• Anonym
    Äldre 5 Apr 01:27
    8393 visningar
    14 svar
    14
    8393

    Min svärmor kan inte uppföra sig!

    Jag vet egentligen inte varför jag skriver det här här. Kanske för sympati, eller råd, om någon har något bra. Eller kanske bara för att få ut lite aggretioner. Ja ja, så här är det i alla fall:


     


    Jag och min m2b har varit tillsamans i 8 år nu, och har bestämt oss för att gifta oss. Vi bor i närheten av Uppsala, mina föräldrar bor i närheten och min sambos pappa och hans fru också. Jag kommer jättebra överens med dom, och min sambo kommer jättebra överens med mina föräldrar, så långt allt bra.


     


    Min sambos mamma bor i Luleå, och det är här allt knölar till sig. Jag och min kille har helt okej ekonomi, vi har en fin lägenhet, men i ett ganska billigt område, vi har en hund, en katt och jag har en häst, som vi alla fått av olika anledningar, men som vi tar hand om på bästa sätt med fin mat osv. Vi har en ganska fin bil, som inte blir fulare av att vi nästan aldrig använder den, eftersom vi båda har firmabilar genom jobbet. Än sålänge har jag bara skrutit, men jag kommer snart till poängen.


     


    Min svärmor har inte en ordnad ekonomi. Hon är arbetslös, och har varit det så länge jag och sambon vart tillsamans, och var det även innan. Hon har helt tappat konceptet om vad saker kostar, eftersom socialen betalar hennes lägenhet och andra utgifter, och hon kan inte hålla i dom pengar hon får som ska gå till mat och andra förnödenheter, utan lägger det, vad jag kan förstå, på att fixa sitt hår för gud vet hur mycket pengar. Och sedan dricker hon upp det mesta.


    Min sambo har under alla år vi varit tillsamans "lånat" henne lite pengar nu och då. Någon tusenlapp här och var, oftast när hon haft hans halvsyskon hos sig och säger att hon måste ha mat till dom. I slutändan har det garanterat blivit väldigt många tusen, men jag har inte brytt mig, eftersom vi haft skillda ekonomier, och han gör ju som han vill med sina pengar.


    I julas åkte vi och hälsade på henne. Det slutade med att vi betalade för precis allt den veckan vi var där, hon hade ju inte köpt någon mat, så i princip det första hon säger när vi kommer fram efter att ha kört ca 100 mil är "åhh va bra att ni kom! Det finns ingen mat hemma, vi måste åka och handla på en gång!" Min m2b fick ta fram stora plånboken och hon plockade oblygt åt sig precis allt hon kände för i affären (medans jag gick efter och ställde tillbaks hälften, eftersom jag tex inte tycker att man behöver tre paket lax på fyra personer om man har annat att äta också). Hon var även av uppfattningen att vi var där för att träffa HENNE och därför inte borde vara ute och "ränna" så mycket. Hon blev alltså sur när hon kom hem från den lokala pubben (som hon var till några timmar nästan varje dag) och vi inte var hemma. Att min sambo ville hälsa på gamla kamrater och sin morfar hade hon ingen förståelse för, vi var ju där för HENNES skull. Det slutade med att vi åkte hem och var ganska osams med henne, och hon hade stulit från oss till ett värde av ca 500:- (Om inte mer)


    I början av året ringer hon plötsligt min sambo och säger: kom och hämta mig, jag är på Arlanda och har ingen annanstans att ta vägen. Hon var då påväg ner för att hälsa på en kompis som plötsligt ändrat sig och inte ville att hon skulle komma. Hon hade inte tänkt hälsa på oss, eller ens låta oss veta att hon var i närheten. Det bara blev så. Hon dök upp, och stannade i en vecka. Kanske är det bara jag som är grinig, men jag tycker inte att man bara dyker upp och stannar så länge. Hon tog för sig av våran mat och sprit och "städade våran lägenhet" som tack, i själva verket passade hon på att kolla i alla pärmar och "rota runt". Det slutade med att min sambo fick betala hennes flygbiljett tillbaks till Luleå eftersom hon inte hade några pengar.


     


    Vi har sparat och snålat duktigt till vårt bröllop, vi har båda stora familjer, och har bjudit fem vänner var, med sambos. Allt som allt blir det 80 personer. Och vi har en klar bild om hur vi vill ha det på bröllopet och har gjort en detaljerad och strikt budget för att få det bröllop vi önskar oss. Hon vet att vi sparar och snälar varje månad för att få till det. Eller, ja, vi har i allafall sagt det till henne. Men hon har som sagt tappat kollen på vad saker kostar och hur mycket pengar man tjänar när man jobbar, så när vi sagt att vi får snåla in på annat tittade hon förvånat på oss och sa "men, ni har ju två löner?" Hon kan för allt i världen inte förstå hur vi inte kan bada i pengar, med två löner och allt. Och här om dagen ringde hon min sambo och bad att få "låna" 20 000:-


    Hon skyllde på vårt bröllop, som hon ju måste ha ny klänning till och att det skulle kosta så mycket med flygbiljetter och sedan behövde hennes katter kastereras. Min sambo förklarade att vi inte har tjugotusen till övers eftersom vi ju, som sagt, sparar till bröllopet. Att hans morfar säkert skulle hjälpa till om det krisade sig med biljetter, som i och försig pojkarnas pappor också borde kunna hjälpa till med, och att vi kan skjuta till med lite pengar till biljetter senare om det i allafall skulle knipa, men att hon har klänningar så det räcker och att vi inte tänker hjälpa till att betala för hennes katter. Då kom den gamla hederliga " men ni har ju två löner!" Och massor av fina saker, det kan ju inte vara så att det går dåligt för oss i allafall. Men min sambo stod på sig.


     


    Idag fick han info om att det gjorts en kreditupplysning på honom. Ett företag som heter cash2you kollade tydligen så att han inte har några tidigare skulder. Han bara skakade på huvudet åt att hans mamma troligtvis försökt låna pengar ändå. Men jag kollade upp företaget, och det verkar för mig som att hon kan skriva ut en blankett, fylla i min sambos namn, sitt kontonr, och sedan få låna upp till 15.000:-


     


    Har någon efrfarenhet av sånt här? Kan man låna bara sådär? Jag ska be min m2b att ringa och kolla med företaget imorgon, men va fan gör man liksom? Det skulle ju lika gärna kunna varit han som skickade in ansökan, hur ska man bevisa i så fall att hon har förfalskat hans namnteckning? Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det här nu. Jag skulle helst slippa se människan igen, men det är ju tyvärr inte ett alternativ. Det blev ett långt inlägg, men det känns lite skönt att " lätta sitt hjärta". Tacksam för, ja, råd, sympatier, eller va sjutton som helst.

  • Svar på tråden Min svärmor kan inte uppföra sig!
  • Äldre 5 Apr 06:53
    #1

    Sjukt jobbig situation och jag har inga känslomässiga råd att ge.


     


    Men å andra sidan har jag ett praktiskt: Man kan spärra sig från kreditupplysningar, det innebär att ingen kan ta en kreditupplysning på dig och ingen kan ta lån eller handla på kredit i ditt namn (inte heller du). Om jag var du skulle jag övertyga min sambo om att göra det omedelbart.


     


    Man spärrar sig genom att ringa till kreditupplysningföretagen och lägga in en spärr på sitt telefonnummer. UC och solidet är de största men det finns ett par mindre. Telefonnummer mm här: http://www.stoldskyddsforeningen.se/Sakerhetsradgivning-for-privatperson/Sakerhet-for-identitet-person/Bedragerier-och-id-stold/


     


     


    Ring också till cash2you och undersök ifall några lån har tagits. Säg till dem att ni är rädda för att han utsatts för identitetsstöld och att inte ge några lån. Ifall de är hävar att de inte kan göra så eftersom de inte kan veta vem det är som ringer så säg till dem att ta en ny kreditupplysning om några dagar, då kan de se att personnummret är spärrat. Om de redan gett ut ett lån har de säkert procedurer, de kan ev ta tillbaka pengarna från kontot (?).


     


    Jag skulle faktiskt rekommendera alla att göra det här. Jag utsattes själv för identitetsstöld och någon som köpte grejer i mitt namn. Det mesta gick lyckligtvis inte igenom eftersom jag jobbar i utlandet och därför inte är kreditvärdig. Men om de lyckats med allt hade de kommit över ca 25-35 000 innan jag upptäckte något, vilket jag gjorde genom att jag fick ett kreditupplysningsbrev hem, precis som ni. Alla företag där de lyckades var väldigt förstående när jag pratade med dem. Det rörde sig mest om abonomang med prylar man fick knutna till. Men alla gick med på att bara säga upp abonomangen utan vidare förutsatt att jag gjorde en polisanmälan. Nu rörde sig det om lite pengar de förlorat och det spelade säkert in.


     


    Om din sambo inte vill ta tag i det så påpeka för honom att det faktiskt inte alls behöver vara hans mamma, det kan vara vem som helst. Så var det för mig. Jag hade inte blivit av med något körkort eller liknande innan.

  • Anonym
    Äldre 5 Apr 08:39
    #2

    Tack snälla yavanna81! Det ska jag göra, jag har pratat med min sambo lite snabbt nu på morgnen, och han ska ringa cash2you och förklara situationen, det andra skulle han fundera på sa han. Han får fundera över dagen och så tar vi nya tag ikväll.


     


    Tack snälla du för rådet, det känns bra att få så klara direktiv med hur man ska bete sig, av någon som varit i situationen och vet! Tusen tack.


     


    Om någon annan har varit i en liknande situation med sin svärmor får man gärna dela det också, det känns så sjukt att inte kunna lita på sin svärmor, men jag är garanterat inte ensam i den situationen.

  • Äldre 5 Apr 08:52
    #3

    Har precis läst att man inte får lov att spärra sig i preventivt syfte. Det är det ju inte i din sambos fall eftersom han utsats för bedrägeri el bedrägeri försök.


     


    Förövrigt är det personnumret man spärrar, inte telefonnumret som jag råkade skriva på ett ställe ovanför.


     


    En bra att veta sak om spärrar är också att ifall man tex ska ta ett banklån måste man ta bort dem för att banken ska kunna göra en kreditupplysning på dig.

  • Äldre 5 Apr 09:51
    #4

    Så fruktansvärt tragiskt. Lika mycket som man lider med er så blir man beklämd över hur din svärmor har sådana djupa problem. Det låter som hon dessutom är alkolist. Att utnyttja sina barn på det här viset är inte ok men svårt att lösa om man inte är fler syskon eller tar hjälp av resten av familjen. Har en vän som råkade ut för samma i unga år då hen fick i princip ta ett extra jobb utöver skolan för att försörja sin ena förälder och hens nya barn.. Går det att prata med socialen om detta eller skaffa svärmodern en "god man" ? Stå på er och lycka till med bröllopet!

  • Äldre 5 Apr 15:54
    #5

    Det är väldigt tråkigt att din svärmor verka ha så svåra problem men jag hoppas verkligen att ni kollar upp detta. Om hon försöker låna pengar i din sambos namn så behöver hon verkligen hjälp! 

  • stormh­elen
    Äldre 5 Apr 16:28
    #6

    Håller med ovanstående.


    Jätte tråkigt att din svärmor har sådana stora problem. Man får försöka lösa det på något sätt genom socialen eller något sådant. Kan nog tyvärr bli svårt om hon inte inser eller vill själv.


    Det bästa skulle nog vara om ni går ihop flera stycken i familjen och kanske några nära vänner till henne, då kanske det får lite mer effekt samt att din sambo inte är ensam i situationen utan får stöd från andra.


     


    Men tll en början kan det nog vara en bra ide att spärra sambonspersonnummer så att varken svärmor eller någon annan kan låna pengar i hans namn.


     

  • Anonym
    Äldre 4 Jul 19:47
    #7

    Tänkte uppdatera alla som var snälla och svarade mig i den här tråden.


    Min sambo och jag gifter oss om ganska precis en månad nu, och jag har absolut inte ändrat mig, och är fortfarande jättelycklig med, och kär i min blivande man. Men när det kommer till hans mamma kan man väl säga att situationen är "lite ansträngd".


    Jag försökte prata med honom för någon månad sedan om hans mammas beteende och hennes dryckesvanor, som tilltagit allt mer sedan vi vart tillsammans.


    Jag föreslog att vi skulle ställa ett ultimatum: ät antabus, och var nykter på vårt bröllop, eller låt bli att komma.


    Eftersom situationen uppenbaligen har spårat ur totalt och hon i vanliga fall inte lyssnar på min m2b, hans bror, eller hans morfar, så vore ju detta en situation där vi har en slags makt och KAN bestämma, menade jag.


     


    Detta är första gången som det vart riktigt uppenbart för mig hur medberoende min sambo är. Han surnade till, och gick genast i försvarsställning. Vad var jag ute efter? Ville jag bara förstöra bröllopet för hans mamma? Ville jag hämnas för vår misslyckade jul, eller vad var grejen?


    Jag försökte förklara att hämd inte var motivet (även om det tragiskt nog lät ganska lockande när han sa det), utan att jag tycker att hon har ett problem, som jag tycker att det är våran förbannade skyldighet att göra allt för att hjälpa henne ur det, och att mina metoder uppenbarligen är lite mera drastiska, men jag vet att han också vill att hon ska sluta dricka, vilket han även medgav då när vi pratade om det.


    Jag föreslog också att vi kunde ha ett helt alkoholfritt bröllop för hennes skull, om han inte vill ställa ultimatumet. Mig skulle det inte störa, min släkt är där för att se oss gifta oss, inte för att dricka, och är det någon som sitter och surar för att det inte finns sprit så får det stå för den.


    Då började han prata om att "jag måste försöka förstå hennes situation och hur hon känner", och då är det inte så konstigt att hon dricker, ungefär. Det hela slutade med att jag la fram att inte bara hon och hennes omgivning mår dåligt av att hon dricker, det har även börjat påverka hennes hälsa, vilket syntes tydligt på henne då hon var här och hälsade på (våldgästade, eller vad man nu vill kalla det) och att hon kommer dricka sig själv i döden, kanske snabbare än han och hon själv tror. Det var ju väldigt drastiskt och kanske okänsligt sagt, men likväl sant. Det hela slutade med att han sa att jag hade rätt, men sen inte sa något mer utan satt och stirrade ut genom fönstret i 40 minuter. Sen dess har vi inte pratat om det alls. Det blir sprit på bröllopet. Men öl eller vin till maten serveras av personal, och efter middagen blir det betalbar. Vilket jag hoppas lite att hennes ekonomi inte tillåter.


     


    Nu är jag lite kluven till hur jag ska hantera det här. Jag pratade med min mor om det här om dagen, och sa att jag känner det som att vi skulle behöva prata om det här åtminstonde en gång till innan bröllopet. Att jag skulle behöva förklara för min sambo att jag inte bara kommer bli medberoende och acceptera all skit hans morsa gör, och tillsist antagligen kommer bli så rykande förbannad att jag kanske aldrig vill träffa henne mer. Och hur kommer det fungera med framtida barn vi får? Jag litar inte på henne. Jag kan räkna upp en miljon otrevliga saker jag hellre skulle göra än att lämna mina barn till henne.


    Min mamma tyckte att jag skulle ta det efter bröllopet, men är det inte redan "försent" då? Måste han inte få veta vad han ger sig in i innan vi gifter oss?


    Vad tycker ni gott folk?

  • Äldre 4 Jul 22:20
    #8

    Sluta tänk så långt in i framtiden! Den dag ni får barn, då får ni sätta gränser för svärmors drickande i barnens sällskap osv. Men det är ju ett senare problem som du inte ska ödsla energi på JUST NU. Jag tror det är väldigt känsligt för din sambo att hans mamma har den problematik hon har. Det kan ju hända att han tror att folk dömer HONOM för hur hans mamma beter sig, samtidigt som han är smärtsamt medveten om att haninte kan kontrollera hennes drickande. Om jag var du, skulle jag prata med personalen på ert bröllop och instruera dem om att bara servera svärmor alkoholfritt eller så ett bestämt antal glas vin, som inte blir fler trots att hon viftar till personalen att hon ha mer. Försök sätta gränser mot svärmor genom att inte låna ut pengar och inte skyla över hennes beteende. Men förstå ändå din sambo, hon är den enda mamma han har, och är "invuxen" i problematiken. Det finns typ AA-grupper för anhöriga till missbrukare, kanske din sambo kunde gå på ett sånt möte och bara lyssna på de andras historier?

  • Äldre 4 Jul 22:21
    #9

    Ursäkta avsaknaden av styckesindelning, skriver från mobilen.

  • Lilli
    Äldre 4 Jul 22:28
    #10

    Men herregud så jobbigt! Stackare. Och jag som tycker att vissa av min nyblivna makes "släkt" (no name) är sjukt jobbiga. (Inte bara jag som tycker haha) 

    Det ska alltid vara martyrskap, lån av pengar etc etc. Kvittar att vi har barn och hund liksom...

    Det är DIN (ja och m2b - men han får fan ställa upp) dag, det handlar om er. Jag upplevde några av de "måste gästerna" som oerhörda energitjuvar (klagomål, inte fick bjuda med egna, inte ställde upp på kort etc) och jag ångrar så att det blev sådan fokus på dem. Vi hårddrog också vännerlistan, och hade mer än gärna petat bort en handfull "Måsten" för att ha lämnat plats åt vännerna. Men men, lätt att vara efterklok... 

    Och - 80 gäster är många. Det vandrar iväg mycket med plånboken. Ska 1 förstöra för så många med sitt beteende? 

    Jag lämnar inte mina barn till vissa av olika orsaker också, och det är jag som mamma som bestämmer. Vi i egenskap som föräldrar bör gemensamt bestämma det ihop - att känner sig ena parten inte sig trygg så blir det inte av. Även om dte kanske skulle skapa sura miner... 

    Kvinnan i hans liv är inte mamma, det är du. Vilken vill han mest leva med? Moderns (ja jag vet mamma är alltid mamma, men man ska förtjäna den titeln också!)  hitta-på-känslor eller dina tankar och val - de som han kommer leva varje dag med liksom... 

    Jag hejar på dig! Sätt hårt mot hårt! Det går inte att fjäska sig fram med sådant, det finns de som har problem på riktigt än att ständigt skapa sitt eget drama och som försöker dra ned andra med sig till botten!
     

  • Äldre 5 Jul 13:19
    #11
    Lilli skrev 2013-07-04 22:28:43 följande:
    Och - 80 gäster är många. Det vandrar iväg mycket med plånboken. Ska 1 förstöra för så många med sitt beteende? 
    /.../
    Kvinnan i hans liv är inte mamma, det är du. Vilken vill han mest leva med? Moderns (ja jag vet mamma är alltid mamma, men man ska förtjäna den titeln också!)  hitta-på-känslor eller dina tankar och val - de som han kommer leva varje dag med liksom... 

    Jag hejar på dig! Sätt hårt mot hårt! Det går inte att fjäska sig fram med sådant, det finns de som har problem på riktigt än att ständigt skapa sitt eget drama och som försöker dra ned andra med sig till botten!
    Hur mycket kan EN person förstöra om det är 80 gäster? Väldigt lite, enligt min erfarenhet. De flesta BRYR SIG INTE om någon dricker för mycket eller beter sig konstigt.

    Självklart är TS kvinnan i sin mans liv, men samtidigt är det fråga om hans mamma, dvs inte vilken relation som helst. Han ska förstås ta sin blivande frus parti, men det finns ju grader i helvetet. Hans mamma verkar ha alkoholproblem och psykiska problem. Då är det inte så lätt att kapa banden -- man vill ju hjälpa och försöka ha NÅGON sorts kontakt med sin egen förälder, även om hen är påfrestande.

    Det bästa är att sätta (rimliga) gränser och inte ta ut problem i förskott. Varför tänka sig flera år in i framtiden och vilka problem paret kommer att ha när de väl har fått barn? Livet är för kort för att oroa sig för sånt som händer om flera år.

    Jag rekommenderar att TS minimerar kontakten med sin blivande svärmor för att slippa bli irriterad, och att sambon söker hjälp  (typ Al-Anon, www.al-anon.se/ eller kurator/psykolog för att få bearbeta SINA känslor av att ha en mamma med stora problem).

    Jag och min man har en överenskommelse om att var och en handskas med sin egen familj och släkt. Dvs. jag hanterar de "jobbiga" personerna i min släkt, och min man motsvarande personer i sin egen släkt. Det är lättast så, det brukar inte vara populärt att nån ingift "blandar sig i" släktens/familjens interna problem. Man har ändå en annan relation till sina föräldrar jämfört med sina svärföräldrar. Jag kan säga till min mamma när jag inte orkar lyssna på henne längre, men träffar jag svärmor har jag inget val än att lyssna snällt när hon babblar på om folk jag aldrig träffat.
  • Lilli
    Äldre 5 Jul 18:46
    #12

    Jag gifte mig för mindre än en månad sedan. Enstaka människor kan förstöra väldigt mycket upplevde vi den hårda vägen. Och jag skrev inte att samtliga 80 skulle få upplvelsen förstörd, utan många. Och med tanke på att närmaste familjen kommer så kommer så kommer de visst att BRY SIG! Brudparets familj vet ju uppenbarligen om alla de här problemen, och eftersom paret varit ihop i 8 år så är det svårt att undvika "ryktet går". Gästerna är ju där i relation till brudparet, och då känner de också varandra. Jag pratar från mittt eget peronligt upplevda saker, allt från egna "släktingar till hur vi gjort med egna barn. Och ger Råd efter det hur jag skulle gjort. TS beskriver några få väl valda delar som är extremt jobbiga - som hon skriver ur egna upplevda saker! Många går det inte att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt och avståndet försvårar också. Hårt mot hårt menar jag inte att kapa banden för alltid, utan klargöra vart gränsen går. För henne som blivande fru för sin man och de som enat par inför svärmodern! "Att jag skulle behöva förklara för min sambo att jag inte bara kommer bli medberoende och acceptera all skit hans morsa gör, och tillsist antagligen kommer bli så rykande förbannad att jag kanske aldrig vill träffa henne mer."Det är bättre att ta tag i det såfort som möjligt, speciellt när TS oroar sig som hon gör. Så det inte kommer ett "varför sa du inte det tidigare?"   Från varken mannen eller svärmodern. Det är inte acceptabelt det svärmodern gör! Att klargöra det på ett sådant sätt, "reglerna" så att säga, så tydligt att det inte går att misstolka. Vill hon komma på bröllopet så är det såhär som brudparet har sagt det. Punkt. På allvar, detta är inte en svärmor som "är påfrestande babblig" utan som faktiskt gjort grova övertramp i sin sons liv, och även stöld och sk "lån" - som aldrig betalas tillbaka. En narsisistisk energitjuv snarare än en mamma. Det är inte ett barn, oavsett ålder på "barnet" ifråga som "ska ta hand" om sin förälder - det ska vara föräldern som tar hand om sina egna.   Jag tror stenhårt på att människor får förtjäna sina platser i andras liv. Oavsett. Och man kan inte bara lämna över de "jobbiga släktingarna" till var och en fungerar ju uppenbarligen inte av det TS från början sagt. Det är deras gemensamma ekonomiska liv det handlar om likaså det känslosamma livet! Skulle evetuella "lån" och skulder ske så kan det förstöra betydligt mer än ett ömmande dåligt samvete om att evetuellt fått säga ifrån!  Blod är verkligen inte tjockare än vatten! Hejjar fortfarande på dig TS, mina sympatier till dig/er. Stå på dig! Den lönar sig aldrig i längden att "ge med sig" i frågor som denna. Du ska ha ett liv, och må bra, med din man! Tänk på det. Livet är för kort att må dåligt av andra människors inflytanden!    

  • Anonym
    Äldre 6 Jul 02:33
    #13

    Oj, vad hetsigt det blev kände jag! Det var inte riktigt min mening. Skäms


     


    Man kan säga såhär. Jag förstår precis vad Kalaspinglan menar, det är ju verkligen onödigt att gå och oroa sig för saker som kommer långt in i framtiden, och hans mamma är ju fortfarande hans mamma och bor ju så långt bort att jag (tack och lov) inte behöver träffa henne speciellt ofta. Men jag kan ändå inte riktigt låta bli. Precis som Lilli skriver är jag lite oroad för att en "varför sa du inte det tidigare"situation ska uppstå. Och jag har en stark känsla av att det kommer göra det i framtiden.


     


    Min blivande man är tyvärr inte alls intresserad av att prata om hur han känner ang. sin mamma. Inte med mig eller med någon proffesionell person, han har alltid varit tydlig med att terapeuter, typ psykologer och kuratorer, är idioter som "tror dom fattar något" som dom egentligen inte har en aning om. Och många gånger låtsas han, eller om han verkligen tycker, att det inte finns något problem egentligen. Att hans mammas liv inte påverkar oss. Och det gör det ju för det mesta inte. Men nu känner ju jag att hon börjat gå över gränser som är oacceptabla. Min partners sätt att hantera detta, har varit att ignorera det. Jag skulle aldrig ignorera om någon försökte stjäla 15 000:- av mig, speciellt inte nu, då vi sparar till ett bröllop. Och precis som Lilli skriver, så har ju bröllopssparandet liksom förenat våra ekonomier, och efter bröllopet har vi pratat om att försöka ta lån och bygga ett hus, och då kommer det inte finnas någon separat ekonomi. Gör hon något liknande igen, kommer jag känna (och det gör jag väl lite redan nu) att hon inte bara stulit/försökt stjäla från min sambo, utan även från mig. Hur han väljer att hantera det är ju tydligen klart, men jag vet att jag inte kommer kunna vara lika lugn.


     


    Att han och hans mamma har ett väldigt komplicerat förhållande från början underlättar ju inte heller situationen. Hon var väldigt ung när han föddes, så han har växt upp med sin mormor och morfar som sina föräldrar, och hans pappa var frånvarande de första åren av hans liv, eftersom hon sagt att han inte var far till hennes barn och att hon ändå inte ville vara tillsammans med honom, därför känner även jag att hon borde vilja "förtjäna" att vara hans mamma mer, men det är så självklart för henne att hon är hans mamma liksom.


    Nej, en knepig situation är det.


    Tack Lilli för ditt stöd, du sätter verkligen ord på det jag känner, och tack alla andra för råden. Det är bra känner jag att få andras input, och höra hur ni ser på saken och/eller hur ni skulle hantera problemet.

  • stormh­elen
    Äldre 6 Jul 11:19
    #14

    TS, löste sig situationen med de 15.000 kronorna som hon försökte stjäla?


    Om man läser lite mellan raderna kan man ju kanske ana att hon inte lyckades?


    Lilli skrev 2013-07-05 18:46:21 följande:
    TS beskriver några få väl valda delar som är extremt jobbiga - som hon skriver ur egna upplevda saker! Många går det inte att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt och avståndet försvårar också. Hårt mot hårt menar jag inte att kapa banden för alltid, utan klargöra vart gränsen går. För henne som blivande fru för sin man och de som enat par inför svärmodern! "Att jag skulle behöva förklara för min sambo att jag inte bara kommer bli medberoende och acceptera all skit hans morsa gör, och tillsist antagligen kommer bli så rykande förbannad att jag kanske aldrig vill träffa henne mer."Det är bättre att ta tag i det såfort som möjligt, speciellt när TS oroar sig som hon gör. Så det inte kommer ett "varför sa du inte det tidigare?"   Från varken mannen eller svärmodern. Det är inte acceptabelt det svärmodern gör! Att klargöra det på ett sådant sätt, "reglerna" så att säga, så tydligt att det inte går att misstolka. Vill hon komma på bröllopet så är det såhär som brudparet har sagt det. Punkt.
    På allvar, detta är inte en svärmor som "är påfrestande babblig" utan som faktiskt gjort grova övertramp i sin sons liv, och även stöld och sk "lån" - som aldrig betalas tillbaka. En narsisistisk energitjuv snarare än en mamma. Det är inte ett barn, oavsett ålder på "barnet" ifråga som "ska ta hand" om sin förälder - det ska vara föräldern som tar hand om sina egna.   Jag tror stenhårt på att människor får förtjäna sina platser i andras liv. Oavsett. Och man kan inte bara lämna över de "jobbiga släktingarna" till var och en fungerar ju uppenbarligen inte av det TS från början sagt. Det är deras gemensamma ekonomiska liv det handlar om likaså det känslosamma livet! Skulle evetuella "lån" och skulder ske så kan det förstöra betydligt mer än ett ömmande dåligt samvete om att evetuellt fått säga ifrån!  Blod är verkligen inte tjockare än vatten! Hejjar fortfarande på dig TS, mina sympatier till dig/er. Stå på dig! Den lönar sig aldrig i längden att "ge med sig" i frågor som denna. Du ska ha ett liv, och må bra, med din man! Tänk på det. Livet är för kort att må dåligt av andra människors inflytanden!    
    Håller helt med Lilli här.

    Jag tror att det kanske kan vara bra att ha ett samtal till med din blivande man innan bröllopet, bara för att ränsa lufte lite. Se till att försöka att inte kritisera för mycket då detta är ett mycket känsligt ämne för honom. Utan prata lungt och sansat med honom som två vuxna och för mer av en diskution, och blir han upprörd så uppmärksamma detta hos honom och säg att du förstår att det är jobbigt för honom, men att detta är viktigt att ni talar om så att ni båda är på samma våglängd i denna situation, och att detta är är för att motverka framtida obehagliga överraskningar.


    Det kanske är dej som är en stark kvinna som han behöver i sitt liv, någon som kan säga ifrån och inte acceptera ett sådant betende från någon inte ens hans mamma.


     


    Som Lilli skrev så ska man göra sig förkänt av titeln "mamma" och "pappa," iaf om man har en så pass trasig relation som din blivande man och hans mamma tycks har.


    För de flesta kommer ju rollen som förälder naturligt och man har redan gjort sig förkänt av titeln många gånger om då det kommer naturligt.


     


    Stå på dig TS och var den starka kvinna som du är och stötta din blivande man, han kommer att behöva det (och har redan behövt det flera gånger - där du redan har funnits vid hans sida. Det är tur att han har dig i sitt liv).


    Du gör helt rätt i att inte acceptera din svärmors beteende, ett sådant beteende ska man INTE acceptera från någon alls.


     

Svar på tråden Min svärmor kan inte uppföra sig!