hjälp, vad ska jag göra?

Så länge du går gymnasiet, så är dina föräldrar försörjningsskyldiga och därför kan du tyvärr inte få någon hjälp av tex soc. Så vitt jag vet, har ingen aning om hur det är i specialfall osv, men misstänker att det ska vara väldigt starka skäl. Din pojkvän däremot, såvida han har gått ut gymnasiet, kan ju få hjälp om han vill bo själv, tex socbidrag eller bostadsbidrag. Han måste ju givetvis vara inskriven på arbetsförmedlingen osv osv.

Jag vet dock hur du känner angående att inte kunna bo hemma. Jag säger inte att jag exakt hur du har det eller att våra hemmiljöer är liknande. Jag och min familj kunde dock inte bo under samma tak. Numera, sedan jag flyttade hemifrån, så är vi väldigt goda vänner och har en toppenrelation.

Jag valde att flytta ihop med min pojkvän (numera make) när jag var 18år och gick sista året på gymnasiet. Han hade sommarjobb och övrig tid alfakassa. Vi hittade en etta (bostadsrätt som på den tiden kostade 12 000kr att köpa, han hade det på ett sparkonto, så vi tömde det för insatsen. Den lägenheten kostar idag 120 000kr, så hade det varit idag, så hade det inte varit möjligt för oss att göra så) där hans alfakassa och mitt studiemedel skulle täcka kostnaderna för räkningar och mar och det räckte för oss. Vi hann dock bara bo där en natt innan vi fick reda på att vi väntade barn, och sedan hade vi tur då han fick fast jobb, så vi kunde uppdatera lägenheten. Dock en annan historia :P

Vill ni flytta ihop, så får ni helt enkelt kämpa. Du kanske kan jobba extra? Din pojkvän får verkligen ligga i och söka jobb osv. Då kanske ni kan få ihop en liten slant så ni klarar er, men räkna inte med att ha just någe mer pengar än så. Till en början åtminstone.

Var bor din pojkvän-när han inte är hos dig menar jag? Alltså vart är han mantalsskriven?

Ingen av er kommer att få hjälp med bostadskontrakt av soc-fram till att man är 25 räknas man nämligen som "ung vuxen" och anses kunna bo hos sina föräldrar-en ganska anmärkningsvärd regel som kommit de senaste åren. Den försörjningsplikt som daniiel talar om, har alltså i praktiken förlängts tills folk är 25 bast-det är ganska förskräckligt egentligen, för snacka om att dra ut på att folk får växa upp på allvar, bli ordentliggt vuxna och lära sig ta hand om sig själva!

Men, däremot kan ni ju börja titta efter ett gemensamt boende ändå, höra er för om att hyra i andra hand tex. Kruxet är ju pengar och ni lär behöva jobba båda två, du behöver ett extrajobb utöver skolan och han behöver hitta mer jobb än bara över sommaren. Är det här viktigt för er, så hittar ni en lösning, det borde gå att hitta timjobb som student. personlig assistent, MC Donlads, dela ut reklam, städa...nånting borde gå att hitta där du kan få in en summa i månaden utöver studiebidraget.

Hjälp utifrån att komma hemifrån ska det till starka skäl och en grundlig utredning för.

Aha, det hade jag ingen aning, för makens syster och hennes sambo är båda under 25år och får bostadsbidrag (inget socbidrag, då dom "tjänar för bra", men dom har haft det en kort period också). Dom har dock passerat 20år och är båda klara med gymnasiet. Dom kastas just nu mellan arbetspraktiker och väldigt tillfälliga (och "små") extrajobb. Vi har också två vänner som är under 25år båda två (som visserligen har barn) som just nu lever på socialbidrag.

Men ja, det låter väldigt konstigt att det ska vara så. Inte så att jag ifrågasätter att det är så, mer bara konstaterar att det är.. ja, konstigt. Det är väl en "lösning" på den extremt höga ungdomsarbetslösheten som finns idag. Det skulle kosta för mkt att behöva ta hand om alla, lättare att "dumpa" över det ansvaret på föräldrarna. Håller med dig om att det är väldigt svårt att kunna växa upp och bli självständig när det fungerar så.

Kan bara bekräfta det daniiel och passionsblomman skriver (jobbar själv i soc branschen). Om det finns särskilda skäl (typ att du blir psykiskt el fysiskt misshandlad/kränkt hemma, att det finns ett missbruk, psykisk sjukdom i familjen som påverkar dig negativt eller andra sådana starka skäl) så kan man ev få hjälp av soc till ett eget boende fast man är ung. Men då krävs som sagt en utredning av din hemsituation först och dina föräldrar kommer bli inblandade eftersom de, precis som passionsblomman skriver, anses vara försörjningsskyldiga tills du är 25.

Om man har barn, kan det oxå anses vara särskilda skäl; en "egen" familj ska inte behöva bo hos mor- farföräldrar.

Men din pojkvän, vad har han för möjligheter till en inkomst? Även om man har en låg inkomst så kan man få teckna hyreskontrakt om man har en borgensman, dvs någon förälder eller annan person med en inkomst, skriver på kontraktet men det är ni som bor där som betalar allt. Om ni skulle missa att betala hyran, blir det förstås problem, för då är det borgensmannen som får stå för hyran....

Det är helt normalt att man känner att det är dax att flytta när man är 18-19. Du ska ju bryta m dina föräldrar och leva ditt eget liv. Idag är möjligheterna till det små när samhället ser ut som det gör. Du kan alltid ta kontakt m socialkontoret i din kommun och göra en ansökan om eget boende. En ansökan måste behandlas och du kommer få all info du behöver vad som gäller i just din kommun.

Lycka till! 

Daniiel, ja men eller hur!
Bostadsbidrag kan man nog få, om man väl har en bostad-men just att ens få tag i en...

Och de som har barn och får bidrag, får det förmodligen just för att de har barn.
Jag tror det är exakt som du säger: "jamen du kan ju bo hemma ett tag till". Och så blir det föräldrarnas problem istället. (fast i förlängningen ett stort samhällsproblem, tror jag) Det skulle väl vara om föräldrarna helt sonika slänger ut barnet, eftersom man väl fortfarande bara har försörjningsansvar fram till 18 eller tills gymnasiet är slut, men inte ens då är det bara att gå till soc och så får man en lägenhet (som en mycket naiv och arg närstående till mig i sin ungdomliga enfald trodde när han var som mest i tonårigt uppror...)

Däremot, så finns det olika bostadsköer man kan ställa si i och där det ibland är så att vissa lägenheter är öronmärkta för just ett visst födelseår, och det kan ju vara något.