planerar en hel framtid med familj, vart vi ska bo och allt som hör till.


    Om det finns någon mer här inne som pratar med sin älskade om att flytta tillbaka till USA får ni gärna skicka ett mail till mig här. Det är så mycket att tänka på, så många frågor.. Skulle va skönt o prata av sig med ett annat par i samma situation. Mina andra vänner "har sitt på de torra" för deras män bor ju redan här och har inte rötter någon annanstans, jag känner att dom förstår - men ändå inte!

  • Äldre 25 Jun 18:33
    #24

    Hej :)
    Även om denna tråd är 2 år gammal tänkte jag ändå fråga om lite råd. Jag och min pojkvän är i ungefär samma situation som er. Han är från Australien och vi har varit tillsammans i ungefär ett år. Jag har bott där i lite mer än ett år och jobbat, men i april kom jag hem för att mitt visum gick ut. Till hösten har jag sökt skola i Stockholm och han ska då komma hit och bo med mig. Han har tänkt söka ett arbetsvisum som gäller 1 år, men hur gör man sen när det går ut? Kan man förlänga det eller måste han ut ur landet för att ansöka om uppehållstillstånd? Hur svårt är det att få uppehållstillstånd?
    Tacksam för svar!

    Mvh Frida Lundström

  • madmox­xi1177
    Äldre 26 Jun 22:28
    #25
    FridaLundström skrev 2015-06-25 18:33:03 följande:

    Hej :)
    Även om denna tråd är 2 år gammal tänkte jag ändå fråga om lite råd. Jag och min pojkvän är i ungefär samma situation som er. Han är från Australien och vi har varit tillsammans i ungefär ett år. Jag har bott där i lite mer än ett år och jobbat, men i april kom jag hem för att mitt visum gick ut. Till hösten har jag sökt skola i Stockholm och han ska då komma hit och bo med mig. Han har tänkt söka ett arbetsvisum som gäller 1 år, men hur gör man sen när det går ut? Kan man förlänga det eller måste han ut ur landet för att ansöka om uppehållstillstånd? Hur svårt är det att få uppehållstillstånd?
    Tacksam för svar!

    Mvh Frida Lundström


    Hej Frida!
    Internet is your friend!
    www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Arbeta-i-Sverige/Anstalld/Du-som-redan-ar-i-Sverige/Forlanga-tillstand.html

    Jag tror du får svar på det mesta här :)
    Kram på dig!
Svar på tråden Fler med att ha "the love of your life" från ett annat land? (Min sambo är Australiensare)